Överraskningarnas tid

I de klaraste vatten.

I de klaraste vatten.

EFTER ATT VI LÄMNADE PUERTO RICO HAR VI BJUDITS PÅ EN HEL MASSA ROLIGA OCH SKÖNA ÖVERRASKNINGAR LÄNGS VÄGEN. Sedan vi hördes senast har vi hunnit med att se en del av den undersköna ön Dominikanska Republiken, därefter tillbringat en hel månad på spännande Kuba och i skrivande stund befinner vi oss i USA och närmare bestämt Miami. Distanserna har varit många och långa och vi har nästan seglat mer än hela förra säsongen i Karibien och del av denna säsong med start på Trinidad upp till Puerto Rico tillsammans. Totalt har vi sedan Puerto Rico seglat cirka 1600 sjömil!

Dominikanska Republiken överraskar
Denna ö tog oss med storm och överraskade oss helt med sin grönska, vackra och vilda natur och vänliga människor. Vi har bara sett en bråkdel av vad denna ö har att erbjuda och hit vill vi komma tillbaka för att få uppleva och se mer! Innan vi seglade till Dominikanska Republiken var vi lite osäkra på vad vi hade att vänta oss då denna ö bland seglare har ett oförtjänt dåligt rykte vad gäller kriminalitet och myndigheter som försöker sko sig på seglarnas bekostnad med oriktiga inklareringsavgifter och att det alltid förväntas pengar vid sidan om. Vi hade lyssnat med andra seglare som varit där och läst på om vad som gäller för inklareringsavgifter så vi kände att vi hade en ganska bra bild av vad vi skulle betala. Och vi hade även läst att om man ska segla till Dominikanska Republiken måste man vara införstådd med hur saker och ting fungerar som till exempel att dricks är den del av systemet då lönerna är låga, även för statstjänstemän, och har man svårt att acceptera detta bör man inte segla dit.

Vår första destination var Samanà i en stor bukt på den östra sidan av ön. Denna bukt är känd för att vara lekplats för knölvalar som i 1000-tal samlas här varje år mellan januari-mars för att para sig och föda sina ungar. Vi kom lite sent på säsongen men hade ändå turen att se några valar både på vägen in i bukten och lite senare även inne i bukten. Vi valde att gå till en marina, Marina Puerto Bahia, strax väster om staden Samanà där vi läst att man även kunde klarera in i landet och att det var både smidig och gick rätt till. Första natten spenderade vi på ankare utanför marinan då vi kom fram på natten. På morgonen ropade vi upp marinan för att få en plats. Marinan var helt fantastisk, alla var jättetrevliga och inklarering hos alla myndigheter gick helt korrekt till utan tillstymmelse till felsteg. Det var inte helt billigt att ligga i denna marina som var en del av en riktigt fin resort med ett stort hotell med restauranger och till och med pooler. Men vi njöt i stora drag och passade på att varva båtfix med att ligga och läsa vid poolen med en vacker utsikt över bukten och sippa på något kallt att dricka. Det kändes väldigt lyxigt och lite som att vara på semester, vilket förståeligt nog kan låta lite märkligt. Vi gjorde även en utflykt med lokala bussen in till staden Samanà och passade även på att bunkra lite frukt och grönt som är otroligt gott och billigt här. Här köpte vi de godaste ananaserna vi någonsin ätit!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Överraskande vackert
Efter två nätter i marinan fick vi tillstånd utfärdat att ta oss tvärsöver bukten till Bahia de San Lorentzo och en nationalpark som heter Los Haitises. Det tog oss några timmar att segla dit och landskapet vi möttes av var andlöst vackert och det bästa av allt, det var bara vi där! Helt overkligt! Vi ankrade upp i en vik omgivna av smaragdgrönt vatten och 30 -40 meter höga ockra färgade kalkstensklippor bevuxna med frodig grönska. I nationalparken finns även mellan klipporna stora mangroveträsk med massor av kanaler att åka runt i med jollen och flertalet grottor inuti vilka det finns nästan 1000 år gamla målningar från Taino-indianerna som levde i grottorna i området. Här finns även mycket fåglar och en enorm flora och fauna med växter och träd. Tydligen spelades här in en hel del scener för Jurrasic Park filmen. Vi överdriver inte när vi säger att hela detta område är HELT MAGISKT och måste ses!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vårt tillstånd gällde för två nätter och vi var helt ensamma i området fram till sista eftermiddagen då två andra segelbåtar kom in i viken. Ett par gånger om dagen kom det turistbåtar från Samanà som körde runt folk i viken och i mangroven samt stannade vid grottorna. Men vi lyckades pricka in våra utflykter innan eller efter att turisterna varit där och var helt ensamma överallt.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Under våra dagar här vandrade vi i skogen, vi smög runt i grottorna med ficklampa och utforskade Taino indianernas väggmålningar, åkte runt med jollen i timmar i mangroveträskens kanaler och längs de höga kalkstensklipporna, såg en flock delfiner leka precis bredvid jollen och vi besökte ett märkligt men fascinerande ECO hotellkomplex som heter Paraiso Cano Hondo. Detta hotell byggdes av en lokal arkitekt och hans kompanjon och är ett spännande projekt byggt helt i sten, lera, glas och trä i de mest fantasifulla skapelser och former och är byggt som en park med naturpooler och byggnader runt om i olika nivåer, högt uppe på berget och nere i dalen och det finns inte en rät vinkel någonstans. Man får lite Gaudi vibbar av det hela. När vi läst på har vi förstått att denna ECO lodge är populärt bland vandrare då det finns massor av vandringsleder runt omkring i området. Vi åt en helt OK lunchbuffé och vi fick veta att som ätande gäst är man välkommen att stanna över dagen och har tillgång till naturpoolerna. Nu hade vi inga badkläder med och dessutom regnade det en del, så efter maten vandrade vi runt och utforskade området och återvände sedan till vår jolle. Vägen från mangrovekanalen där vi parkerat vår jolle och upp till hotellet var kantat av enorma vidsträckta risodlingar vilket överraskade oss mycket. Vi hade ingen aning om att risodling var så stort här. Vid närmare eftertanke har ingen av oss sett risodlingar på så nära håll överhuvudtaget. Sista dagen seglade vi tillbaka till marinan tidigt på morgonen och hade lyckan att få se två valar på ganska nära håll. Vi stannade båten och bara njöt av stunden.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ett överraskande möte
Förmiddagen därpå seglade vi vidare norrut mot Luperon på den norra kusten dit vi anlände nästa morgon. När vi kom in i viken i Luperon ropade vi upp en ”boat boy” vi fått rekommenderat att hyra bra bojar av men fick inget svar. Döm om vår förvåning och att vi blev överraskade när vi istället fick höra: ” Hallå och välkomna Looma! Tamara här strax bredvid er.” S/Y Tamara med Micke och Sara var en av båtarna vi seglade över Atlanten med i Viking Explorer och som vi senast träffat på Trinidad i november då även de haft båten där över orkansäsongen. De hade tänkt segla non-stop från Guadelope till Kuba men på grund av lite vind beslutat sig för att gå in i Luperon och vänta på bättre vindar och hade ankommit under natten några timmar innan oss.

Vi tog en boj som för övrigt endast kostade 2 dollar/natt och sen var det dags att gå i land och checka in i Luperon. Även om vi är i samma land måste man alltid ha ett tillstånd att gå till nästa ställe och när man kommit fram visa upp detta tillstånd och registrera ankomst. Här satt tjänstemännen på rad i små rum i typ byggbodar och incheckningen gick även här smidigt. Det hela övervakades av en tjänsteman utsänd enkom för att övervaka och se till att allt går rätt till. Prislistor satt prydligt uppsatta på väggen och allt sköttes på ett vänligt och korrekt sätt. Sista instansen var ”el commendante” som representerade marinen och som var den som skulle utfärda vårt ”despacho”, dvs tillstånd för att lämna Luperon och Dominikanska Republiken när det blev dags. Han satt utomhus uppe på en kulle i skuggan under en patio med palmbladstak utrustad med både wi-fi och storskärms TV på vilken musikvideos med coola grabbar med guldkedjor om halsen och rumpskakande lättklädda damer fladdrande förbi. Här satt även en hel massa andra män i både civila kläder och olika uniformer. Oklart vad eller om de representerade olika enheter eller hängde runt som sällskap. En ganska testosteronfylld atmosfär men även här var alla både artiga och trevliga. Senare träffade vi ”el commendante” en kväll ute på stan och fick äran att bjuda på en läsk eftersom han inte drack alkohol. En annan dag när vi kom in till jollebryggan stod han och 2 kollegor där och ville låna vår jolle för att åka ut och inspektera en båt som just kommit in eftersom deras båts motor var trasig och på väg till reparation. Vi protesterade milt men bestämt att vi inte gärna ville låna ut jollen då vi ville ha den låst vid bryggan varpå ”el commendante” förnärmat utbrister: Men det här är ju Luperon, här stjäl vi inte! Inte helt övertygade ändå erbjöd vi att Mads kunde köra dem ut till den aktuella båten, vilket de accepterade. Sagt och gjort, med jollen fylld med 4 karlar puttrade Mads sakta ut till bojområdet. Deras egen båt var ett hemmabygge i glasfiber med en lastgammal utombordare och man förstår att det inte finns några stora pengar att tjäna då de inte ens har en rimlig båt att ta sig ut till de gästande båtarna trots att det ingår i deras arbetsuppgifter.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vi stannade i Luperon i nästan en vecka och umgicks såklart med Micke och Sara. Luperon som stad är ganska trevlig och det går att hitta och bunkra en hel del mat. Vi visste ju att vi behövde ha förråden fyllda inför Kuba och hade handlat en hel del redan i Puerto Rico. Vi hade en del att fixa innan Kuba bland annat att få igång satellittelefonen och få grib-filerna att fungera för att ladda ned väder via satellittelefonen. Det var ju ett helt år sedan vi använde det senast och efter lite pyssel var allt på plats. En dag gjorde vi en utflykt tillsammans med Micke och Sara till ett ställe med 27 vattenfall som heter Damajagua. I entréeavgiften ingår hjälm och flytväst. Därefter delas man in i grupper med sin egen turledare och sedan vandrar man uppför berget i cirka 40 minuter och nu började det roliga! Tyvärr har området under en längre tid drabbats av torka och på grund av vattenbrist är det av de 27 vattenfallen endast 12 som är öppna. Det hela går ut på att för att ta sig ned igen är det hoppning från klippor och rutschkana nedför vattenfallen medels simning i canyons som gäller! Det högsta hoppet var 8 meter och det kittlade rejält i magen när man tog klivet ut över kanten. Så kul! Efteråt ingick en buffélunch sen gick bussresan tillbaka via en familjeägd cigarrbutik där tobaken odlades i området och cigarrerna rullades i butiken. Mads var inte sen att prova en cigarr som fick godkänt och efter det inhandlades såklart en låda prima cigarrer.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Så var det dags att segla vidare och sätta segel mot Kuba! Även S/Y Tamara var på väg till Kuba men eftersom de är på väg tillbaka till Sverige och över Atlanten hade de mindre tid varför de valde att gå till en marina på Kubas norra kust och sedan resa runt på ön på land medan vi skulle segla runt Kuba längs den södra kusten och sedan upp till Havanna. Med en lång resa framför oss sade vi hej då till Micke och Sara och satte kurs mot Santiago de Cuba på Kubas östra sida.

Kuba och fler glada överraskningar
Efter 2 dygns riktigt skön segling med bra vindar från behaglig riktning, det vill säga snett in akter ifrån, ankom vi Santiago de Cuba på morgonen den tredje dagen. Vi ropade upp marinan och blev guidade till att gå in och lägga oss vid en av bryggorna. Vi möttes av marinachefen och hamnkaptenen som vänligt hälsade oss välkomna till Kuba och informerade om inklareringsrutinerna som började med att vi inte fick kliva iland förrän en läkare och immigrationstjänsteman kommit ombord och inspekterat oss och båten. Vi behövde inte vänta länge förrän en kvinnlig läkare och en manlig tjänsteman klev ombord. De satte sig inne i salongen och vi fick svara på frågor och fylla i blanketter av olika de slag men någon inspektion av själva båten blev det inget av. Vi frågade vi om vi fick bjuda på något att dricka, coca-cola, öl eller vatten och båda tackade glatt ja till en öl fastän klockan bara var 10 på förmiddagen och de slank raskt ned. Därefter fick vi kliva i land och komma in till hamnkaptenens kontor för att där svara på fler frågor och fylla i flera blanketter. Eftersom vi hade en satellittelefon ombord skulle den förseglas då det är förbjudet att använda satellittelefon i land och i marina. Efter denna seans fick vi sällskap tillbaka till båten av två herrar som skulle se till att försegla vår satellittelefon. Telefonen lades i en plastpåse och tejpades noggrant igen med instruktioner om att den inte fick öppnas igen förrän vi var ute på öppet vatten. Innan de båda tjänstemännen gick frågade vi även dem om de önskade något kallt att dricka och även de tackade gladeligen ja till varsin öl som försvann ned lika snabbt som för deras kollegor tidigare. När de sedan var klara gick vi ut och lade oss på ankare istället för att ligga vid brygga. Man får endast ankra inom anvisat område kring marinan och man betalar per natt även för ankring men det är mycket billigare än att ligga inne i marinan.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Så var vi så inklarerade och klara till Kuba. Allt hade gått mycket smidigare och trevligare till än vad vi väntat oss. Men här finns så många förhållningsregler att hålla sig till. Och lika många eller fler gäller för kubanerna själva. Internet är ett eget kapitel och är helt styrt av staten. Det finns bara ett nät som fungerar, ETECA. Man kan köpa abonnemang men som turist och för många kubaner är alternativet att köpa en timmes wi-fi kort för surf och med en skrapkod på för 1 CUC vilket är lika mycket som 1 dollar. Man skrapar fram en användarkod och en lösenordskod som man skriver in i startrutan. Precis som när man surfar på en exempelvis restaurangs wi-fi. Men tro inte att det bara är att surfa på nu! Först måste du befinna dig på en plats som HAR wi-fi vilket kan vara offentliga parker eller hotell. Så parker med wi-fi är alltid fulla med människor som sitter och surfar. Kubaner som turister. Och en timmes surf försvinner raskt och ibland stänger surftiden inte alltid ned när man avslutar surfen och tiden tickar på ändå. Jag vet inte hur många kort vi köpte under vår månad på Kuba, men många blev det. Och det är för detta som vi var tvungna att ha vår satellittelefon igång då vi under långa perioder runt Kuba inte kom åt internet. Både för vår säkerhet och inte minst för att ha koll på vädret.

Själva marinan ligger en ganska bra bit utanför stan och man kan ta en färja in till stan eller ta taxi. Buss finns också men är lite mer komplicerat och med en bit att promenera till och från hållplatsen. I marinan var vi ett 10-tal besökande båtar och nästan varje kväll kl.18 var det en ung kille som stolt bartender öppnade en liten bar i ett hörn av marinan där vi seglare samlades för en kvällsdrink. Drinkmenyn bestod av Mojitos och Cuba libre samt öl. Väldigt trevligt och vi lärde känna flera av båtarna omkring oss.

Santiago de Cuba
Efter en dags vila och städning av båten tog vi oss in till Santiago de Cubas stad som vi upplevde var en lite sliten men charmig stad. Santiago de Cuba är Kubas näst största stad med ca 500 000 innevånare. I denna del av Kuba är den etniska mixen större än i övriga Kuba med fler kubaner med afrikanskt ursprung. Det är delvis av närheten till Haiti där det i början av 1800-talet genomfördes en slavrevolt och många franska kaffeodlare flydde det oroliga Haiti över till södra delen av Kuba och tog med sig sina slavar dit. Fidel Castro och den stora poeten José Marti ligger båda begravda här och det var i Santiago de Cuba en del av revolutionens ledare hade sitt fäste och ett av de första försöken till uppror lett av Fidel Castro skedde här den 26 juli 1953 och var grunden till den så kallade ”26 juli-rörelsen” som ledde fram till revolutionen på Kuba. Här i Santiago de Cuba, från stadens stadshus balkong, deklarerad Fidel Castro den 1 januari 1959 den kubanska revolutionens seger över Baptista.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Fidel Castro och revolutionen är påtaglig överallt i stan. På kontoren i marinan sitter fotografier både av Fidel och revolutionen. På stan hittar man stora målningar av revolutionens män och slagord om revolutionen. Kuba är verkligen en mix av så mycket. Å ena sidan modernt men å andra sidan väldigt gammaldags. Det finns fina moderna matbutiker som vid första anblicken är fyllda med mat. Men när man börjar titta lite närmare är det samma produkt på en hylla, rad efter rad. Och nästa hylla likadant. Så det som först ser ut som en välfylld butik är egentligen en butik med väldigt begränsat utbud. Ofta lite olika konserver, massor av kex, kanske pasta och havregryn. Och det gäller även affärer för hygien- och städ produkter. Och det är inte i dessa butiker de flesta av kubanerna har råd att handla i. Mycket mat är ransonerat för kubanerna och de har ransoneringskort för basvaror som ex: kyckling, mjöl, smör, bröd, matolja osv. och kubanerna tillbringar mycket tid med att köa för dessa varor och det finns inga garantier att det räcker till alla. Kyckling är en bristvara och importeras från Kanada och vi har sett många och långa köer när det kommit in partier med kyckling. Och det stämmer helt att om man hittar något man vill ha och tycker om, ska man inte vänta utan köpa det där och då och köpa så mycket man tror sig behöva, för några timmar senare eller nästa dag kan det vara helt slut. Detta fick vi erfara flera gånger när vi gjorde misstaget att tänka att vi kommer tillbaka imorgon. Under vår månad på Kuba köpte vi inte kött en enda gång och hittade varken mjöl eller smör att köpa. Jo, smör fick vi tag i Havanna då en ”fixare” i marinan lovade att fixa ett halvt kilo smör och fick tag i sådan där små en gångs portionsförpackningar med smör från ett hotell. Inte vet jag om det var ett halvt kilo, men det var många av dem!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Tillbaka till Santiago de Cuba! Vi utforskade staden och en morgon när vi vaknade och tittade ut var överraskningen stor när vi fått en ny båtgranne som var ingen mindre än Mårten på S/Y Soffi! Mårten var även han en av våra medseglande båtar i Viking Explorer över Atlanten och vi träffade honom senast på Grenada i maj 2018. Jättekul! Mårten är även han på väg hem till Sverige och skulle vidare mot Bahamas. Vi spenderade några roliga och trevliga dagar tillsammans med Mårten och ett engelskt par som liksom Mårten var på väg till Europa. Bland annat var vi ute på stan och lyssnade på musik och hade en filmkväll hos engelsmännen som hade en rysk fulkopia av Bohemian Rapsodhy. Åh en var så bra!

Innan vi lämnade Santiago de Cuba behövde vi verkligen köpa upp oss på bland annat dricksvatten och lite frukt och grönsaker så tillsammans med Mårten anlitade vi Yuri, en ung kubansk kille som stolt rattade en gammal rosa Lada han ärvt från sin far och numer körde taxi med. Vi hade anlitat honom flera gånger och han hjälpte oss även med bokning av bord på restaurang och rekommenderade bra musik ställen med kubansk musik. Nu skulle han ta oss till frukt- och grönt marknaden och hjälpa oss med våra inköp. Vi klarar oss alldeles utmärkt på egen hand för det mesta, men med kubas två valutor, CUC och CUP, är det lätt att bli förvirrad och få betala överpriser. CUC är kubas egen ”dollar” och som följer dollarkursen och är den valuta turister vanligtvis handlar med. CUP är en annan lokal valuta som ger billigare priser och är den valuta en vanlig kuban handlar med i de ”vanliga” butikerna, på bussar, restauranger etc. Löner betalas ut i CUC och sedan måste de gå till ett speciellt växlingskontor för att växla till CUP. Även vi turister kan växla till CUP vilket är bra att ha ibland, exempelvis om man handlar på en lokal grönsaksmarknad eller liknande. Men det är lite förvirrande som så mycket på Kuba. Eller som kubanerna själva säger: Det är Kuba!

Ut i en skärgården på koraller
Så efter en vecka i Santiago de Cuba sa vi hej då till Mårten som skulle segla vidare mot Bahamas dagen efter. Vi satte segel mot den södra sidan av Kuba och den stora vidsträckta ”skärgården” av korallöar långt ute i kustbandet. Det är få förunnat att komma ut dit då det inte finns någonting där ute. Ett dykföretag har båtar man kan bo på som kör ut turister för att dyka och en vecka med fullpension kostar runt 20 000 kr! Så som vanlig turist kommer man helt enkelt inte ut till dessa öar. Vår första anhalt efter ett dygns segling var Cayo Cuervo, en liten vik innanför reven omgiven av små korallöar och mangroveträd. När vi närmade oss såg vi på plottern att en engelsk båt, S/Y Aqua Luna, som legat i Santiago de Cuba samtidigt som oss och som gick några dagar före oss var på väg ut från viken. Vi ropad upp dem på VHF och pratade en stund. Vi blev här i 2 nätter och utforskade området med jollen och tog oss ut till reven utanför viken. Andra dagen fick dock sällskap en stund då kustbevakningen kom förbi och borda oss med en knarkhund. Allt gick väldigt lugnt och korrekt till och hunden var en väldigt söt cockerspaniel. De frågade om vi fått tag i några räkor vilket vi ju inte hade men i ena änden av viken hade en flotta med räkfiskebåtar sin bas och kom och gick under dagarna. I viken låg ett ”moderskepp” där de lastade av sina fångster och som då och då gick in till kusten för att lasta räkfångsterna. Vi hade hört att fiskare gärna kom förbi gästande båtar och sålde eller bytte sina fångster men ingen kom förbi oss. Men så insåg vi att de inte hade några små båtar att ta sig runt i. Så när kustbevakningen åkt sin väg tog vi istället och körde över till dem och blev helt överösta med färska räkor i utbyte mot en gammal snorkelmask och några öl. Vi fick närmare 3 kg med oss hem! Tur att vi numera är med frys! Och så gott och vi ät räkor både på längden och tvären i ett par dagar. Mads gjorde sin fantastiskt goda räkpasta, vi kokade räkor i saltvatten och gjorde räkmackor, tillagade en paella och sen lade vi resten i frysen. Något märkligt som hände här var att Mads plötsligt upptäckte eller blev, känslig mot fisk och skaldjur. Inte när han äter men väl om han tar i dem som till exempel skalar räkor eller när vi fångat en fisk och han hanterar fisken ombord. Minsta lilla prick i huden svider och kliar. Mycket märkligt att det kan komma så där helt plötsligt och vi får hoppas att det inte utvecklar sig till matallergi också. Så numera är det Lotta som står för all hantering av skaldjur och fisk ombord.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter Cayo Cuervo gick vi tillbaka ett par sjömil ut mot reven och till en vik på utsidan, Cayo  Altracacito som är en del av ögruppen Cinco Balas och ankrade upp bokstavligen talat på kanten till ett 800 meters stup. När vi gick igenom passagen mellan öarna till utsidan där viken låg såg man tydligt på vattenfärgen var stupets kant var med en skarp färgskiftning mellan korallrevens ljusblå till Atlantens mörkare djupblå färg. Fascinerande och tänk om man för ett ögonblick kunde ta bort allt havsvattnet. Vilka landskap med berg och dalar vi skulle få se! Viken var helt öppen ut mot havet men med korallrev som skydd framför vilket betyder att vi hade sjölä men inte vindlä beroende på vindens riktning förstås. Det kittlar lite i magen när man ligger så där öppet i den svarta natten och man hoppas innerligt att väderprognosen stämmer. Det var ett mycket grunt område med mycket koraller och lite knixigt att ta sig in till. Vi ankrade på knappt 3 meters djup och som det kändes mitt ute i öppet vatten. Men belöningen var mångdubbel med ett helt fantastiskt rev att snorkla på och åter igen så var det bara vi här. Helt overkligt! Inte ens några fiskare i närheten. Det är det som är så unikt med Kubas vatten att den marina miljön är så orörd och välbehållen! Kristallklart vatten med sunda och friska koraller och ett enormt djurliv där nere. Det sägs att Kuba har en av den bästa dykningen i världen och vi kan bara instämma. Vi tog vår jolle ut till revet och slängde ut ett ankare i sanden och sen snorklade vi runt så länge vi bara kunde och njöt av denna unika och underbara möjlighet.

Efter detta stopp fortsatte vi seglingen genom skärgården upp mot staden Cienfuego. På vägen stannade vi för natten vid en ö som heter Cayo Zaza Afuera. Här omkring fanns en del små fiskebåtar och på eftermiddagen kom en båt förbi och ville sälja hummer och fisk. Vi köpte 3 stycken humrar som var något av det största vi sett för 5 CUC (50 kr), några öl och ett cerat. Egentligen ville vi bara ha 2 stycken men efter ölen propsade han på att vi skulle ta 4 stycken och vi ”prutade” ner det till 3 stycken humrar och ingen fisk. Vi grillade en av dem samma kväll och stoppade köttet från de andra i frysen. Grillad hummer är verkligen fantastiskt gott!

Cienfuego
På eftermiddagen därpå fortsatte vi till Cienfuego med en nattsegling och kom fram på morgonen. Vi ankrade upp utanför marinan och tog jollen in till kontoret för incheckning. Precis som i Dominikanska Republiken måste man även här ha ett så kallat ”despacho”, godkännade, från förra hamnen och som nu skulle visas upp samt att vi skulle registreras in i Cienfuego. När incheckningen var klar tog vi en bensträckare och promenerade in till staden som låg på gångvänligt avstånd om cirka 20 minuter. Jämfört med Santiago de Cuba kändes Cienfuego som en klart modernare stad och även mer välbehållen med många gamla vackra underhållna hus i stadskärnan. Även här träffade vi på den engelska båten S/Y Aqua Luna igen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vi gillade Cienfuego och stannade här i 4 dagar och hann med att utforska staden en hel del och med att gå på musikklubb som var dedikerad till en känd kubansk musiker som hette Benny Moré och lyssnade bl.a. på Trova jazz och vi gjorde en heldags utflykt till en närliggande stad som heter Trinidad och som är känd för sin speciella utformning och arkitektur och med på världsarvslistan, ”world heritage”. Från Cienfuego gjorde vi en nattsegling till nästa stopp som var Cayo Largo. Vi visste inte så mycket om ön och blev mäkta förvånade över att hitta mängder med stora hotell och en internationell flygplats. Hit flygs mest kanadensiska charterturister och det är ganska kommersiellt och inte så charmigt. Här träffade återigen S/Y Aqua Luna och en härlig irländs familj vi även såg som hastigast i Cienfuego och hade två trevliga kvällar tillsammans.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Fantastisk snorkling och dykning
Nästa stopp var på en större ö som heter Juventud och i en vik ute på en udde som heter Punta Frances. Och nu började det likna något igen och vi låg som enda båt i denna vik åter igen med kristallklart vatten och här både snorklade och dök vi i fantastiskt vatten på fina koraller och med massor av fisk. Och gissa vilka som dök upp när vi skulle till att lämna denna vik, om inte Jonathan och Gabbi på S/Y Aqua Luna! Alltid lika trevligt att se dem igen! Det blev en jobbig och lång dags segling över till Kubas västligaste udde och med en väldigt krabb sjö och vi kom fram först när det var mörkt. Vår destination var Maria la Gorda och vi ankrade upp enligt sjökorten och guideboken och i pannlampans sken lade vi ankaret i det absolut klaraste vatten vi någonsin sett. I mörka natten såg vi ankaret och kättingen helt klart på 8 meters djup. Helt fascinerande! Nå väl vi kröp till kojs och såg fram emot en härlig dag fylld med dykning då Maria la Gorda är känt för att vara ett av Kubas bästa dykningsställen. Nästa morgon tog vi oss iland och checkade in och fick veta att det numera är förbjudet att ankra i området och att de bojar som låg en bit bort var avsedda för besökande båtar. Sagt och gjort, så bytte vi plats och krokade fast S/Y Looma IV i en boj istället. Maria la Gorda är en resort med hotell för dykning och vi låg precis utanför själva resortanläggningen så innan vi flyttade på oss passade vi på att äta en rejäl hotellfrukost i matsalen. Vi hade också bokat in en dyktur på eftermiddagen. Vi gjorde två dyk på eftermiddagen varav det ena var ett så kallat ”drift dive”, eller vi skulle nog vilja säga nästan ett ”drift dive”. Halvvägs in till land efter det första dyket hoppade vi och vår dykinstruktör av båten och drev med strömmarna hela vägen tillbaka in till bryggan. Vi var mycket nöjda med dagen! På kvällen dök våra vänner på S/Y Aqua Luna upp i viken.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Precis innanför de anvisade bojarna vi låg vid låg lett vackert kanadensisk träskepp uppflutet i strandkanten. Tydligen lite av en kulturskatt. En mycket sorglig syn. Vi hade läst i en Facebook grupp att de var en kanadensare som legat här när ett oväder kom och han fick motorhaveri när han skulle lämna bukten och båten drev upp på stranden och hade nu legat här i flera månader. Försäkringsbolaget vägrade betala den summa som Kubanska staten krävde för att bogsera ut båten och ägaren satt mitt emellan. Vi träffade inte ägaren själv men pratade med hans flickvän som berättade att han var fast på Kuba och hade försökt lämna Kuba 4 gånger men blev stoppad av militären varje gång. Kuba vägrade att släppa ut honom förrän han löst situationen. Ingen rolig sits! Hon berättade också om ständiga plundringsförsök och han 3 gånger varje natt gick ut till båten för att vakta över den. Och till vår glädje såg vi för någon vecka sedan såg vi att han äntligen fått hjälp och båten nu bogserats till Cayman öarna.

Trevligt sällskap i Havanna
Tiden gick så fort och avstånden Kuba runt var så långa och vi började få ont om tid då vårt visum gällde för 30 dagar och vi varken hade tid eller lust att förlänga visumet bara för några dagar extra. Så från Maria la Gorda seglade vi nonstop hela vägen upp till Havanna vilket tog oss 2 ½ dygn. Det var lite skönt att ligga i en marina vilket är det enda att välja på om man vill besöka Havanna per båt. Marina Hemingway är till ytan jättestor marina men vi var inte så många gästande båtar när vi kom. Här mötte vi en finsk båt, S/Y Casse Tête, en 42 fots Swan-båt med Annelie och Kim ombord. Båda var finlandssvenskar och Annelie till och med bodde i Stockholm sedan några år tillbaka. Tillsammans med dem utforskade och gjorde vi Havanna i en veckas tid och hade mycket kul och trevligt tillsammans. Havanna är en charmig storstad med mycket kultur, historia, musik, vackra hus och omgivningar. Havannas gamla stad är en spännande och vibrerande stadsdel men också samtidigt väldigt turistigt och det är många som gärna vill tjäna en slant på turisterna och ibland kan de bli lite väl påträngande. Men så är det ju med storstäder, ett lite hårdare klimat samtidigt som den lockar och förför.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och självklart åkte vi Hop-on-hop-off buss och besökte Revolutions muséet där man kunde läsa om alla de modiga män, för kvinnor syns inte i revolutionshistorien överhuvudtaget, och deras bedrifter. Här kan man även beskåda motoryachten Granma som Fidel och CO, allt som allt 83 män ombord, körde från Mexico till Kuba för att ta sig in i landet men där de först felnavigerade och gick på grund strax utanför den planerade landstigningsplatsen vilket resulterade i att de blev upptäckta och historikerna tvistar om hur många som överlevde landstigningen, men ett 20-tal överlevde och gömde sig uppe i bergen där de byggde upp en gerillabas och utbildade sina män för strid. Här finns även ett antal fordon pepprade av kulhål och som använts i berömda attacker och tillslag under revolutionen. Vi strosade gata upp och gata ner, drack daiquiris på Hemingways favvo bar, drack rom och rökte cigarrer och gick på musikbarer och musikklubbar. Och självklart kom våra vänner på S/Y Aqua Luna hit bara någon dag efter oss.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Överraskande konst
På gångavstånd från marinan upptäckte vi en stadsdel som heter Jaimanitas som har lite affärer, bankomat, en grönsaksmarknad och ett helt oväntat konstområde, Fusterlandia, skapat av en kubansk konstnär som heter José Fuster. Inspirerad av Gaudi har han här skapat en värld av färgfylld mosaik. Först i sin egen trädgård och studio och sedan frågade han grannarna om de ville ha mosaikkonst och det växte till hela kvarter fyllda med hans konst och växer fortfarande. Idag är området välbesökt och turisterna slussas hit i bussar och det ganska slitna och fattiga kvarteren har fått ett uppsving och många andra konstnärer har sökt sig hit.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Så gick ännu en vecka alldeles för fort och det började bli dags att lämna Havanna och Kuba. Vår summering efter en månad på denna ö är att Kuba är annorlunda och fantastiskt men svårt att få ett grepp om. Vad tycker kubanerna om hur saker och ting är idag? Hur har de det egentligen? Hur ser de på framtiden? Den bild man får med sig om Kuba beror alldeles på vem och vilka man har träffat på vägen och vad man själv upplevt och varit med om. En del kubaner säger att det var bättre under Fidels tid medan andra säger att det är bättre nu under brodern Rauls era. Många kubaner, kanske sin vana trogen, svarar inte tydligt på den typen av frågor och ofta får man åter igen bara svaret: Det är Kuba! Det finns lika många åsikter och berättelser om hur Kuba är som det finns besökare för vi tar alla med oss den version vi byggt upp genom möten med människor och vad vi gjorde och upplevde under vår tid på Kuba. Men helt klart är i alla fall att det är ett samhälle i förändring för Kuba är i kris och styrs av ett system som inte håller länge till. Med Trumps nya politik med hot om införande av sanktioner igen och det gamla Sovjetunionen inte finns lägre, Venezuela har gått i konkurs och Kineserna är affärsmän har Kuba inte någon som håller dem under armarna längre och för att betala sina skulder utomlands måste de exportera mycket av det som produceras i landet, mat som prylar, vilket leder till matbrist och Kuba måste sedan i sin tur istället importera mat utifrån. Som exempelvis kyckling från Kanada. Ett system som inte håller i längden. Bara häromdagen läste vi att regeringen på Kuba precis gått ut med information om att fler matprodukter kommer att omfattas av ransonering från och med nu på grund av svårigheter att få fram tillräckliga mängder. Och vi hart hört från flera seglare som seglat till Kuba flera gånger de senaste åren att de aldrig tidigare upplevt att det varit svårt att få tag i livsmedel om man har råd att betala extra. Vi kommer gärna tillbaka hit och rekommenderar verkligen ett besök till denna speciella ö!

Den 3 maj var sista dag på vårt visum och på eftermiddagen den dagen sa vi hej då till Annelie och Kim som, liksom så många andra vi träffat här, är på väg hem till Sverige och Finland. De väntade på bättre vindar mot Bahamas och skulle troligen gå dagen efter oss. Vi lämnade Kubas nordsida och satte kurs mot USA´s och Floridas sydligaste punkt, Key West!

2 reaktion på “Överraskningarnas tid

  1. Vilken fantastisk berättelse, det låter helt underbart!(säger han som blir sjösjuk när han ser ett glas vatten i rörelse…..)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.