Hemma igen

IMG_8925EFTER ALL TURBULENS MED FÖRSÄLJNING AV BÅTEN ÄR VI PLÖTSLIGT HEMMA I PORTUGAL I VÅR LÄGENHET I LAGOS IGEN. Allt gick så otroligt fort på slutet och det var verkligen en känslomässig bergochdalbana vi åkte på fram till det att vi satte oss på flyget från New York. Att säga adjö och lämna S/Y Looma IV var riktigt riktigt tufft! Vi lämnade över henne till de nya ägarna, Wolfgang och Anja, en fredag efter ett par timmars genomgång av båten. När vi vände ryggen till båten och började vandra in mot land på bryggan rann några tårar nedför kinden och det var otroligt sentimentalt. Det var ju lite som att vända ryggen till vår drömresa som nu kommit till ända. I alla fall för denna gång…….

Ute på parkeringen stod skåpbilen vi hyrt med alla våra 20 lådor i för att köras upp till ett lager i New Jersey i väntan på att lastas på fartyget till Portugal. Men först stannade vi en sista natt på hotell i Annapolis. Vi var lite trötta den kvällen och spenderade kvällen i horisontalläge tittandes på TV och åt hämtmat. Tidigt nästa morgon satte vi oss i bilen och styrde kosan mot New Jersey vilket tog ganska exakt 4 timmar att köra. Vi hittade lagret och våra lådor lastades av och plastades in på pallar och ska sedan lastas på fartyget i början av juni då det ankommer New Jersey hamn. Därefter tar det ca 3 veckor på havet, 1 vecka i tullen och frakt ned till oss i Lagos. Så nästa gång vi ser våra saker blir i månadsskiftet juni/juli.

Detta bildspel kräver JavaScript.

När allt var klart med våra lådor tråcklade vi oss ut ur det röriga industriområdet och körde till ett återlämningsställe för bilen i närheten där vi sedan blev upphämtade av vår goda vän Trip. Det var så underbart att vi hann se honom och hans fru Nicole en sista gång innan vi lämnade USA. Om inte Corona viruset hade kommit hade de med stor säkerhet seglat över Atlanten till Europa nu i juni månad och därmed kommit ned och hälsat på oss i Lagos. Det fanns även planer på att ha Lagos som vinterhamn. Och hade vi inte fått S/Y Looma IV såld och om inte Corona viruset slagit till, hade vi seglat tillsammans till Europa. Så blev det nu tyvärr inte och nu hoppas vi på att saker och ting lugnar ned sig så småningom och hoppas på att vi får besök i Lagos nästa år istället. Antingen att våra gäster kommer med båt eller med flyg. Vilket det än blir är det något vi ser fram emot enormt mycket. Att vi får återgälda deras otroliga gästfrihet i New Jersey som nästan blivit vårt andra hem under vår tid i USA. Vi spenderade 3 mysiga dagar fyllda med vandringar, skratt och prat och god mat innan vi fick skjuts ut till Newark flygplats för att boarda flyget till Europa. Det var även lite tufft att säga adjö till Trip och Nicole och landet USA som verkligen är ett land man kan både älska och hata. Det som är bra i USA är så otroligt bra och det som är dåligt är så otroligt dåligt. Därför tycker vi att detta land är så fascinerande och det är otroligt svårt att få grepp om människor och de olika delarna av landet för det skiljer sig så enormt mycket. Syd till nord, öst till väst, fattigt och rikt, stad och landsbygd och allt där emellan. Vi har dock haft förmånen att träffa så otroligt många fantastiskt trevliga amerikaner och det är vår bild av dem, amerikanerna alltså. Att de överlag är otroligt trevliga, vänliga och genuint nyfikna på andra människor. Folk är aldrig sena att småprata lite vilket kan vara i kön i mataffären, bordet bredvid på restaurangen, på bryggan eller en annan seglare. Många anser att de är ytliga men det beror ju på hur man ser det. Vi tycker att det är väldigt trevligt och skapar en öppen stämning när alla ler mot varandra, hälsar med ett “Hi how are you?” och avslutar betalningen i kassan eller utbytet av hälsningsfraser med ett “Have a good one”. När vi är ute och promenerar och möter andra på promenad hälsar och ler i princip alla och då menar vi verkligen alla vilket även inkluderar barn och ungdomar. Det är något som passar oss och något vi kommer att sakna och vi får väl göra vårt bästa med att försöka föra det vidare att möta våra medmänniskor med ett leende och se vad som händer.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vi kom till slut ombord på planet från New York till Frankfurt. Vi flög med Lufthansa och det var inte fullbokat och det var tomma stolar mellan sällskap och de som reste ensamma. Om det var medvetet med tomma stolar eller om det bara inte var fullbokat vet vi inte. Men vi trodde att det var medvetet planerat så. Alla ombads bära munskydd under flygningen vilket vi alla gjorde förutom när maten serverades och vi skulle äta. Vi hade desinficerande våtservetter med oss och torkade av armstöd och ytorna omkring oss. Men när vi sedan bytte plan i Frankfurt efter 5 timmars väntan fortfarande med munskydden på i princip hela tiden, var vår förvåning stor då vi klev ombord på planet till Lissabon då planet var helt fullbokat vilket kändes så där. Nå alla hade i alla fall även här munskydd och även på denna flight torkade vi av ytor omkring oss så gott det gick men det kändes inte helt tryggt. När vi kom fram till Lissabon kom nästa förvåning när det inte var någon som helst kontroll av oss passagerare och det var bara att kliva ut i ankomsthallen med våra väskor. Vi gick vidare ner i tunnelbanan och tog metron till tågstationen 2 stationer bort och satt sedan i solen och väntade på tåget ett par timmar. På tåget hade vi bokat 1:a klassbiljetter med tanken om att det säkert inte var lika mycket folk där som i 2.a klass och det är inte dyrt att åka tåg i Portugal. Mycket riktigt var vi kanske 5 personer som mest i hela tågvagnen och vi satt tryggt för oss själva men med munskydd på som det var påbud om för alla resande. När vi sent på kvällen äntligen kom fram till Lagos hade vi haft munskydd på nästan non-stop i 22 timmar och vi har full förståelse och beundran för vårdpersonal som måste jobba dag ut och dag in med dessa munskydd på.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vi har varit här i snart 2 veckor och har hållit oss undan i en självvald egenkarantän. Under tiden har vi börjat landa så smått och packat upp kartonger från källaren med saker vi inte sett på 4 år vilket varit både kul och jobbigt när det gäller att klura ut var vi ska göra av allt. Särskilt med tanke på att det om några veckor kommer 20 nya stora lådor som ska packas upp och förvaras någonstans! Det kan bli spännande på riktigt! Vi känner oss lite vilsna utan en riktig plan för framtiden. Vad ska vi göra nu då? Vi behöver få in lite pengar och framför allt vill vi ju även ha något att sysselsätta oss med. Vår plan är ju att så småningom,när vi skrapat ihop lite mer pengar eller i alla fall inte behöva tära på det sparade kapitalet vikt för framtiden, hoppas vi på att en dag kunna köpa en ny båt och ge oss ut och segla igen.

Och bara så ni vet och kommer ihåg det: SÅ ÄR VI TILLGÄNGLIGA och längtar alltid ut på havet och vet du någon, hör om någon eller kanske själv behöver hjälp med att transportera en båt från sydligare breddgrader till de nordliga eller tvärt om, tveka då inte att tipsa om oss! Vi har utbildningar, erfarenhet av rutten mellan Norden och Medelhavet och mer än 20 000 sjömil i alla typer av vatten och väders erfarenhet med oss i bagaget och är pålitliga och tar aldrig onödiga risker ute till havs. Eller kanske finns ett behov av tillsyn och omsorg av en båt eller hjälp med köp av en båt på sydligare breddgrader då resan söderöver inte är helt självklar just nu? Det går också bra med ett hus eller bostad som behöver lite tillsyn eller något fixat. Ja vi kan fixa det mesta och hjälper gärna till med det också! Vi finns här och är redo att sätta fart bara att ni hör av Er.

 

 

3 reaktion på “Hemma igen

  1. IGEN spændende læsning og flotte billeder Lotta og Mads. Sikke et eventyr – jeg forstår godt det må føles underligt ikke at have en fremtidsplan lige nu, men det får I snart styr på. I er landet i god behold og det er herligt. I har hinanden og skal fortsætte med at nyde livet. Her i ?? er vejret så fint p.t. og sommeren er jo kun lige begyndt. På tirsdag tager vi på “ferie” 3 dages cykeltur på Lolland ??
    Hav det nu rigtig rigtig godt og pas på Jer. Knus og velkommen til Europa, Elin ?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.