Vackra Tobago och en bra start på en ny säsong

På stranden i Englishman Bay.

På stranden i Englishman Bay.

EFTER TRE RIKTIGT SLITSAMMA VECKOR PÅ LANDBACKEN PÅ TRINIDAD BÖRJADE TO-DO-LISTAN bli kortare och det började äntligen dra ihop sig mot sjösättning av S/Y Looma IV. Dagarna går fort när man har en lång to-do-lista men arbetet varvades ändå lite med socialt liv om kvällarna då och då. Bland annat torsdagar då det var allmän grillkväll på varvet bredvid och där alla tog med eget att grilla samt en sidorätt att bjuda på. En trevlig idé och det fanns alltid en massa goda tillbehör att smaka av. Och på lördagar hängde vi 4 svenska båtar som var på plats och som kände varandra sedan tidigare, S/Y Tamara, S/Y Trud, S/Y Svea af Vallerviken och så S/Y Looma IV, på The Wheelhouse för en Bake n Shark som var lördagsspecialen. Bake n Shark är en panerad fiskfilé i bröd med goda såser till som serveras med pommes och sallad.

Vi hann även med en utflykt och vi 4 svenska båtar gick ihop och hyrde en minibuss med chaufför som körde oss till ett jättestort område med mangroveträsk där vi klev ombord på en öppen låg flodbåt bemannad med en kapten tillika guide. Sedan bar det av ut på smala vattenpassager som slingrade sig fram genom mangroveträsket. Det är ett stort djurliv i dessa områden med främst fåglar men vi såg en cayman (typ av krokodil), boaormar ihoprullade på trädgrenar ovanför oss där vi passerade och många olika fågelarter. Men turens höjdpunkt var när vi kom ut på mer öppet vatten och en stor sjö med små öar där Red Scarlet Ibis höll till. Det närmade sig solnedgång, en timme före ungefär, och varje kväll vid den tiden kommer stora flockar av dessa klarröda ibisar inflygandes från alla håll och landar på en och samma lilla ö. Vi stannade på behörigt avstånd och slog av motorn och bara njöt av skådespelet. Flock efter flock som i skymningen anlände och landade i träden på ön som blev rödare och rödare och på håll såg det ut som att träden var överfyllda av röda blommor. Det var en helt magiskt upplevelse! Vi satt väl där och tittade i gott och väl en halvtimme och när vi for vidare kom det hela tiden fler fåglar. Kommer ni till Trinidad och har möjligheten, kan vi varmt rekommendera denna utflykt!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vattenkänning

Så den 9 november var det äntligen dags för sjösättning av S/Y Looma IV! Som vi längtade att få komma ut på vattnet igen och komma ifrån varvsmiljön. Efter en liten försening kom vi så äntligen i vattnet på eftermiddagen och allt gick bra. Vi hade bokat 3 nätter på marinan Crews Inn inne i Chaguaramas som en mjukstart och för att göra klart det sista som att sätta upp segel och lite annat pyssel. Vi låg även i denna marina några dagar innan vi gick upp på land för att bland annat ta ned seglen. Skönt också att passa på att njuta av poolen och gymmet.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Mot Tobago

Som första destination efter Trinidad stod Tobago i tur på listan och som dessutom tillhör Trinidad. Precis som Barbados ligger denna ö lite längre ut mot öst än övriga öar vilket gör den lite mer otillgänglig för en seglare då det som regel blir till att segla mot vinden. Men å andra sidan är det inte långt mellan Trinidad och Tobago. Normalt går man mot vinden och vågorna längs med Trinidads nordkust ända ut mot nordöstligaste spetsen för att få mesta möjliga vind- och sjölä, för att sedan gå rakt norrut och förhoppningsvis då kunna segla mot Tobagos sydvästra kust, en total sträcka på drygt 65 sjömil. Måndag efter sjösättningen lämnade vi Chaguaramas i gryningen vid 5:30 tiden och stävade ut mellan öarna medan solen gick upp. Vi hade förhoppningsvis hittat ett väderfönster med lite vind och lugn sjö, så lugnt som det nu kan bli med atlantvågor emot. Men jodå, det stämde bra och vi hade en ganska skön överfart dock med lite för lite vind för att kunna segla varför vi gick för motor hela vägen. Men hellre att sjön och vågorna är snälla än tvärtom när man går emot dem. Vänner som gick några dagar senare hade en riktigt tuff överfart med squalls och stora vågor och var lite möra när det kom fram. Vi ankom Store Bay på Tobagos sydkust och ankrade upp vid 17-tiden. Trots att Tobago och Trinidad tillhör samma land måste man innan man lämnar Trinidad checka ut både hos Immigrations och Tullen. Från Immigrations får man så sina papper från incheckning i landet med sig och som skall lämnas hos Immigrations på Tobago. Historierna är många om besvärliga tjänstemän både på Trinidad och Tobago och erfarenheterna skiftar stort från att seglare nästan blivit satta i arresten, fått höga böter och utskällningar när man inte följt reglerna till punkt och pricka till både vänligt och civiliserat mottagande. Åsikter och uppfattningar om hur, när och var man ska checka in vid ankomst till Tobago är lika många. En del menar att det enligt reglerna är ett måste att segla direkt till Scarborough där immigrations- och tullkontoren ligger medan andra menar att det är OK att lägga sig i Store Bay och ta en taxi in till stan. Vi har lyckligtvis endast träffat trevliga och vänliga tjänstemän på båda öarna och valde att eftersom det när vi ankom Tobago var stängt för dagen, ta en taxi morgonen därpå in till Scarborough och checka in. Vi hade även hört att det är svårt att ankra eller förtöja båten i Scarborough då det inte är anpassat för fritidsbåtar utan bara för färjor. Allt gick som på räls och hos tullen fick vi ett så kallat ”Bay hopping permit”, ett tillstånd att segla mellan öns vikar och där vi fick fylla i vilka vi önskade besöka. Det enda abret var om vi ville besöka Charlottville med båten för då måste man ha papperna från immigrations i Scarborough med sig men vi tänkte att det tar vi sedan om vi går dit så får vi väl ta bussen och hämta dem då. Alla vi träffade var lika förvirrade över hur detta var tänkt att fungera men det skulle visa sig att det funkade utmärkt att ta bussen från Charlotteville tvärs över ön och hämta papperna i Scarborough.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Den första veckan på Tobago tog vi det lite lugnt och stannade i Store Bay eftersom vi väntade på att Mads syster Mette skulle flyga in och sedan segla med oss runt på Tobago och sedan över till Grenada där hon sedan skulle ta flyget hem igen. Det var en strategiskt bra väntplats då det tog runt en kvart att gå till flygplatsen från stranden där vi lade till med vår jolle. Som mest var vi 4 besökande segelbåtar i viken var av den ena var en kanadensisk båt, S/Y Kasoumai med Phil och Biddy, som legat på samma varv på Trinidad som oss och som vi umgåtts en del med och så lärde vi även känna Peter på S/Y Andromeda Sol, en trevlig ensamseglande sydafrikan med en lite väl spännande historia med bordning av pirater vid ankringsplatsen i Brasilien och som sköt efter honom när han kastade sig i vattnet och simmade mot land. När han kom tillbaka till sin båt tillsammans med polis var allt av värde och all teknisk utrustning borta. Hua!

Vackra Tobago

Så ankom Mette och mönstrade på S/Y Looma IV och innan vi lämnade Store Bay gjorde vi tillsammans med Phil och Biddy en heldags guidad rundtur på ön med en kanontrevlig kille som heter Wayne och som rest en hel del i norden och som har en käresta på västkusten i Sverige. Han till och med kan lite svenska och tycker det är jättekul att få träffa svenskar som kommer till ön. Förutom att göra guidade rundturer på ön och köra taxi, har han även rum i sitt hus att hyra ut till gästande turister och just nu hade han ett svenskt par boende hos sig och som även de var med på rundturen. Där var även ett engelskt par med i bussen där mannen hade familj på Tobago och som alltid kontaktade Wayne när de var på besök för turer och utflykter.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vi fick en bra överblick av ön och vikarna längs kusterna. Vi besökte byar och ett fort och vi fick se den enormt vackra regnskogen mitt på ön som är ett naturreservat med en av världens första och äldsta bevarade naturreservat för regnskog och som fredades redan är 1763. Och självfallet fick vi även se och bada i ett vackert vattenfall. Det är verkligen en skön känsla att bada i sötvatten istället för saltvatten även om det är lite kallt. Uppfriskande är det ord som bäst beskriver känslan! Tobago är en mycket vacker ö. Bergig, otroligt frodig och grön och på västsidan, den karibiska sidan, ligger alla vackra stränder inbäddade i grönska och kantade av palmer. De är inte stora och långa med många och så vackra.

Vi hoppar i vikarna

Så lämnade vi ankringsplatsen i Store Bay och första dagen gick vi upp till en vik utanför en by som heter Castara och ankrade som enda besökande båt upp mitt i viken bland alla små fiskebåtar. Castara är en otroligt charmig och lugn by längs en jättefin sandstrand. Det som är lite knepigt på Tobago är just det att det inte är anpassat för segelturister, fast det är ju det som även är det bästa, och avsaknaden av jollebryggor eller bryggor överhuvudtaget är nästan lika med total. Detta betyder att man måste gå iland på en strand och eftersom detta är en ö i Atlanten är det ganska ofta svall som bryter in mot stranden och som gör landsättningen lika spännande varje gång, för att inte tala om när man ska ut i brytande vågor med en tung jolle igen och det kan bli lite blött ibland. Men man vänjer och lär sig och det är bikini på och kläder i vattentät väska som gäller.

I Castara hittade vi ett bra ställe att gå iland vid ena sidan av stranden och som delades av från den större stranden av en klippa. Därifrån fick vi vandra upp för en brant backe och gå utmed vägen ner till byn. Vi var inte många turister i byn men i högsäsong kring jul ska det tydligen kunna bli lite folk och det finns ett par Eco-lodge hotels kring byn med häftiga bungalows i lite rustik stil som klänger på bergskanten och med vidunderlig utsikt från sina verandor.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Annars njöt vi av friden och stillheten, den vackra utsikten från båten, vi badade och snorklade och gjorde små utflykter in till byn och stannade i 3 nätter. Den sista kvällen åt vi en oförglömlig middag i en liten typ pop-up restaurang hemma hos en familj högst upp i backen där de två kvällar i veckan serverade grillad kyckling och fisk. När vi kom hade de dukat upp fint på det enda bordet som stod på deras egen veranda. Barn och barnbarn kom och gick ur huset och det grillades kyckling först så det var det vi beställde. Under tiden vi väntade och åt kom många lokala förbi och hämtade mat. Vi fick varsin jätteportion med kyckling, pommes eller nudlar, grönsaker och sallad samt varsin dricka för cirka 200 SEK för 3 personer. Helt OK och så otroligt mysig upplevelse!

Nästa vik var Englishman Bay vid en helt obebodd och fantastisk fin strand. Det enda som fanns var ett litet hus med en liten restaurang samt ett hus för lite lokalt snidade träverk blandat med smycken. Men dessa var endast öppna dagtid så om kvällen var det helt mörkt och öde och även här var vi den enda båten. En riktigt häftig känsla och lite av det Karibien som vi hade föreställt oss och som vi trodde att vi skulle komma till. Vi var inte beredda på att det är så mycket båtar överallt som det är. Även här njöt vi av stillheten, den vackra naturen omkring oss och snorkling på ett superfint rev längs ena kanten på viken på simavstånd från båten.

Nästa och den sista viken blev Man o War Bay där även Charlotteville ligger. Från början var vår tanke att vi skulle segla runt hela Tobago och även stanna i några vikar vi fått rekommenderade på östra sidan tillika Atlantsidan och sedan gå tillbaka till Store Bay. Men efter vår rundtur med Wayne beslutade vi oss för att Atlantsidan kändes tuff med vind och vågor och eftersom vi hade lite begränsat med tid koncentrerade vi oss på att njuta av den väsentligt lugnare västsidan mot Karibien och att stanna lite fler nätter i de vikar vi kom till. Nåväl, vi ankrade upp i Pirate Bay som ligger utmed en strand i den östra delen av Man o War Bay och en verkligt bra, mycket vacker och skyddad ankringsplats. Här låg några fler båtar och vi var kanske ett 10-tal båtar som mest. Vi träffade faktiskt en båt i Store Bay som var på väg till Trinidad och som legat i Pirate Bay utanför Charlotteville hela orkansäsongen. Så det är ju en möjlighet. Trinidad är ju bara en dagssegling bort om det skulle dyka upp en orkan. Trinidad har inte haft en orkan sedan 1933 och Tobago drabbades senast 1963 av orkanen Flora så oddsen är goda att slippa orkaner på dessa breddgrader.

Detta bildspel kräver JavaScript.

När vi kom till Pirate Bay låg här redan både Peter på Andromeda Sol och Phil och Biddy på Kasoumai. Vi blev snabbt överbjudna på en kvällsdrink, en ”sun downer”, på Kasoumai. Det var kul att se alla igen och då vi och Peter skulle lämna Tobago samma dag, vi mot Grenada och han mot Carriacou beslutade vi att nästa morgon göra sällskap och ta bussen över till Scarborough för att hämta våra papper hos immigrations så att vi sedan när vi ska lämna Tobago kan checka ut i Charlotteville som också är en officiell inklareringsort, så kallad Port of Entry.
Nästa morgon tog vi jollen in till Charlottevilles strand, en tur på max 10 minuter. Här finns faktiskt en brygga att förtöja jollarna vid men på grund av tidvatten och det faktum att vår jolle börjat läcka både luft och vatten vågade vi inte lämna den i vattnet en längre tid. Vi har försökt lappa och laga flertalet gånger men tätade vi på ett ställe uppstod en ny läcka på ett annat så det var bara att börja ställa in sig på att det kanske var dags att köpa en ny, dock inte på Tobago. Vi drog upp jollen på stranden och hittade busshållplatsen och inom ett par minuter kom en minibuss vi kunde hoppa på. Vi skulle över berget ned på andra sidan och det gick rakt uppför i kringelikrok från Charlotteville och därefter går det lika mycket nedför på samma sätt. Det gäller att inte tänka för mycket på bromsar och andra vitala delar som behövs och som är bra att ha under en sådan färd.

Väl framme i Scarborough hämtade vi papperna på Immigrations och vi förklarade att vi ämnade checka ut från Charlotteville om 2 dagar och fick då veta att tjänstemannen i Charlotteville var tyvärr långtidssjukskriven varför kontoret inte är bemannat för tillfället. Men åh nej! Måste vi göra denna resa igen samma dag vi ska lämna Tobago, bussresa tur och retur på minst 2 timmar. Men den lite korrekta och lite strama tjänstemannen visade sig vara ett under av tjänstvillighet och meddelade helt sonika att han kunde komma upp till Charlotteville på onsdagen kl.11 så att vi kunde checka ut därifrån då. Helt underbart och eftersom vi skulle göra en nattsegling över till Grenada passade det oss perfekt då vi inte skulle lämna Tobago förrän på eftermiddagen. Halleluja och vi har bara gott att säga om Tobagos immigrations- och tulltjänstemän! Efter lite shopping på stan hoppade vi på bussen tillbaka till Charlotteville. Dagen efter satte sig tjänstgörande tulltjänstekvinnan i full uniform i en liten lokal fiskebåt och blev körd av en fiskare mellan båtarna på ankringsplatsen för att informera samtliga om att det gick bra att komma in till stan nästa dag och checka ut eller in hos både immigrations och tullen.

Även i Charlotteville stannade vi i 3 nätter. Vi umgicks med de andra båtarna, snorklade och dök på korallrev alldeles precis intill båten och Mads blev av Peter introducerad till att prova på att fiska med en harpun. Peter fiskade ofta med harpun men bara det och så mycket kunde äta och det ger till skillnad från spöfiske nästan garanterad fångst i den mängd och storlek som så önskas. Mads lyckades få med en papegojfisk och 2 mindre fiskar som vi sedan grillade på kvällen och som alla tre var jättegoda. Sannolikheten känns som ganska stor att fiskeutrustningen på S/Y Looma IV kan komma att utökas med ett redskap till.

Nattsegling till Grenada

Sagt och gjort, som utlovat infann sig immigrationstjänstemannen på kontoret i Charlotteville och vi kunde checka ut både där och hos tullen inför vår överfart till Grenada. Väderprognosen lovade ganska moderata vindar och eftersom vi skulle segla väster ut skulle vi även mestadels ha både vind och vågor med oss. En helt OK prognos! Klockan 16 drog vi och Peter upp våra ankare och vinkade adjö till Phil och Biddy. Havet var helt lugnt och det var nästan ingen vind alls när vi kom ut från bukten så vi fick gå för motor några timmar innan vinden började infinna sig och fylla våra segel. Vi fick en skön och lugn nattseglats med endast ett squall som kom över oss på morgonen när vi närmade oss Grenada. Vid 9-tiden på morgonen kom vi till Prickley Bay på södra Grenada och synen av hundratals master i viken var först lite överväldigande efter några veckor på Tobago. Men vi hittade en plats ganska långt in i viken och var nöjda med att vara framme. Här hade vi flera seglarvänner som låg i samma vik bl.a Lotta och Micke på S/Y Svea af Vallerviken och Anna-Malin och James på S/Y Yin Yang som under 10 dagar skulle segla ner båten från Carriacou för att istället ta upp den på land på Grenada och som sedan skulle tillbaka till jobbvardagen i Sverige och det var riktigt kul att ses igen!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Innan Mette åkte hem passade vi på att göra några utflykter på ön. En dag tog vi bussen in till huvudstaden St George och utforskade staden. En annan dag tog vi buss upp i bergen och regnskogen och vandrade till ett fint vattenfall som heter Seven sisters där vi så klart igen passade på att bada i det uppfriskande klara vattnet. Vi umgicks med vännerna och första kvällen i Prickley kom James och Anna-Malin över med en jättestor tonfisk som de fick på kroken på vägen ned från Carriacou dagen innan. Vi lade den på grillen och det blev en kanonmiddag! Vi fick också inhandlat en ny jolle och denna gång blev det en med hård botten i aluminium samt i materialet hypalon som ska vara tåligt och beständigt mot UV-strålning i jämförelse med vår gamla jolle i PVC där sömmarna sakta började luckras upp.

Samma dag som Mette flög hem tidigt om morgonen seglade vi vidare upp till Carriacou. Dagen startade inte så bra för när vi kommit ut från Prickley Bay fanns där ingen vind och vi gick för motor och plötsligt hör Lotta att det är något larm som låter. Mads går ner och börjar lokalisera ljudet och det visade sig vara rökdetektorn i motorrummet som larmade vilket verkligen inte är bra! Av med motorn, upp med förseglet och försöka hitta den lilla vind som fanns in i seglen för att kunna hålla båten på en kurs från land och rev omkring oss. Mads jobbar för fullt med att försöka komma på vad det som har hänt. S/Y Svea af Vallerviken som också är på väg till Carriacou kom ifatt oss och erbjöd sig att assistera om det var något de kunde göra och höll sig i närheten en stund. Efter ett tag har diagnosen fastställts till att det är remmen på generatorn som avger rök och vi provar att starta motorn igen och så länge vi går på låga varv verkar det fungera fint men när vi går upp på lite högre varv börjar det lukta lite skarpt och komma lite rök. Alltså testar vi att köra på låga varv och beslutar oss för att testköra ända fram till huvudstaden St George. Fungerar det fram till dess seglar vi på upp till Carriacou och hoppas på att det håller. Om inte fick vi helt enkelt gå in tll St George. Och det höll så vi kör på och kommer fram till Carriacou frammåt kvällen och hinner lägga ankaret precis innan solen går helt ned. Skönt att det gick bra och nu återstår arbetet med att felsöka på allvar. Som lite grädde på moset upptäckte vi vid ankomst till Carriacou även att vi har vatten i dieseln. Så nu har vi lite att pyssla med och vet inte helt när vi kommer härifrån. Men, hur trist och frustrerande det än kan vara med ständiga problem och fel som dyker upp när man minst anar det, små eller stora, och så länge det inte är av alltför kostsamma eller allvarlig karaktär, är det en del av seglarvardagen att räkna med och som tur är har vi ju inte bråttom! Och eftersom Carriacou, numera tillsammans med Tobago, är en av våra favoritöar finns det ju sämre ställen att fastna på en stund!

4 reaktion på “Vackra Tobago och en bra start på en ny säsong

  1. Hej I to langt væk fra Skandinavien 😉 Igen en dejlig beretning har I sendt, tak for den. Hvor ser det dejligt ud. Besøg af søster var da også en skøn oplevelse 👍 dejigt det kan lade sig gøre. Jeg/vi har været i Toves fodspor 😂. Sydamerika, Chile – Argenting – Brasilien. 17 dage, stor oplevelse. Nu er det snart jul og svømmepigerne har afholdt julefrokost her på 1. sal. At din mor Mads overkommer det hele, fatter jeg ikke – hver dag har hun noget hun skal. Jeg er fuld af beundring. Ønsker Jer en rigtig god jul og god vind i det nye år, hvor jeg ser frem til at følge Jer. Knus og kram til Jer begge, Elin

  2. Det ser härligt exotiskt ut! Underbart! Här har vi aldrig varit. Som tur är reser vi snart till Sri Lanka, så vi behöver inte vara alltför avundsjuka 😉 Ha det fortsatt fint!!!

  3. Slirande remmar känner jag igen. Efter massa strul visade det sig att generatorn fick spelet vid ca 3000 varv och snurrade jättetrögt. Vid låga varv och över 3500 snurrade utan motstånd . Aldrig hört något liknande sa Volvo Penta.

    Vatten i drivmedlet känner vi också igen. Tömma filter och hålla koll …

    Bra att ni är så duktiga och att inget allvarligt hänt.

    Pirater lät lagom trevligt….

    Anders

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.