En oväntad hike…

⛵️Aj aj oj oj vilken oväntad hike vi fick igår och det känns i våra stackars stumma ben idag kan vi ju berätta! Vi hade fått tips om en härlig hike uppe i regnskogen mitt på ön av Henrik o Charlotte på danska båten S/Y Sonic och nu var vi sugna på att vandra i vacker natur och med vackra vyer ☺️

På väg ut i regnskogen.

Sagt och gjort, vi tog bussen upp till Grand Etang Lake och vandrade iväg upp mot berget Qua Qua. Eller först gick vi fel nån kilometer och fick vända tillbaka.

Back on track bar det av igen! Mitt i regnskogen och nu gick det uppför. Smala och bitvis både branta och leriga backar. Vackert och ganska svettigt! Utsikten på den högsta toppen var dock en rejäl belöning!

Och här gick nog någonting fel! Två skyltar åt varsitt håll och vi valde den vänstra ned mot Concord vattenfall som vi kände till. Någon lustigkurre kallade detta en trail! Först gick det brant nedåt och stigen var väldigt smal och bestod mest av lera. I början gjorde vi vårt bästa för att hoppa över de värsta partierna med lera men stigen blev smalare och smalare och brantare och till slut var vi bara glada över att det fanns plats att sätta ned fötterna på. På några ställen var det så brant nedför att det fanns linor att rappellera sig ned med ?

Vi kämpade, halkade och klättrade, för det var mer klättring än vandring. Vi var leriga från topp till tå och det kändes som att regnskogen aldrig tog slut! Men stigen följde och gick i en vattenfåra som allt eftersom blev mer och mer vattenfylld så vi tänkte att detta nog var en del av vattenflödet som längre ned blir Concord vattenfallen vilket ingav hopp om att vi faktiskt var på rätt väg! Vi insåg att ingen ju visste var vi var och vad vi gjorde idag och skulle vi ramla och bryta benen av oss skulle ju det ta ett tag innan någon skulle sakna oss och hur skulle de hitta oss? Det var ju inte direkt andra vandrare i området, vi mötte inte någon under våra strapatsrika timmar! Vi hade ju föreställt oss en fin vandring på riktiga stigar i ett naturreservat så där som det brukar vara.

Nå! Till slut kom vi ned på plattare mark i dalgången och leran försvann och stigen blev både trevlig och bekväm att gå. Vi såg tecken på civilisation i form av små odlingar av kål och andra grönsaker som började dyka upp vid kanterna och sen äntligen kom vi fram till husen vid Concord waterfalls!! Vi skrattade ordentligt när vi såg på hur vi såg ut. Så smutsiga! Vi gick ned till cafet vid vattenfallet och köpte varsin kall dricka och åt våra medhavda smörgåsar i smyg. Åh det var så skönt att sitta ned och vila benen men attans det var tungt att resa sig igen och få igång dem igen för att gå de sista kilometrarna ned till stora vägen för att ta bussen tillbaka till stan. På vägen ned mötte vi några lokala herrar som stod och språkade vid vägen. De tittade på våra leriga skor och smutsiga ben och frågade var vi varit och vandrat. Vi berättade om vår lilla utflykt och den ena herren nästan skrek rakt ut: What!! Har ni vandrat den vägen från Grand Etang Lake? Han bugade sedan och tog av sig hatten (kepsen): “I take my hat off for you! That is tough and serious walking man, we used to do that as kids!” Vi kan ju säga att det kändes rätt skönt att få höra någon bekräfta att vi hade haft det lite tufft och att få höra det från någon som vet.

Vi stolpade vidare nedför vägen mot bussen och lyckan var stor när vi äntligen klämt in oss på bussätena och skumpade in mot stan ackompanjerade av, som alltid fast i just denna buss extra högt, hög soca musik!

Under tiden vi var ute på vandring hade segelvänner från Oceanseglarklubben, Björn och Gertrud på S/Y Think Twice anlänt viken vi ligger i. Så väl tillbaka i marinan och på väg ut till båten med jollen tog vi en sväng förbi och bjöd in dem på en välkomstdrink. Efter att vi badat och tvättat oss! Sedan åt vi en god middag tillsammans i land på ett trevligt litet lokalt ölbryggeri, The Brewey.

Kvällen avslutades sedan ombord på S/Y Think Twice med karibiskt kaffe, som en irish fast med rom istället och till detta en utsökt god chokladkaka. Det blev en mycket trevlig avslutning på en strapatsrik dag!

Segla som på ett pärlband av vackra öar

När man inte vet vart man ska.

Färgglada vägval!

VI HAR NU SEGLAT SOM PÅ ETT PÄRLBAND AV VACKAR ÖAR SEDAN VI LÄMNADE MARTINIQUE.  När vi lämnade Martinique den 5 mars satte vi kurs mot en mindre ö söder ut som heter Bequia, den första ön av många mindre öar som ingår i ögruppen Grenadinerna. Vi valde att göra en nattsegling till Bequia där vi passerade de lite större öarna St Lucia och St Vincent på vägen. Precis när vi var i jämnhöjd med södra spetsen av Martinique satt vi framme på däck och njöt av solen och skön segling. Plötsligt såg vi något stort ligga i vattenytan en liten bit bort och efter en stund insåg vi att det var en stor val! Den låg i vattenytan och sprutade upp kaskader av vatten. Läs mer

10 000 sjömil och 15 länder!

Vi har seglat 10000 sjömil sedan vi lämnade Sverige!

Vi har seglat 10000 sjömil sedan vi lämnade Sverige!

Nu har vi avverkat 10 000 sjömil och 15 länder! Så har vi passerat 10 000 seglade sjömil sedan vi lämnade Stockholm den 26 maj 2016 och under dessa 10 000 sjömil har vi besökt 15 länder. Men det känns som det är fler då Madeira som tillhör Portugal, Kanarieöarna som tillhör Spanien liksom Balearerna är som egna länder då de är helt olika sina moderländer. S/Y Looma IV har skött sig oklanderligt och vi är så tacksamma för att hon ser till att vi tryggt och säkert ankommer de hamnar vi önskat och planerat. Tack vare denna vackra och stabila dam kan vi genomföra vår dröm om långsegling! Läs mer

Över Atlanten – v2.0

En av få solnedgångar på överfarten.

En av få solnedgångar på överfarten.

SÅ HAR VI KORSAT ATLANTEN FÖR ANDRA GÅNGEN! Den första gången var i slutet av november 2012 då vi seglade med vänner i deras segelbåt. Även då från Las Palmas till Barbados men utan att gå via Kap Verde och den överfarten tog 21 dagar. Det var en härlig känsla att ha seglat över Atlanten och vi kände båda att detta vill vi göra ännu en gång med egen båt! Och nu är det gjort! Läs mer

Mindelo, Kap Verde

Så har vi nu varit här i Mindelo i 5 dagar och är nu redo att sätta segel mot varmare breddgrader och Barbados. Vår crew har gjort sig hemmastadda på båten och under veckan har vi bekantat oss med varandra och det känns fortfarande jättebra. Vi har även fixat och pysslat en del saker på båten, städat, bunkrat lite färskvaror. Mindelo är inte så stort och det känns verkligen att Kap Verde befinner sig mellan Afrika och Brasilien då det är en gammal Portugisisk koloni men som numera är självständigt och båda världar det känns tydligt överallt här.

Imorgon kastar vi loss och påbörjar seglingen mot Barbados. Fyra båtar i Viking Explorer gick idag och resten drar som sagt imorgon. Vi var många som vinkade av dem med musik och pompa.

Vi blir ca 10 båtar som åker samtidigt. Spännande och kul!

Följ oss på resan via vår webb-dagbok som ni hittar här Webb dagbok Vi kommer uppdatera sidan varannan till var tredje dag. Vi hörs om drygt 2 veckor när vi angjort andra sidan!

Lotta och Mads