Vackra Tobago och en bra start på en ny säsong

På stranden i Englishman Bay.

På stranden i Englishman Bay.

EFTER TRE RIKTIGT SLITSAMMA VECKOR PÅ LANDBACKEN PÅ TRINIDAD BÖRJADE TO-DO-LISTAN bli kortare och det började äntligen dra ihop sig mot sjösättning av S/Y Looma IV. Dagarna går fort när man har en lång to-do-lista men arbetet varvades ändå lite med socialt liv om kvällarna då och då. Bland annat torsdagar då det var allmän grillkväll på varvet bredvid och där alla tog med eget att grilla samt en sidorätt att bjuda på. En trevlig idé och det fanns alltid en massa goda tillbehör att smaka av. Och på lördagar hängde vi 4 svenska båtar som var på plats och som kände varandra sedan tidigare, S/Y Tamara, S/Y Trud, S/Y Svea af Vallerviken och så S/Y Looma IV, på The Wheelhouse för en Bake n Shark som var lördagsspecialen. Bake n Shark är en panerad fiskfilé i bröd med goda såser till som serveras med pommes och sallad. Läs mer

Längtan till vattnet

Snart är vi där igen!

S/Y LOOMA IV LIGGER FORTFARANDE på land och nu börjar vi längta ut på vattnet ordentligt! Och om några veckor är det äntligen dags. – Men vaddå, vad gör ni hela dagarna och hur mycket jobb kan det vara med en båt? Kanske ni nu tänker. – Det är väl bara och jobba järnet tills allt är klart, ploppa i båten och sen dra vidare, eller? Johodå, så enkelt är det faktiskt! OM det inte vore för värmen som tar hårt på orken. Om det inte vore för alla saker vi behöver införskaffa och först ta reda på var och hur vi hittar dem och utan bil blir det en massa traskande fram och tillbaka, hit och dit. Om det inte vore för de tjänster vi behöver anlita gubbar (för detta är männens värld) att utföra där man aldrig vet om, vilken dag och vem som kommer. Om det inte vore för att vi på bara fyra månader glömt var vi lagt alla saker och i det redan rådande kaoset av saker under arbete tar det ännu längre tid att hitta det man söker. Om det inte vore för att vi behöver handla mat och göra lite ärenden emellanåt och häromkring finns bara varv och industriområden så det går minst en halv dag för lite matinköp. Sen blir det mörkt klockan 18 och då tar både vi och arbetsdagen slut. Då tar vi en kvällsdusch, äter lite middag hemma eller en trevlig kväll över en bit mat med seglarvänner. Det blir sällan särskilt sent för vi lever samma båtfixarliv och är alla lika trötta om kvällen. Det är inte för inte man säger att kl.21 är seglarens midnatt.

Gamla kranen till toaletten.

Ny genomföring till toan i aktern.

Nya kranen till toan på plats.

Uncle Sam har lackat vårt sittbrunnsbord. Så fint!

Botten är slipad innan målning.

Trinidad

Vi har inte hunnit med så mycket annat och inte sett så mycket av Trinidad tyvärr. Men vi hoppas på att få till en guidad heldags busstur runt ön tillsammans med några vänner innan vi seglar vidare. Området där vi befinner oss heter Chaguaramas och domineras helt av militär- och kustbevakningsanläggningar, varv, båtindustri och olje- och gasindustrin och i detta område finns inga bostadsområden alls. Det är mycket trafik både på land och på vattnet och det är smutsig luft och tyvärr mycket skräp i vattnet.

Det har putsats mässing.

Genomgång och tätning av styrpanelens instrument.

Ett ganska tråkigt område med andra ord och säkerligen inte representativt för Trinidad och hur övriga delar av ön ser ut. Så en utflykt till andra delar av ön ska bli roligt! Att få se det riktiga Trinidad, städer och landsbygd och även se lite av kvinnorna, de äldre och barnen. För som jag skrev tidigare är detta området helt en manlig värld där övriga befolkningen lyser med sin frånvaro.

Färgkodning i 10 meters intervaller.
Första omgången bottenmålning.
Trevlig kväll med svenska seglarvänner.

Varven omkring

Men här finns verkligen allt man behöver för att fixa och rusta sin båt! Både i form av prylar och tjänster med mycket duktiga hantverkare. Sen att de arbetar i enlighet med karibisk tid och takt får man bara gilla läget och förlika sig med för det är så det fungerar här. Och att lämna båten här kan vi verkligen rekommendera. De två största varven är Power Boats och Peake Yacht och de är lika bra båda två. Vi ligger på Peake och är nöjda med det. Vänlig och effektiv personal, bra säkerhet, ordning och reda, fräscha duschar och toaletter, tvättstuga, liten marinbutik och en bra restaurang på området m.m. Nytt för i höst är att Peake införskaffat en buss med chaufför för gästernas räkning och man kan utan extra kostnad boka hämtning och skjuts till och från flygplatsen samt shoppingturer till de stora matbutikerna längre bort. Superbra service! Ett tredje alternativ är Coral Coves och vi har vänner som legat där och är nöjda med det. Det är billigare än de andra två och talesättet “man får det man betalar” är nog i detta fall helt sant.

Shoppinggallerian är redan elegant julpyntad.

Medpassagerare och fågel i lokalbussen.
Belöning efter målararbete.

Nå, i morse ringde väckarklockan kl.05:30 så vi kunde springa en runda när solen gick upp och sen har vi bottenmålat båten och sen orkade vi inte så mycket mer idag och ligger just nu och ser på film. Och när vi sprang längs stora vägen imorse var det en bil som kom emot oss i hög fart. Vägrenen är obefintlig och vägarna i ganska dåligt skick med stora hål på sina ställen och bilen gick snällt nog ut i vägbanan för att inte komma så nära oss och dundrade rakt ner i ett stort hål och det smällde till ordentligt följt av ett tydligt pysljud. Inte bra! När vi var på väg tillbaka sprang vi förbi en bil som stod och bytte däck vid vägkanten och vi typ smög förbi med lite dåligt samvete.

Så vi har det bra och snart gott folk, är S/Y Looma IV redo att ge sig ut på nya äventyr igen!

Nu har tiden gått så där fort igen…..

Bild

S/Y Looma IV på väg till sin uppställningsplats.

S/Y Looma IV på väg till sin uppställningsplats.

…OCH VI HAR INTE uppdaterat hemsidan sedan vi kom till Trinidad. Ni kan ju gissa att det hänt en hel del sedan sist och här kommer det en liten rapport om Trinidad, hur vi har det och var vi befinner oss just nu!

Vi ankom Trinidad en av de sista dagarna i maj. Överfarten gjordes under en nattsegling då detta rekommenderas på grund av att Läs mer

Var ligger Carriacou?

En smoothie med utsikt i Hillsborough på Carriacou.

En smoothie med utsikt i Hillsborough på Carriacou.

VAR LIGGER CARRIACOU? DET HADE INTE VI EN ANING OM OCH VI HADE INTE HÖRT TALAS OM DENNA Ö FÖRRÄN VI KOM HIT! Men hoppsan vad denna ö hade mycket att ge oss. Så mycket att vi fastnade här och blev kvar i 4 veckor för att sedan komma tillbaka ytterligare en vecka. Vi tycker så mycket om denna ö och av alla öar i den södra delen av Karibien vi hunnit med att se, tycker vi att detta är den mest genuina och trevligast ön vi varit på så här långt! Ön ligger strax norr om Grenada och gör inte mycket väsen av sig och det är inte mycket turister, mest seglare faktiskt och en del dykare, och det är ju precis detta vi uppskattar och tycker så mycket om. Läs mer

En oväntad hike…

⛵️Aj aj oj oj vilken oväntad hike vi fick igår och det känns i våra stackars stumma ben idag kan vi ju berätta! Vi hade fått tips om en härlig hike uppe i regnskogen mitt på ön av Henrik o Charlotte på danska båten S/Y Sonic och nu var vi sugna på att vandra i vacker natur och med vackra vyer ☺️

På väg ut i regnskogen.

Sagt och gjort, vi tog bussen upp till Grand Etang Lake och vandrade iväg upp mot berget Qua Qua. Eller först gick vi fel nån kilometer och fick vända tillbaka.

Back on track bar det av igen! Mitt i regnskogen och nu gick det uppför. Smala och bitvis både branta och leriga backar. Vackert och ganska svettigt! Utsikten på den högsta toppen var dock en rejäl belöning!

Och här gick nog någonting fel! Två skyltar åt varsitt håll och vi valde den vänstra ned mot Concord vattenfall som vi kände till. Någon lustigkurre kallade detta en trail! Först gick det brant nedåt och stigen var väldigt smal och bestod mest av lera. I början gjorde vi vårt bästa för att hoppa över de värsta partierna med lera men stigen blev smalare och smalare och brantare och till slut var vi bara glada över att det fanns plats att sätta ned fötterna på. På några ställen var det så brant nedför att det fanns linor att rappellera sig ned med 😮

Vi kämpade, halkade och klättrade, för det var mer klättring än vandring. Vi var leriga från topp till tå och det kändes som att regnskogen aldrig tog slut! Men stigen följde och gick i en vattenfåra som allt eftersom blev mer och mer vattenfylld så vi tänkte att detta nog var en del av vattenflödet som längre ned blir Concord vattenfallen vilket ingav hopp om att vi faktiskt var på rätt väg! Vi insåg att ingen ju visste var vi var och vad vi gjorde idag och skulle vi ramla och bryta benen av oss skulle ju det ta ett tag innan någon skulle sakna oss och hur skulle de hitta oss? Det var ju inte direkt andra vandrare i området, vi mötte inte någon under våra strapatsrika timmar! Vi hade ju föreställt oss en fin vandring på riktiga stigar i ett naturreservat så där som det brukar vara.

Nå! Till slut kom vi ned på plattare mark i dalgången och leran försvann och stigen blev både trevlig och bekväm att gå. Vi såg tecken på civilisation i form av små odlingar av kål och andra grönsaker som började dyka upp vid kanterna och sen äntligen kom vi fram till husen vid Concord waterfalls!! Vi skrattade ordentligt när vi såg på hur vi såg ut. Så smutsiga! Vi gick ned till cafet vid vattenfallet och köpte varsin kall dricka och åt våra medhavda smörgåsar i smyg. Åh det var så skönt att sitta ned och vila benen men attans det var tungt att resa sig igen och få igång dem igen för att gå de sista kilometrarna ned till stora vägen för att ta bussen tillbaka till stan. På vägen ned mötte vi några lokala herrar som stod och språkade vid vägen. De tittade på våra leriga skor och smutsiga ben och frågade var vi varit och vandrat. Vi berättade om vår lilla utflykt och den ena herren nästan skrek rakt ut: What!! Har ni vandrat den vägen från Grand Etang Lake? Han bugade sedan och tog av sig hatten (kepsen): “I take my hat off for you! That is tough and serious walking man, we used to do that as kids!” Vi kan ju säga att det kändes rätt skönt att få höra någon bekräfta att vi hade haft det lite tufft och att få höra det från någon som vet.

Vi stolpade vidare nedför vägen mot bussen och lyckan var stor när vi äntligen klämt in oss på bussätena och skumpade in mot stan ackompanjerade av, som alltid fast i just denna buss extra högt, hög soca musik!

Under tiden vi var ute på vandring hade segelvänner från Oceanseglarklubben, Björn och Gertrud på S/Y Think Twice anlänt viken vi ligger i. Så väl tillbaka i marinan och på väg ut till båten med jollen tog vi en sväng förbi och bjöd in dem på en välkomstdrink. Efter att vi badat och tvättat oss! Sedan åt vi en god middag tillsammans i land på ett trevligt litet lokalt ölbryggeri, The Brewey.

Kvällen avslutades sedan ombord på S/Y Think Twice med karibiskt kaffe, som en irish fast med rom istället och till detta en utsökt god chokladkaka. Det blev en mycket trevlig avslutning på en strapatsrik dag!