Vi lever!

SV Looma IV font pic 1DET VAR LÄNGE SEDAN VI HÖRDES AV! VI LEVER OCH HAR HÄLSAN VILKET VI ÄR MYCKET TACKSAMMA FÖR I DESSA CORONA-TIDER. Det har gått lång tid sedan vårt sista inlägg höstas där vi annonserade att vår älskade S/Y Looma IV är till salu. Hur det har gått och vad som har hänt sedan sist tänkte vi nu berätta om nu.

Vi kom ju till Annapolis där vi ganska spontant beslutade oss för att sätta S/Y Looma IV till försäljning. Egentligen hade vi bokat plats i en marina längre söder ut i Deltaville i Chesapeak Bay. Tanken på att kanske försöka sälja båten hade börjat gro i oss då vi insett att priserna här i USA för vår typ av båt är en hel del mycket högre än i Europa och med den höga dollarkursen tyckte vi att det var ett lockande alternativ. Vi hade sedan ett tag tillbaka beslutat oss för att segla hem till Portugal och planen var att segla över Atlanten i maj 2020, precis där vi är just nu. Egentligen stannade vi till i Annapolis för att hälsa på våra vänner Peter och Trudi från Sydafrika som vi hängt med mycket i Karibien och som låg där i väntan på en ny mast efter ett otäckt ovädershaveri ute till havs längs kusten. Vi hade fått ett tips på en bra båtmäklare här i Annapolis av amerikanska vänner och när vi nu ankrade upp i Annapolis jämte Peter och Trudi insåg vi att denna mäklares kontor låg i marinan precis där vi ankrat. Sagt och gjort, vi ringde och bokade en tid för att lyssna lite om hur de såg på möjligheten att sälja båten här och dagen efter hade vi en plats bokad i marinan på land och en båt till salu!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter en veckas hårt slit för att få båten i ordning för visningar, vilket bland annat inkluderade hyra av ett förråd som vi snabbt fyllde upp med prylar, var vi redo att flyga hem till Europa som var planerat sedan tidigare. Först till Stockholm där Mads endast stannade några dagar för att sedan flyga ner till sin familj i Köpenhamn medan Lotta stannade i Stockholm hos sin familj i ytterligare någon vecka. Därefter flög Lotta till Oslo för att spendera en knapp vecka hos sin son som numera bor där och sedan sammanstrålade vi i Köpenhamn hos Mads familj. Efter ett par mysiga dagar tillsammans i Köpenhamn flög vi sedan hem till Lagos i Portugal där vi stannade i drygt 3 veckor och njöt av fint väder och av att träffa grannar och vänner. Mads var överlycklig över att få spela Padel igen!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Väl tillbaka i USA stannade vi först i några dagar hos våra goda vänner Trip och Nicole som bor i New Jersey. En kväll när vi sitter framför brasan och myser dyker en förfrågan upp om att hjälpa ett engelskt seglarpar vi känner, Elsie och Lionel. De befinner sig på Bermuda på väg ned till Karibien men efter en mycket tuff segling från USA till Bermuda över golfströmmen med en väderprognos som inte alls stämde och vindar från fel håll ville Elsie inte fortsätta hela vägen ned till Karibien samtidigt som hennes bror insjuknat allvarligt och hon ville åka hem till Skottland vilket var varför Lionel behöver hjälp med att segla båten ned till Antigua.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Vi har ju inget vi ska göra, kan komma med kort varsel och tanken på att få segla till Karibien lockar! Sagt och gjort, vi erbjuder vår hjälp och en knapp vecka senare flyger vi till Bermuda och kliver ombord på S/Y Ruby Tuesday, en Dufour 42 segelbåt. I väntan på ett bra väderfönster blev vi kvar på Bermuda i 7 dagar och vi hann utforska ön ordentligt. Vi njöt av att åter igen vara tillbaka i den tropiska värmen, även om årstiden innebar en del regn och blåst. Det var ju även lågsäsong och mycket var stängt men ön är trevlig och vi är glada över att vi fick möjligheten att komma dit.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter 7 dagar kastade vi loss med vissheten om att de första dagarna skulle bli lite skumpiga. Och skumpigt blev det! Vågor kors och tvärs och att denna typ av båt är en helt annan upplevelse jämfört med att segla i än vår typ av båt blev vi snart varse om. Lotta har anlag för sjösjuka men hittills under hela vår segling har det gått att hantera med hjälp av sjösjukepiller de första 3 dagarna. Men nu, så sjösjuk har Lotta aldrig varit i hela sitt liv trots piller och till och med Mads som aldrig blir sjösjuk hade sina stunder när det inte gick att stå emot. Vågorna sköljde in över oss i sittbrunnen och trots regnställ var vi konstant blöta och kalla. Vi som aldrig har brytande vågor in i sittbrunnen på S/Y Looma IV. Ärligt talat var vi lite chockade över hur utsatt man är i en sådan låg och öppen sittbrunn i tufft väder och sjö och sen på detta denna sjösjuka som inte blev bättre av hur denna typ av båt rör sig i vattnet vid tuff sjö. Stor skillnad även där i jämförelse med vår tunga och rejäla båt! Nå, efter 3 dagar lugnade allt ned sig och både havet och sjösjukan gav med sig och livet ombord gick till lite mer normalt. Suget efter mat hade vaknat till liv och den första lite lugnare morgonen efter vår nattvakt vaknar vi av att det luktar starkt av gas i vår kabin som ligger precis i anslutning till köket och helt nära spisen. Vi hör hur Lionel försöker tända spisen: klick, klick och sen gör han ett försök med tändare samtidigt som han ser att gasolslangen in till spisen gått helt av och gasol har strömmat ut i köket och in i vår kabin. Närmare döden har vi vad vi vet, nog aldrig varit och det var lite skakigt när vi alla började tänka på vad som hade hänt om Lionel hade fått eld på tändaren. Så hade vår resa tagit slut där och då! Spisen var utom räddning och kunde inte användas så det blev till att äta smörgåsar på längden och tvären morgon, lunch och middag i 6 dagar. Tur var att vi laddat upp rejält med bröd och pålägg och vi lovade oss själva att vi aldrig mer ska äta orostade mjuka och degiga fyrkantsbröd igen! Efter ca 10 dagar kom vi fram till Antigua och det var underbart att vara tillbaka i Karibien och sätta tänderna i en varm saftig köttbit på restaurang första kvällen. Elsie skulle flyga in Guadeloupe en dryg vecka senare och vi beslutade oss för att segla med dit då Guadeloupe var en av få öar vi passerat och som vi inte sett så mycket av. Efter några härliga dagar på Antigua fyllda med massor av snorkling seglade vi vidare ner till Guadelope där vi snorklade på flera ställen på väg ner till huvudstaden Pointe-a-Pitre där vi hyrde bil och utforskade ön även landvägen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Så efter 4 veckor var det dags att flyga tillbaka till USA och så klart i vanlig ordning stannade vi först några dagar i New Jersey hos våra kära vänner Trip och Nicole. Så kom vi tillbaka till Annapolis några veckor innan jul och såg framför oss en jul i båten. Elsie och Lionel hade pratat om Housesitting, en för oss obekant företeelse, som de själva hade använt sig av när de rest både i USA och i England där det är stort. Housesitting går ut på att byta tjänster, där någon som har husdjur och som ska ut och resa letar efter någon som vill komma och bo i hemmet och samtidigt ta hand om husdjuret. Alltså inga pengar är involverade. Oftast handlar det om hundar och katter. Vi laddade ner en App som heter ”Trusted housesitters” och började kika runt. Vips hade vi fått en 10 dagars sittning över julen på 17:e våningen i en nybyggd lägenhet i New York mitt på Manhattan vid Central park. En liten söt Beagle tik vid namn Shelby som var nyopererad i munnen och som behövde lite extra omsorg när hon skulle äta. Gissa om vi hade en trevlig jul! Vi njöt av att bo mitt i New York, hundpromenader och springrundor i Central Park, träning i ett fullt utrustat gym i källaren och av lyxen i den fantastiska lägenheten. Kort sagt en bra jul!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nyåret spenderade vi tillsammans med Trip och Nicole på fest hos några av deras grannar. Och sen hittade vi en ny housesitting i Washington DC där vi denna gång spenderade 4 veckor och med två söta katter. Även här fanns ett fullt utrustat gym i källaren, fina omgivningar att promenera och springa i och en hel stad att utforska utanför dörren. Vi passade också på att umgås med våra vänner som vi lärde känna och som bor på båtar i marinan där vi ankrade utanför när vi besökte DC förra sommaren.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Väl tillbaka i Annapolis igen fixade vi med båten, träna och utforskade staden Annapolis som vi ju faktiskt inte hunnit med ännu. Annapolis är en mycket trevlig stad med en stor Naval Academy med 1000-tals studenter som man ser på stan i sina fina uniformer. Området är ett veritabelt båtmekka med en egen stor känd båtmässa i oktober varje år. Första veckan av mars hyrde vi en bil och bilade upp till Niagarafallen och bodde på den Kanadensiska sidan där de största fallen och kommersen kring fallen finns. Vi behöver korsa gränsen och vara ute ur USA var 3:e månad för vår sjukförsäkring. Det var snö på marken och runt nollan och kanske inte så mysigt väder. Men vi bodde bra med promenadavstånd till fallen och de är helt fantastiska dessa vattenfall. Dånet som hörs i hela staden och den mängd vatten som forsar ner timme efter timme, minut för minut är helt imponerande. Vi kom tillbaka till Annapolis efter några dagar och så här i början av mars hade plötsligt intresset för båten stigit, vårkänslor kan man förmoda, och plötsligt hade vi 2 bud på båten. Så spännande men lyckan blev kortvarig då Corona-pandemin gjorde entré på riktigt och den amerikanska börsen sjönk som en sten och buden försvann lika snabbt. OK, så vet vi vad som gäller och vi började fokusera och förbereda oss för att segla hem till Portugal. Precis som i övriga världen började amerikanerna hamstra mat i butikerna och med ovissheten om hur detta ska sluta och när ska detta sluta beslöt vi oss för att börja bunkra basvaror inför en Atlantöverfart. Tänk om butikshyllorna är tomma på det vi behöver när vi ska segla iväg. Sagt och gjort. Listor upprättades och vi lånade marinans cyklar och trampade fram och tillbaka ett par gånger om dagen i några dagar tills sista raden på listan var struken. Vi bokade även snabbt som ögat en tid för sjösättning ifall marinan skulle tvingas stänga och 4 dagar senare var i vattnet och vi passade på att fylla upp dieseltankarna. Mycket riktigt, veckan därpå stängdes alla affärer och företag som inte bedriver samhällskritisk verksamhet och marinans sjösättningsaktiviteter stängdes ned på obestämd framtid.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nu intensifierade vi vår rustning av båten inför Atlantöversegling och bland annat köpte vi ny plotter då den gamla gick sönder precis efter sjösättningen, vi beställde en livflotte från England då vi inte kunde få vår nuvarande servad här i området och det i slutändan blev till och med blev billigare att köpa en ny livflotte från England än att serva den gamla och vi fick den momsbefriad då vi är så kallad ”boat in transit”. Epirben fick ett nytt batteri, nytt SIM-kort till satellittelefonen, en ny grill införskaffades och en hel massa reservdelar och förbrukningsmaterial till motorn. Vi var nu redo när, helt oväntat, en av de tidigare intressenterna på båten återkom och lade handpenning på båten. Men oj, vad nu? Köparna bor 5 timmar bort i en annan stat och förhandlingar inleds om hur kontraktet ska se ut och när båten skall besiktigas. Bitarna börjar falla på plats när staten Maryland där vi befinner oss inför ”lock down” med omedelbar verkan och det införs karantänkrav på 14 dagar för inträde till Maryland och totalförbud för fritidsbåtar ute på vattnet. Ridå igen eftersom köparna bor i grannstaten West Virgina och en provsegling måste till inför ett köp. Så är vi i början av april och det börjar bli lite ont om tid för vår del då vi har deadlines både för vår vistelse här i USA då vårt visum och sjukförsäkring går ut i början av juni och helst vi vill gärna hinna ned till Beaufort i North Carolina för att få en bättre vinkel över golfströmmen då vi planerar att gå söder om Bermuda innan vi svänger upp mot Azorerna. Att ta sig ned till Beaufort  tar minst en vecka och det är ju inte bara att exempelvis komma ned till Beaufort ena dagen och sedan räkna med att dra ut till havs dagen därpå. Allt hänger ju på vädret med rätt vindar för att korsa golfströmmen och ett bra väderfönster någon vecka framöver för att ge sig av. Så vi vill ju vara på plats några veckor innan vår deadline så att vi har rejält med marginal. Och tänk om något händer och vi måste vända tillbaka.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Veckorna går och vi börjar återigen ge upp tanken på att båten blir såld och fokuserar helt på att segla hemåt. Så tisdag den 21 april hör vår mäklare av sig och säger att köparna fått tillstånd att provsegla ute på Chesapeak Bay och nu har bokat upp besiktning av båten med besiktning av rigg och motor på torsdag 2 dagar senare och besiktning av båten söndag och måndag samt provsegling även på måndag. Till båtbesiktningen behövde båten vara tömd på saker så mycket som möjligt så att besiktningsmannen skulle kunna komma åt i alla utrymmen. Wow! Allt ställdes återigen på ända och vi blev tvungna att tänka om, igen. Orkar vi verkligen det här? Fast så tänker vi att vi har ju inget att förlora! Antingen blir båten såld eller så har vi fått en hel genomgång av båten inför vår seglats över Atlanten och det alldeles gratis! Vi kör! Nu hade vi mycket att stå i och den stora frågan var vi hur vi skulle göra med alla våra saker som behövdes tas ur båten för att bereda plats för inspektion? Bara någon vecka tidigare hade vi sagt upp det förråd vi haft under vintern och släpat alla sakerna tillbaka på båten. Lösningen blev att hyra en skåpbil i 3 dagar som vi ställde på parkeringen och som fick agera förråd. Innan söndagens besiktning behövde vi även byta värmeelementet i varmvattenberedaren som i princip samma dag som vi fick besked från köparna börjat kortsluta så att vår huvudströmbrytare slog av med jämna mellanrum. Så typiskt! Torsdag kom och först på morgonen dök familjen köpare samt våra mäklare upp på bryggan. Kort därefter kom 2 riggare som under 3 timmar inspekterade riggen, styrningen, segel, mantåg, röstjärnen under däcket m.m. Strax efter kom motorinspektören som rigoröst gick igenom motorn till långt in på eftermiddagen. Han hittade att vår turbo var trasig och behövde bytas ut. Och det hade vi inte ens märkt! Att köra en båtmotor på låga varvtal för att vara rädd om motorn är att göra sig själv och motorn en björntjänst. Det resulterar i att motorn aldrig får bränna ur och motorn mår inte bra och kläggar till slut igen. Hepp! Ny turbo måste snabbt beställas och den enda som motorkillen hittade var i Japan med 2 veckors leveranstid. Inte bra! Mads spenderade en hel eftermiddag och kväll letandes efter en turbo och till slut fann han en turbo i Florida och som med expressleverans levererades hit redan på lördagen. Härligt! Fredag morgon är det plötsligt stopp i ena toaletten. Katastrof och vi som aldrig, jag upprepar, aldrig, haft stopp i våra toaletter! Varför just nu? Som vi inte har tillräckligt att göra. Suck! Iväg till båtaffären som turligt nog är öppen trots ”lock-down”, men helt rätt för alla vet väl att båtprylar är samhällsviktiga saker, och köpa ny toaslang. Sen går i princip hela dagen med att byta ut den eftersom det innebär nedmontering av lite skåp och diverse väggar för att komma åt långt in och under och först på kvällen kan vi börja med att byta värmeelementet i varmvattenberedaren. På grund av placeringen av varmvattenberedaren i båten var det inte ett helt lätt uppdrag och när sedan elementet skulle monteras ur insåg vi att det var stört omöjligt med de verktyg vi hade ombord och vi har många verktyg ombord! Klockan 02 på natten gav vi upp. Lördag morgon ringde vi till en rörmokarfirma och en rörmokare utlovades komma på besök under eftermiddagen. Därefter gav i oss iväg för att hyra vår skåpbil och tidig eftermiddag dök en stor och stark herre upp som efter en hel dels slit tillsammans med Mads äntligen fick loss värmeelementet. Så i med det nya elementet och montera fast vattenberedaren igen. Nu återstod ju bara det lilla momentet – packa alla saker som ligger i vägen för en inspektion av båtens interiör och dess vrår. Vi hade inhandlat 10 flyttkartonger och påbörjade det mödosamma arbetet med att packa och köra alla kartonger och prylar upp till bilen vilket tog hela kvällen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Söndag morgon klockan 9 kom besiktningsmannen och vi fick sitta i marinans gemensamhetsutrymme och nervöst se på TV i 4 timmar innan han var klar. På eftermiddagen dök familjen köpare upp igen och vi bjöd in dem på en drink och vi satt och pratade om båten. De hade en campingbil på parkeringen i vilken de sov på natten för att kunna närvara vid nästa dags besiktning med lyft av båten och provseglingen. Besiktningsmannen dök åter upp på morgonen och fortsatte sin besiktning, denna gång var det genomgång av alla instrument och diverse elektronisk utrustning. Sedan åkte vi alla i båten över till varvet bredvid där båten skulle lyftas upp på land för en besiktning av skrovet vilket tog dryga timmen. Därefter åkte båten ner i vattnet igen och vi tillsammans med köparfamiljen, vår båtmäklare och besiktningsmannen åkte ut på Chesapeak för en provsegling som trots att det blåste runt 12-15 sekundmeter, gick väldigt bra. I efterhand kan man ju säga att det är ju vid tillfällen som båten verkligen kommer till sin rätt då man ser hur stabil vår båt är och hur bra den seglar!

När allt var klart var det bara att invänta alla besiktningsprotokoll vilket skulle ta några dagar. Under tiden fick vi turbon avmonterad och det upptäcktes då att vår värmeväxlare i motorn läckte och fick monteras ut och Nick, motorkillen, tog den med till sin verkstad för att provtrycka den. Han kom fram till att det var inget fel på själva värmeväxlare och med nya packningar skulle den fungera alldeles utmärkt igen. När så protokollen kom fanns endast ett frågetecken där besiktningsmannen rekommenderade ytterligare en åtgärd och det var fuktmätning i däcket. Ett par mindre ytor på däcket hade gett fuktutslag och han rekommenderade att göra fuktprover genom borrning för att säkerställa att det inte är fukt i däckets kärna. En mätning bokades in till nästkommande måndag. Under tiden återkom Nick, vår helt fantastiskt sköna motorkille som vi varmt rekommenderar om ni någonsin behöver en sådan i Annapolis, och monterade in den nya turbon och satte tillbaka värmeväxlaren på plats igen. Han sköljde igenom kylsystemet med rengöringsmedel och vatten 5 gånger och sedan i med ny kylvätska. Därefter begav vi oss ut på Chesapeak Bay för en provgkörning av motorn och den spann som en katt och faktiskt upplevde vi att båten ju gick jättefort för motor helt plötsligt. Nu visste vi att vi har en bra rigg och en nyservad motor vilket kändes skönt inför en eventuell Atlantsegling. Nu var det bara att vänta på det sista momentet med fuktprovningen och även den gick helt utan problem.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter ett par dagars väntan på att köparna fått alla besiktningsrapporterna var allt plötsligt verklighet och S/Y Looma IV var såld! Vilken berg-och-dalbana! Pappersexercisen för köpet och bland annat införtullning av båten tog drygt en vecka och från och med idag är alla papper påskrivna och S/Y Looma IV är numera en amerikansk-registrerad båt. Det är med mycket blandade känslor vi på fredag lämnar över henne till de nya ägarna, Wolfgang och Anja som faktiskt är tyskar men som bott i USA i 20 år. Hon kommer att ligga här i Chesapeak någonstans i Virgina och även de nya ägarna drömmer om att ta henne med ut på långsegling om några år.

Vi har nu packat alla våra tillhörigheter och om ni någon gång undrat hur mycket man kan ha på en båt är det rätta svaret: VÄLDIGT MYCKET! Vi har ju haft båten som vår hem i 4 år och har, tro det eller ej, skrapat ihop 18 flyttlådor. Av det som vi precis införskaffat inför den tänkta Atlantseglingen har vi faktiskt lyckats sälja en hel del och även våra seglarvänner Lars och Susanne på S/Y SeaWind som är på väg upp mot Kanada, kom förbi för några dagar sedan och ankrade upp i viken där vi ligger ett par dagar. De både köpte och fick en hel del saker samt mat! Både trevligt att ses och perfekt timing för oss båda! Vi har hyrt en mindre skåpbil och kör på lördag upp våra saker till ett lagerhus i Newark, New Jersey för att sedan skeppas med fraktfartyg hem till Lagos i Portugal. Sedan stannar vi ett par dagar hos våra goda vänner, Trip och Nicole, i New Jersey för att på tisdag den 19 maj flyga hem från New York till Portugal. Det blir sedan 14 dagar i karantän och sedan börjar ett nytt kapitel där vi inte vet hur innehållet ser ut. Det vi dock vet, är att vi kommer tillbaka till seglarlivet och ut på havet igen! Det finns ju så mycket vi har kvar att se och uppleva!

13 reaktion på “Vi lever!

  1. Så spännade läsning och verkligen ett exempel på att så mycket kan förändras när man är ute och seglar och vikten av att vara flexibel och lösningsorienterad. Kul att allt gick i lås, men synd att ni lämnar långseglingens underbara värld, om än tillfälligt.

  2. Wow vilken resa. Grattis till att ni fick båten såld även om jag förstår att det är med blandade känslor. Vilka äventyr ni gjort. Ha det gott.
    Kramar
    Nettan

  3. Ah, man blir ju helt slut bara av att läsa… Men vilka äventyr ni varit med om. Blir nästa kapitel en hel bok månne?

  4. Tillykke med salget af båden. Utroligt at det ku’ lykkes – omstændighederne taget i betragtning ?

  5. Som sædvanlig dejlig læsning når I skriver – rigtig rigtig god hjemtur og tillykke med salget. Knus og på gensyn, Elin ??

  6. Vad härligt att läsa om att det gick bra att sälja Looma IV, så fin båt hon är !
    Vi fortsätter följa era (seglar och ev andra) äventyr så länge som ni publicerar på blogg o fb. Ta hand om varann o vi kanske ses på sjön igen så småningom <3
    Päivi & Ott på TuSan med MySan nu här hemma

    • Hoppas vi ses här någonstans! Vara kul få träffas igen… till dess lever vi på era berättelser med alla båtar i nu har :-)

  7. Tack för underbar uppdatering. Jag förstår att det är med blandade känslor ni går in i en ny era. Jag ser fram emot att höra ifrån er snart igen.
    Bamse kram Linda m familj

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.