Här börjar vårt äventyr i USA!

Här börjar vårt äventyr i USA!

Den 3 maj var sista dag på vårt kubanska visum och på eftermiddagen sade vi hej då till Annelie och Kim som, så många andra vi träffat här, var på väg hem till Finland och Sverige. De väntade på bättre vindar mot Bahamas och skulle troligen gå dagen efter oss. Vi lämnade Havanna och Kubas nordsida och satte kurs mot USA´s och Floridas sydligaste punkt, Key West. Första timmarna hade vi inte mycket vind, vilket vi hade räknat med. Sedan, vilket vi inte hade räknat med, fick vi ett rejält tropiskt regn som sedan under stor del av kvällen och natten följdes av åska och vi var omgivna av blixtar omkring oss på flera håll samtidigt men vi lyckades hålla oss utanför ovädren hela vägen. Det är inte kul med åska på sjön! Men vindarna var bra och vi seglade lite för snabbt och fick sakta ned på vägen in i Key West i väntan på dagsljuset och då vi ankom samtidigt som ett gäng kryssningsfartyg på väg in hamn och vi fick låta dem passera först. För att checka in i USA använde vi oss av en app CBP Roam där vi fyllde i våra uppgifter och scannade in våra passbilder inför ankomst och strax därefter blev i uppringda via videosamtal av en mycket trevlig statstjänsteman som verifierade att vi överensstämde med bilderna på våra pass och som godkände oss för inträde till USA men vi måste uppsöka tull- och immigration inom 24 timmar för att personligen slutföra inklareringen. Mycket smidigt! Men det skall då tilläggas att vi har ett så kallat B1/B2 Visa som vi skaffade i Sverige förra sommaren vilket är ett måste för att kunna komma in i USA med egen båt. Vi hade även ett ”Cruising permit”, seglingstillstånd, sedan Puerto Rico, men det är inget måste att ha ett sådant i förväg.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Lite trötta och utan kännedom om hur det fungerade med ankring och var man kunde komma i land med jollen valde vi att gå till ett stort bojområde där vi tog en boj. Det var en bit in till land men i bojhyran ingick plats vid jollebrygga, dusch och toaletter samt tvättstuga. Det tog cirka 20 minuter att gå in till själva stan. Men eftersom det var lördag var tull- och immigrationskontoret i stan stängt och vi fick ta en taxi ut till flygplatsen för att checka in. Vi hade läst och hört om att de, speciellt här i Key West, kunde vara kinkiga mot seglare som kommer direkt från Kuba så vi var lite nervösa och väl förberedda på att le stort och hålla väldigt låg profil. Det finns till och med rykten om seglare som kommit från Kuba och som blivit nekade att komma in i landet. Men vi hade oroat oss helt i onödan, för här var alla mycket trevliga och vänliga. De till och med skämtade om att vi måste ju ha köpt kubanska cigarrer och rom med oss vilket vi erkände att vi ju faktiskt hade men i ytterst liten kvantitet. Vi har ju rest genom hela Karibien där det tillverkas rom överallt och cigarrer hade vi köpt även på Dominikanska Republiken och så mycket cigarrer röker vi inte heller.

Dubbelt firande
När allt det praktiska var klart var det så dags att fira dubbelt! Både för att vi ankommit USA och för att den 4 maj firar vi båda två födelsedag vilket är både roligt och lite praktiskt. Vi tog oss till en restaurang vid vattnet vi fått rekommenderad av taxichauffören där vi åt en riktigt amerikansk lunch med en brioche fylld med pulled pork och massor av godsaker. Efter en månad på Kuba (och ett halvår i Karibien) där det godaste på menyn nästan alltid var kyckling med ris och bönor, gudomligt gott ris med bönor, men efter en månad lite enformigt. Och de grönsaker vi hittade att köpa var oftast lök, tomater, gurka och grön paprika. Precis som den frukt som fanns att köpa var ibland bananer, guava, ananas och mango. Nu längtade vi efter grönsallad, ruccola, broccoli, röd paprika, körsbärstomater, morötter, blomkål m.m. Krispiga och färska grönsaker! Och äpplen, päron, apelsiner, bananer och bär. Och inte minst saftigt nötkött! Grovt bröd, knäckebröd, färsk mjölk och till och med färsk laktosfri mjölk. Nå, efter lunchen promenerade vi till en stor matbutik och frossade i precis allt det beskrivna ovanför. Nattseglingens oroliga och långa natt med åskväder började ta ut sin rätt och vi började bli lite trötta och valde att avsluta födelsedagen på båten med en grillad T-bone stek och massor av grönsaker till och sedan somnade vi ovaggat efter middagen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Key West är lite turistigt men även en väldigt liten fin och pittoresk stad vid havet, precis som man ser på film, med lummiga gator kantade av vackra gamla trähus i ljusa och pastelliga färger. Hamnen sjuder av folkliv och massor av barer och restauranger och vi njöt av att sitta med en öl och titta på lämmeltågen av människor i alla varianter och former som flöt förbi. Vi hann även ett besök på en bluesbar med lite livemusik. Efter 2 nätter fortsatte vi upp till Marathon där vi ankrade upp utanför infarten till hamnen. Vi gick aldrig i land utan fortsatte tidigt nästa dag vidare upp till Key Largo där vi också ankrade en natt. På vägen från Marathon lade vi till vid ett dyk- och snorkelområde utrustat med bojar för besökande båtar och vi snorklade på ett jättefint rev, där vi bland annat såg hajar, nurse sharks på bara några meter avstånd, innan vi fortsatte mot Key Largo.

Vi hade gärna gått i land här och sett någonting av landbacken men lite besviket konstaterade vi att det var väldigt grunt överallt och därmed lite väl långt in till land med vår jolle. Istället fokuserade vi på flera fina dyk- och snorkelställen upp längs kusten. Helt fantastiskt lättillgängliga och till för alla med bojar för besökande båtar. Vi gick till ett rev som heter Alligator reef och när vi kom fram fanns inte en enda annan båt vid de 25 bojarna som var utlagda där. Bra eller dåligt? tänkte vi. Men vi krokade fast oss i en boj och snorklade kring båten och det första vi ser är två hajar, nursesharks. Coolt! Sen började dykbåtarna med turister komma in en efter en och efter en stund var vi inte ensamma längre men det var långt ifrån trångt. Vi hade en plan om att ligga vid bojen hela dagen och sedan göra en nattsegling upp till Miami. Vindarna var inte helt ideala men skulle nog gå att segla på. Efter snorklingen började Lotta känna sig riktigt hängig, både febrig och ont i halsen, så någon dykning var det inte tal om för hennes del. (Skyller på air-condition som vi ju inte är vana vid. Ena sekunden är man ute och svettas floder och nästa inomhus i en affär där man efter 10 minuter fryser så man skakar. Och sen ute i hettan igen. Inte sunt!) Mads hade ju däremot verkligen siktat in sig på ett dyk på eftermiddagen men det är ju inte helt bra att dyka ensam. Nu var ju en hel del andra dykbåtar omkring oss med dykare i vattnet och med en dykboj fastknuten i snöre som sedan flöt ovanför Mads uppe på ytan kunde Lotta sitta på däck och ha lite koll och se var han var någonstans. Mads fick sitt dyk och var helt lyrisk när han kom upp.  Förutom allt annat fint han sett under ytan hade han hade träffat på en kelig sköldpadda som helt självmant kommit fram till honom.

Kul möte i Miami
På kvällen strax innan det blivit mörkt var det dags att ge sig av mot Miami! Det hade börjat blåsa en del och havet var lite skumpigt nu. Vi gick ut och insåg att hm, det här var inte vad som var utlovat, vinden gick i fel riktning och emot oss. Nå, kanske vrider den om ett tag. Så vi skumpade på för motor med lite segel ute. Efter några timmar var läget oförändrat och vi kände att nä, så här har vi ingen lust att gå hela natten. Vi går till nästa dykområde och tar en boj att ligga vid över natten och väntar till imorgon istället. Det gick som planerat och mitt ute i ingenstans låg vi sedan vid en boj och det gungande rejält så sömnen blev något sporadisk under natten. När det började ljusna insåg vi att vinden nu vridit och rejält till vår fördel och vi kunde inte fort nog släppa bojen och få upp seglen och äntligen få det lite bekvämt ombord. Lotta mådde allt sämre och efter lite frukost sov hon mest hela dagen tills Miami skyline tornade upp sig framför oss. Vi hade hittat tips om en ankringsvik lite utanför Miamis downtown men med en spektakulär skyline över staden om kvällen. Liksom överallt här omkring är det grunda vatten och efter att ha passerat den stora containerhamnen där vi passerade enorma containerfartyg och kände oss som en lite mygga bredvid dessa vidunder snirklade oss in i viken och ankrade upp på strax under 3 meters djup. Och som utlovat var kvällsutsikten helt magisk! Första parkett framför Miamis down townskyline med alla ljus och färger. Och med buss tog det oss en kvart in till stan så det var en riktig höjdarankring.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det bästa med Facebook är att man ser vad vänner både från när och fjärran har för sig. Vi lade upp en bild över Miami skyline när vi närmade oss Miami och plötsligt kom en kommentar från svenska vänner till Lotta, Lena och Burt Droh, som hon inte sett på flera år och som frågade om vi var i Miami, för det var även de då deras dotter Hanna, som för övrigt var Lottas dotters Sanna´s bästa kompis när de var små, tog examen efter 4 års universitetsstudier i Miami. Och vips hade vi en liten dejt fredag förmiddag då Hannas examen var på eftermiddagen och familjen skulle flyga hem på lördagen. Ett oväntat, överraskande och väldigt trevligt möte!

Nu vill vi komma vidare
Vi gillade Miami som är en trevlig och ganska grön stad, särskilt områdena längs vattnet en bit ifrån själva city ner mot området där vi låg ankrade. Det är lätt att ta sig runt i stan då det finns gratisbussar, så kallade trolleys, med rutter över hela staden blandat med vanliga bussar, metro line som är tåglinjer som går högt uppe över gatunivå och massor av cyklar och scootrar (elektriska sparkcyklar) att hyra överallt. Vi hyrde även bil en dag för att ta oss ut till båtbutiker av olika de slag då vi innan vi gav oss ut på ICW (Inter Coastal Waterway), det vill säga kanaler innanför havet och inne i landet hela vägen upp från Florida till New York, ville serva motorn eftersom det innebär att vi kommer gå för motor och inte segla. Och efter en leverans av reservdel, besök av en tekniker ombord för att titta på vår watermaker som krånglat en del, olje-och filterbyten och diverse annat motorpyssel samt en tur till matbutiken för att fylla på matförrådet så var vi redo för ett rejält skutt norrut. Tiden går så fort och vi var längre söder ut än planerat och officiellt börjar ju orkansäsongen den 1 juni och helst ska man ju vara nord om 35:e breddgraden efter det.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vi lämnade Miami på förmiddagen och hade 3 dygns härlig segling hela vägen till Charleston i South Carolina där vi hittade golfströmmen och fick rejäl medskjuts merparten av vägen. Tänk känslan när du kliver på ett sådant där rullband som brukar finnas på stora flygplatser. Även om du går lika fort som vanligt är känslan att det är så lätt och det går så fort, man liksom flyter fram. Precis så hade vi det där ute på havet. Inte mycket vind egentligen men tillräckligt för att fylla seglen och havet var lugnt men ändå gjorde vi en snitthastighet på 7 knop! Ibland kom vi till och med upp i 10 knop. Det var riktigt tråkigt när vi kom ur strömmen och allt gick tillbaka att vara som vanligt igen. Och så kom vi då fram till Charleston och där blev det ett glatt återseende med våra vänner, Björn och Gertrud, på S/Y Think Twice som låg ankrade här. Dock tog det någon dag innan vi sågs då de precis som oss (glömde ju berätta att Mads blev jätteförkyld samma dag vi lämnade Miami), blivit rejält förkylda när de kom till USA och var lite hängiga.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vi tog en tur runt på stan och bekantade oss med området. Och vilken vacker stad! Så många vackra och välbehållna hus. Man värnar verkligen om stadens historia, kulturarv och ser till att mycket finns bevarat. Och folk var så trevliga, hälsade och pratade gärna. Andra dagen hyrde vi cyklar och hittade så klart vägen till en båtbutik då vi upptäckt att, hoppsan, vårt sjökort i plottern inkluderade visst bara Florida av hela USA och sen cyklade vi runt och tittade mer på stan. På kvällen var vi bjudna på middag hos Björn och Gertrud och det var lika trevligt som alltid att ses igen! Sista dagen passade vi på att tvätta och se lite mer av vackra Charleston.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ut på kanalerna
Så var vi äntligen redo för att börja vår kanalresa på ICW. Lite pirrigt för vi har hört och läst om att botten på vissa delar grundar upp och slammar igen och har de inte hunnit muddra kan det bli lite problematiskt att ta sig förbi om man har för djup köl. S/Y Looma IVs köl sticker 1,80 meter och är lite på gränsen ibland. Utöver det så är det även många broar att passera och de flesta är fasta broar där höjden vid högvatten ska vara 65 fot (19,8 meter) och S/Y Looma IV mast är strax under 62 fot (18,60 meter). Men med tidvatten ska det gå att ta sig fram utan problem både på djupet och på höjden, så här gäller det att ha koll på hemsidor med varningar av inrapporterade problemområden, tidvatten, ström osv

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vår första dag gick alldeles utmärkt bra förutom att vi nästan det första vi gjorde var att fastna rejält på botten då det pågick ett muddringsarbete i kanalen och precis när vi passerade arbetet blev vi uttvingade till höger kanten av en arbetsbåt vilket gjorde att vi kom för långt ut och fastnade i leran. Men efter lite lirkande kom vi så loss och kunde fortsätta vår färd utan fler missöden. Det var en skön omväxling till all havssegling att plötsligt ta sig fram genom kanaler och se landskapen flyta förbi på nära håll. Så många gånger när vi seglar längs kuster som man funderar på hur det ser ut där inne på land. Nu flöt vacker natur blandat med bostadsområden med stora och fina hus, bryggor och trädgårdar förbi och vi satt som på första parkett och bara njöt av alla intryck. Som stopp för natten hade vi hittat en liten sidokanal mitt ute bland lågland våtmarkerna där vi ankrade upp i en korsning för att inte vara i vägen för båttrafiken. Kanalen vi låg i gick nämligen ut till havet, dock alldeles för grunt för oss att ta oss ut igenom men väl räktrålare och småbåtar. Och mycket riktigt. På kvällen kom det ett gång räktrålare förbi på väg hem med sina fångster. Annars var det lugnt och magiskt stilla och vi hade en lugn natt.

Nästa dag fortsatte vi längs kanalerna som efter tid förändrades från att kantas av lågland och våtmarker till träd och skog. Målet för dagen var en stad som heter Georgetown dit vi ankom på eftermiddagen och kunde ankra upp mitt i staden. Georgetown är en ganska liten stad med ca 9000 innevånare även den en välmående, fin och välbevarad med gator kantade av vackra, pittoreska och välbehållna hus. Under hela 1800-talet blomstrade staden och byggde upp ett välstånd på risodling men i slutet av århundradet drabbades området av ett par orkaner tätt inpå varandra och slaveriet avskaffades och risodling upphörde helt. Idag är det fiske och ett pappersbruk som står för arbetsförsörjningen. Det var så där precis som man sett på film. En huvudgata med affärer och restauranger. Sedan villakvarter runt om och med, som det kändes, en kyrka i varje korsning. Under vår promenad på några kilometer till en matbutik räknade vi till i alla fall 6 kyrkor på vägen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

På kvällen tog vi pulsen på kvällslivet en lördag, det vill säga tog en drink på en bar och åt middag på en OK restaurang innan vi tog oss ut till båten där vi avnjöt vårt kvällskaffe till skön musikunderhållning med live band på en av restaurangerna längs vattnet precis mitt emot oss. Det var mycket folk ute och full fart på de flesta ställen. Om det berodde på att det var lördag eller på att det dessutom var Memorial Day helg, det vill säga stor helg med 3 dagars ledighet vet vi ju inte. Men trevligt var det! Nästa dag gick vi vidare och inte så långt upp emot ett naturområde som heter Waccamaw River. Vi stannade precis innan naturreservatet började och ankrade upp i en sidokanal med vacker tät och grön skog på båda sidor. Men nu var det varmt! Runt 38 grader och luften stod nästan stilla i kanalerna. Solen försvann som tur var ganska tidigt ned bakom träden och det var väldigt välkommet. När mörkret sedan sänkte sig var det becksvart omkring oss var det helt stilla och från skogen kom alla möjligt ljud som syrsor, fåglar och annat. Häftigt! Men oj vad mycket småkryp det är i luften och de dras till allt ljus så helst vill man inte ha några lampor tända alls. Och värre blir det har vi hört. I alla fall gällande mygg och knott. Vi har nu satt upp vårt myggnät runt sängen så att vi kan sova ostört från krypen om nätterna.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vi lämnar södern
Nästa morgon var idag och så vacker att det inte går att återge på ett rättvist sätt. Vi åt frukost i morgonsolen på ett spegelblankt vatten omgivet av grönaste grönska till vacker fågelsång. Vi hade till och med besök av kolibris som stod i luften precis ovanför oss i sittbrunnen. De är ju så otroligt små! Sedan stävade vi ut på detta spegelblanka vatten och gled sakta fram i några timmar längs slingrande kanaler med en hänförande vacker natur omkring oss. Livsnjutning på hög nivå! Men sen…..började galenskaperna! Som vi tidigare nämnde är det en storhelg här i USA, Memorial Day weekendsom innebär en hyllning till alla stupade soldater som dött för USA i strid. Och folk är lediga i 3 dagar och åker uppenbarligen i detta område ut på kanalerna i sina båtar. När vi kommit ut ur naturreservatet var det förmiddag och plötsligt byttes stillheten till ett totalt kaos och en kakafoni av båtar och männsikor kors och tvärs. Alla var ute på vattnet denna varma måndag det var familjer, unga och gamla i båtar av alla de slag, mängder av vattenskotrar, det åktes efter båtar i diverse vattenredskap, musiken flödade, badades utefter kanalkanterna och självklart var det många som fiskade. Stämningen var på topp och nästan alla hälsade glatt. Några till och med kom ikapp oss och frågade var vi kom ifrån och fotograferade S/Y Looma IV från alla vinklar .

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och idag hade vi inte mindre än 12 broar, var av 3 var öppningsbara, att passera. Vi har under dagen fått många glada tillrop och kommentarer inför nästan varje bropassage. Det var nog inte bara vi som nervöst satt med bakåtsträckta nackar och hoppades innerligt att masten skulle glida under utan att slå i brokanten. Och det gick vägen alla 12 broarna! Nattankringen blev i en vik precis innanför sandreven vid havet och vi kunde äntligen bada för första gången sedan vi kom till Charleston. Vattnet i kanalerna är helt brunt och förvisso badningsbart men det lockar liksom inte lika lite som de faktum att det finns massor av alligatorer i kanalerna. Vi har sett en hel del alligatorer längs kanalkanterna de senaste dagarna. Det var en ren njutning att få dyka ner i det svala vattnet och sen njuta av havsbrisen i värmen. Vi är nu precis på gränsen mellan South Carolina och North Carolina och lämnar därmed den amerikanska södern och fortsätter imorgon norr ut och mot nya äventyr!

En reaktion på “

  1. Det låter som spännande stunder vid broarna. Vilka fantastiska hus som syns på bilderna. Hoppas ni har piggnat till nu båda två o akta er för odjuren i vattnet, blir ju lite nervös.

Lämna ett svar till Inga Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.