Jungfruöar och goda vänner

IMG_1243VI LÄMNADE DEN FRANSKA BUKTEN MARIGOT BAY på St Martin sen eftermiddag för en nattsegling över till Brittiska Jungfruöarna. Vindarna var perfekta och vi gick klart fortare än planerat varför vi ett par timmar innan ankomst blev tvungna att försöka sänka farten för att inte behöva segla in bland öarna och rev i mörker. Det är inte alltid helt lätt att sänka farten när det är god vind men vi gjorde vårt bästa genom att ta ned storseglet och reva på genuan och precis när ljuset började smyga upp i öster passerade vi Richard Bransons ö som är den östligaste ön i ökedjan. Inte för att vi såg många detaljer men det såg riktigt fint ut med ett stort mansion uppe på en kulle, gästhus nere vid vattnet, egen hamn med en liten sandö utanför med konstgjorda palmer på. Sämre kan man ha och man kan ju bara gissa att Barack och Michelle hade en trevlig semester där efter att de lämnat över ledarskapet till Trump.

Brittiska Jungfruöarna
Vi fortsatte in bland öarna och hade läst på om en skyddad lagun som heter Virgin Gorda. De guideböcker vi har och mycket information på nätet är från innan orkanerna 2017 och det är svårt att veta vad man ska hitta vid ankomsten. Här var det helt sönderblåst och inte mycket var uppbyggt igen och viken där ett tull- och immigrationskontor skulle finnas var helt förstörd och inte ett hus var helt. Det var inte många båtar i området, det blåste rejält och det fanns liksom ingenting. Vi vände och seglade ut igen och fortsatte hela vägen bort till huvudorten Road Town på en annan ö för att klarera in i landet där vi efter några misslyckade försök till ankring tillslut tog en boj för ”bara” 20 dollar enligt båten på grannbojen. Naturligtvis hade det lagt ut bojar där den bästa ankringen fanns vilket gjorde säker ankring i princip omöjligt. Vi tog oss in till tull- och immigrationskontoret där vi blev betjänade av otroligt otrevlig personal viket nästan aldrig hänt oss tidigare. Som ni märker fick vi inget gott första intryck här. Det var dessutom dyrt att checka in i jämförelse med många andra ställen vi passerat i Karibien där det antingen är gratis eller till en ringa kostnad.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vi seglade runt till några olika öar och den vi tyckte mest om var Jost van Dyke. Här träffade vi faktiskt en svensk båt S/Y Voyager, med Lotta och Per-Erik som vi träffade för första gången i Lagos i höstas och som också bor där. Visst går att ankra även här, men oftast är vikarna fyllda med bojar och ska man ankra hamnar man längst ut på djupt vatten. Standardpriset för en boj per natt är 30 dollar vilket inte passar vår budget alls. Detta område var helt klart anpassat för chartersegling och vikarna var fyllda av charterbåter och på eftermiddagen var det ofta fullt i ankringsvikarna redan tidig eftermiddag. Det är ett härligt område att segla i med bra vindar och lugnt vatten mellan öarna, om man är där på en veckas chartersegling och kanske med vänner och delar på alla kostnader. Men för en långseglare, i alla fall för oss, kändes det som alldeles för trångt, dyrt och exploaterat så efter ett par dagar hade vi fått nog och seglade vidare till de intilliggande Amerikanska Jungfruöarna istället.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Amerikanska Jungfruöarna

St John
De Amerikanska Jungfruöarna har varit i dansk ägo och i rättvisans namn efter att ha varit på den svenskättade ön St Bartholomeus, skulle vi ju självklart även se det danska arvet här. Danskarna hade öarna i sin ägo i nästan 300 år, från 1733-1917, under slav eran och sockerrörsproduktionens storhetstid.

Tänk vad första intrycket är viktigt! Alltid! På tull och immigrationskontoret i Cruz Bay på St John som var den första av öarna vi kom till satt tulltjänstekvinnan som checkade in oss och småsjöng för sig själv medan hon jobbade och vi blev varmt välkomnade till US Virgin Islands. Här stannade vi i nästan en vecka och här låg vi också på boj men det kändes ändå mer motiverat då det var för en god sak i ett naturreservat där ankring var förbjudet. En boj kostar 26 dollar per natt och man betalar genom att lägga pengar i ett kuvert märkt med båt och namn i en brevlåda som står utplacerade på små pontoner ute i vikarna. Naturen och omgivningarna var väldigt vackra och vi både snorklade och vandrade mycket samt att vi träffade ett gång amerikanska båtar från samma seglarklubb, OCC, som vi är medlemmar i och som låg i samma vik. En kväll bjöd vi över allihop till S/Y Looma IV och vi hade till viss del upplevt och hört talas om att amerikaner alltid tar med eget att dricka när de är inbjudna på andra båtar. Men här hade samtliga dels med sig eget att dricka, egna glas och även goda tilltugg. Så är det ju en baggis att umgås och bjuda över varandra när värdbåten inte behöver stå för allt och inte behöver stå och diska en massa efteråt. Smart och trevligt!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nästa kväll var det jollemingel i solnedgången ute på betalningspontonen. Ett supertrevligt initiativ där alla som hade lust tog jollen ut till pontonen i viken och knöt ihop sina jollar för att sedan mingla med medhavd dricka och goda snacks som skickades runt bland jollarna. De är bra på det där amerikanerna med att göra det lätt att umgås och alla kan vara med! Ju fler desto trevligare!

Detta bildspel kräver JavaScript.

St Croix
En av båtarna vi träffade här var S/Y Baloo med Bob och Anne. Vår nästa destination var St Croix, den ö i de Amerikanska Jungfruöarna som ligger söder om en bit söder om de övriga. Bob och Anne är inbitna dykare och har spenderat en hel orkansäsong på Bonaire där de dök från båten nästan varje dag. St Croix har många rev och är känt för fin dykning och vi hoppades på att kunna dyka en del och Bob och Anne läste på lite om ön och beslöt sig för att även de gå ner dit. Vi lämnade St John tidigt en morgon och hade en snabb översegling till Christiansted som är huvudorten på ön. När vi ankrade upp låg den svenska båten S/Y Andante, som vi senast mötte i Les Saintes, där och vi fick höra att en annan svensk båt vi träffat tidigare, S/Y Trud, också var på väg från St Martin. Kul och vilken liten värld seglingsvärlden är! Strax efter vi fått ankaret på plats kom även S/Y Baloo och ankrade upp strax bredvid.

Detta bildspel kräver JavaScript.


I Christiansted var det danska arvet väldigt tydligt i form av många fina gamla historiska byggnader samt ett välbehållet fort. Vi spenderade ett par dagar här tillsammans med de andra båtarna för att sedan allihop fortsätta runt till den västra sidan och till den andra staden på ön med det danskklingande namnet Fredriksted. I Christiansted som ligger på den norra delen av ön var det väldigt blåsigt och ganska rulligt på ankringsplatsen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Här på den västra sidan och tillika läsidan, var det väldigt lugnt och stilla vatten. Fredriksted gjorde inte mycket väsen av sig och var ganska dött som stad. Men de har en gigantisk pir dit kryssningsskepp ankommer ungefär 2 gånger i veckan och förvandlingen är total. Det är orkester på torget, gubbar som stolpar runt på styltor i färgglada kostymer, damer i fjäderkostymer som dansar till kalypsorytmer och en hel massa marknadsstånd längs gatorna samt att affärer som tidigare varit stängda plötsligt är öppna. Det är verkligen på gott och ont det där med kryssningsfartygen. Det betyder säkert mycket för ekonomin, men samtidigt känns det som att samhällen blir helt beroende av dessa jättar och städerna dör en smula då de enda affärerna som finns kvar är riktade mot turisterna från fartygen med en hel massa krimskrams. Dock har Fredriksted en försörjningskälla till och det är dykning. I en så liten stad som detta, finns inte mindre än 5-6 dykbutiker som tar ut turister på dykning, fyller dyktuber och säljer dykprylar. Och vi var inte sena att passa på att utnyttja utbudet utanför sittbrunnen tillsammans med Bob och Anne.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Under den veckan vi spenderade här dök vi nästan varje dag! Vi dök på rev, på vrak och under den stora piren där pirpålarna blivit fantastiska och sagolikt vackra kolonier och landskap som färgpaletter av koraller och fiskar av alla de slag. En dag på väg ut till dykplatsen i jollen såg vi till och med val på nära håll och sen hörde vi dem i vattnet under själva dyket. Efteråt fick vi höra i dykbutiken som fyllde våra dyktuber att det troligen var en hona med sin unge vi sett. Lotta som är nybörjare med dykning var helt slut efter veckan, både mentalt och fysiskt. Men kul och bra erfarenhet var det!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Under veckan på St Croix hann vi även bland annat med ett besök på romdestilleriet Cruzan Rum, ett besök på ett gammal sockerplantage som numera är ett museum samt en föreläsning på Fredriksteds konstmuseum av ett par som renoverat ett gammal övergivet och igenvuxet sockerplantage uppe i bergen och som nu skrivit en bok om återskapandet och om plantagets historia. Vi gillade verkligen St Croix!

Detta bildspel kräver JavaScript.

St Thomas
S/Y Andante och S/Y Trud lämnade St Croix innan oss och när vi så lämnade ön var S/Y Baloo kvar. Vi gick upp till den tredje och sista ön i Amerikanska Jungfruöarna, St Thomas och till huvudorten Charlotte Amalie där vi ankrade upp i viken utanför staden som var en ganska stor stad. Man fick parkera jollen vid en jollybrygga hos lokala yachtklubben och därifrån var det sedan en bit promenad in till själva staden. Vi blev tyvärr en anings besvikna på denna stad. Även här dundrade ett gäng stora kryssningsfartyg in varje morgon och staden översvämmades av dess gäster. Helt OK om det inte var för att staden Charlotte Amalie inte kändes som en riktig och levande stad. Här finns en massa fina historiska byggnader och hus kvar men det enda som finns att se och göra i staden är att strosa bland butiker med guld, diamanter, märkesklockor och märkeskläder, krimskrams och efter kl.18 när fartygen avgått är staden helt död.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Alla jobbar stenhårt på att försöka locka in dig i butikerna för att titta på smycken och juveler. Det kändes så sorgligt på något sätt. Det trevligaste området var runt yachtklubben, även om detta också var uppbyggt för kryssningsfartygen men det fanns i alla fall en hel del restauranger, barer och ett stort supermarket som gav lite liv. Nä, här blev vi bara två dagar och även om vi försöker att inte stressa på så insåg vi när vi studerade kartan att, attans vad vi har lång väg kvar innan vi kan segla in i New York! Från november på Trinidad tills nu i februari på St Thomas har vi avverkat ungefär lika mycket som vi har kvar och som vi bör nå i juni. Så vi beslöt oss för att segla vidare mot de Spanska Jungfruöarna som tillhör Puerto Rico.

Spanska Jungfruöarna

Culebra
Vi lämnade Charlotte Amalie på morgonen mot ön Culebra som var dagens destination och strax innan vi var framme vid inloppet till ankringsplatsen på Culebra blev vi omseglade av en katamaran som flåsat oss i nacken ett bra tag. När de rundade en ljusboj och vände upp mot inloppet såg vi plötsligt att det är ju en svensk båt som vi känner från Stockholm, nämligen Björn och Gertrud på S/Y Think Twice. Det där med liten värld i segelkretsar. Men märkligt att de inte ropat upp oss och hoppsan, mer märkligt men vi har visst glömt att sätta på VHFen idag något som vi normalt sett alltid är noga med att ha på och som ingår i startrutinerna innan avfärd. Och när vi kom in på ankringsplatsen låg både S/Y Andante och S/Y Trud där och plötsligt var vi helt oplanerat 4 svenska båtar. Men trevligt och det blev så klart lite samvaro i diverse sittbrunnar några kvällar.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Culebrita
S/ Y Andante och S/Y Trud seglade vidare efter några dagar medan vi och S/Y Think Twice gjorde sällskap till en lite obebodd ö bredvid som heter Culebrita och som var jättefin med klart vatten, massor av sköldpaddor och vacker vit strand! Det enda vi hade satt anmärka på var getingar som uppenbarade sig i 100-tals av dem första eftermiddagen och lie även dagen därpå. De letade efter sötvatten och av någon anledning invaderades S/Y Think Twice mycket mer än oss och fick stänga in sig i båten nån timme när det var som värst. Konstigt fenomen!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vieques
Nästa stopp, också i sällskap med S/Y Think Twice, blev på en tredje ö som heter Vieques. Dagen innan hade i fått meddelande från S/Y Baloo att de låg i en lugn och helt skyddad mangrovebukt innanför reven och på vägen dit beslutade vi oss för att stanna där och det blev ett glatt återseende. Vi snorklade ute på reven och Mads testade sin harpun och fick 2 humrar. S/Y Baloo hade fått en stor Dorado (god fisk) dagen innan på vägen till Vieques så på kvällen hade vi en riktig fest ombord på S/Y Think Twice med grillad hummer till förrätt och grillad fisk med goda tillbehör. Känslan av lyx att äta så gott och av egenfiskade läckerheter är svårslagen. Efter middagen körde vi ut i mangroveträskens kanaler för att se på mareld i vattnet. Vikarna längs denna kust är kända för att vara fyllda av extremt mycket mareld. Det var becksvart och helt stilla och vi blev inte besvikna. När vi förflyttade oss i vattnet lyste marelden vackert upp vattenytan. Det var en helt magiskt upplevelse att tysta glida fram i mörkret omgiven av mangroven och med vatten som lyser av mareld. Nästa dag fortsatte vi och S/Y Think Twice till Esperanza, en liten stad längre väster ut och stannade där en natt.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Puerto Rico
Därefter bar det av mot huvudön Puerto Rico och en stad som heter Salinas med en helt skyddad ankringsvik i mangroven. Det ser lite slitet och inte mycket ut för världen men ger man det lite tid så är det ett trevligt ställe med många restauranger och barer i området. Särskilt på helgerna kommer många ned till Salinas för att åka ut med båten, äta och festa. Det är mycket många ställen längs vattnet med ”after boat” där de lägger till med sina motorbåtar i långa rader utanpå varandra och sen dricker och äter så det står härliga till ackompanjerat av massor av musik. Puerto Rico är bär fortfarande tydliga spår av orkanernas framfart 2017 och här fick vi berättat för oss att eftersom kusten runt Salinas är lågland var det även mycket vattenskador då havet trängde långt upp på land samtidigt som regnvatten forsade ner från bergen då floder svämmade över och folk fick rädda sig upp på taken och övervåningar på sina hus. Längs kusten här inne i mangroven finns något så unikt som sjökor, närmare bestämt skall här husera runt 700 stycken. De är en utrotningshotad art och i viken vi ankrade i var det mycket bestämda regler om hastighet för båtarna för att skydda sjökorna och de flesta verkade verkligen respektera hastighetsbegränsningen. Vi hade förmånen att redan första dagen få se en sjöko dyka upp nästan precis bredvid S/Y Think Twice när vi satt ombord hos dem på en angöringsdrink. Under resterande tid fick vi förmånen att se och höra dem ytterligare ett par gånger pusta och frusta medan de fridfullt och långsamt simmade en liten stund uppe längs ytan Ett lite märkligt men ganska sött djur med prehistoriska anor.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Tillsammans med S/Y Think Twice hyrde vi en bil i 2 dagar och körde runt på ön. Första dagen bar det av till andra sidan ön, den norra delen där huvudstaden San Juan ligger. En ganska stor stad med en gammal del som är helt fantastiskt vacker med små smala gator kantade av fina gamla hus i glada färger och det finns inte mindre än två gigantiskt stora fort med anor redan från 1500- talet. Vi hade en fantastisk trevlig dag där vi vandrade omkring på gatorna i gamla staden och utforskade de båda forten.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nästa dag körde vi återigen mot norr men mer väster ut och till en nationalpark som heter El Yunque där vi körde upp i regnskogen längs små krokiga vägar. Därefter fortsatte vi längs kusten öster ut och stannade för lunch vid Luquillo, ett känt ställe vid en strand med 60 olika matkiosker med ett enormt utbud av olika kök. Vi kom dit en tisdag eftermiddag så det var väl kanske inte superdrag, men många var öppna och i valde en kiosk med Puertorikansk mat och åt både billigt och väldigt gott. Sen körde vi kustvägen längs östra sidan och hela vägen tillbaka till Salinas. Vi gillade verkligen Puerto Rico och vill verkligen komma tillbaka hit en dag. Som semesterresemål har Puerto Rico verkligen allt. Trevliga och vänliga människor, god mat, historia och kultur, vackra kuster och fina stränder blandat med berg och vacker natur i inlandet.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vi passade på att lägga oss i Salinas marina en natt för att byta slangar till kylsystemet och byta ut delar i watermakern. Vi upptäckte att vi saknade delar till watermakern som verkligen behövdes bytas ut och Björn på Think Twice som har en i samma fabrikat erbjöd oss att få köpa hans reservdelar vilket var till en ovärderlig hjälp. Under tiden som Mads meckade med tekniken passade Lotta på att tvätta av hela båten och att polera hela skrovet. Förutom regn har båten inte fått några droppar färskvatten över sig sedan sjösättningen i november på Trinidad. Vi jobbade hårt båda två för att få så mycket som möjligt gjort under detta dygn. S/Y Think Twice seglade vidare och vi och S/Y Baloo var kvar. Vi väntade på ett SIM-kort till år satellittelefon som vi beställt på Amazon och Anne och Bob på S/Y Baloo väntar på förnyade registreringspapper till sin båt då de gått ut. Hela administrationen i USA gick ju i stå när Trump stängde den kring jul och de ligger efter med arbete någon månad eller så och så länge de seglar inom amerikanska vatten går det ju bra.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter slitet i marinan gick vi ut i viken och lade oss på ankaret igen. I väntan på leveransen från Amazon unnade vi oss några dagar för egen tid med lite träning, utflykter i närområdet, en kvällsöl på ”after boat” bar med live musik, (äntligen) bakning av semlor och trevligt umgänge med Anne och Bob som bland annat fick uppleva en ”swedish fika” med kaffe och nybakade semlor. Det verkade i alla fall som att det blev godkända. Och när så SIM-kortet äntligen kom gjorde vi oss klara för avsegling till Dominikanska Republiken dagen efter och med som alltid, ett vemodigt avsked till Anne och Bob. Dom träffar vi nog aldrig igen då de efter 10 års segling längs USAs kuster och i Karibien kommer att gå igenom Panamakanalen i höst och sedan fortsätta väster ut. Jag tror vi nämnt det förut, men det är en av de jobbigaste sakerna med detta seglingsliv. När man träffar så många trevliga människor och en del klickar man ju bara så extra bra med men man vet hela tiden att det är ”här och nu” och att till slut kommer vi att segla åt varsitt håll. Vi kom aldrig ifatt S/Y Think Twice, som nu är på väg till Bahamas, då vi valde att segla direkt från Salinas över till Dominikanska Republiken. En seglats på lite drygt 200 sjömil. Men de liksom oss är på väg till USAs östkust och vi hoppas att vi möts där igen. Och om inte annat, så har vi ju alltid möjligheten att ses i Sverige framöver.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Mot nya äventyr
Överfarten till Dominikanska Republiken tog oss 40 timmar och det blev en hel del motorgång då det periodvis var nästan ingen vind alls. Men vi hade ett lugnt hav över det beryktade ”Mona Passage” och en spektakulärt vacker solnedgång första kvällen, en magisk fullmåne som lyste upp vår väg över havet hela natten, sol och perfekt segling under andra dagen där vi såg valar både på avstånd men också nära och en gigantisk blodröd måne som steg upp ur havet den andra kvällen. Vinden höll i sig kvällen igenom och vi gled fram i mörkret längs kusten in i bukten Samanà Bay och strax efter midnatt lade vi oss på ankare utanför marinan vi skulle klarera in i landet i och sov gott ett par timmar innan vi kunde ropa upp marinan och få klartecken på att komma in. Och nu är vi här men det får ni veta mer om i nästa inlägg här på S/Y Looma IV blogg!

En reaktion på “Jungfruöar och goda vänner

  1. Jag blir alltid lika glad när det landar en ny spännande reseskildring i datorn. Det är så roligt att läsa om allt ni får uppleva o själv få uppleva lite via era fantastiska bilder!?❤️❤️❤️

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.