Segla som på ett pärlband av vackra öar

När man inte vet vart man ska.

Färgglada vägval!

VI HAR NU SEGLAT SOM PÅ ETT PÄRLBAND AV VACKAR ÖAR SEDAN VI LÄMNADE MARTINIQUE.  När vi lämnade Martinique den 5 mars satte vi kurs mot en mindre ö söder ut som heter Bequia, den första ön av många mindre öar som ingår i ögruppen Grenadinerna. Vi valde att göra en nattsegling till Bequia där vi passerade de lite större öarna St Lucia och St Vincent på vägen. Precis när vi var i jämnhöjd med södra spetsen av Martinique satt vi framme på däck och njöt av solen och skön segling. Plötsligt såg vi något stort ligga i vattenytan en liten bit bort och efter en stund insåg vi att det var en stor val! Den låg i vattenytan och sprutade upp kaskader av vatten. Självklart var vi tvungna att ta in segel och få ner farten och bara vara nära och följa efter på lite avstånd en stund. Tidigare har vi endast sett lite mindre sort av val, så kallad pilotval. Vad vi såg nu har vi ingen aning om, bara att det denna gång var en val av modell större. I dessa vatten finns olika sorters valar som kaskeloter, knölval m.fl. Oavsett vilken val vi såg var lyckan stor ombord! Man blir liksom lite tagen och vördnadsfull när så stora och fascinerande djur kommer så nära.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Bequia

Nattens fortsatta segling längs St Lucia och St Vincents västliga kuster med sina glittrande ljus i nattmörkret och som gjorde nattseglingen riktigt mysig blev lugn. Det blev till och med så stilla bakom St Vincent att vi på en tidpunkt fick starta motorn en stund. När dagen började gry var vi vid den sydligaste delen av St Vincent och vi kunde sikta Bequia lite längre bort. Vi fick en del vind och vågor in från sidan när vi gick över sundet mellan de båda öarna innan vi gled in i skydd bakom Bequia och runt 9-tiden vidare in i Admiralty Bay och staden Port Elisabeth med en jättestor ankringsvik med många båtar antingen på boj eller på ankare. Vi valde att lägga oss för ankare på den nordliga sidan och planen var att vi nu skulle ligga här ett lite längre tag vilket alltid är skönt efter att under en period ha hoppat runt på olika ställen. Fastän det på kartan ser ut som en mycket skyddad vik blåste det rejält ned från bergen ut i viken, dag som natt. Och det är aningens tröttsamt i längden med denna ständiga blåst. Saker blåser över bord och det gör även att man inte helt slappnar av om natten och när man lämnar båten fastän man vänjer sig och gör det ändå. Men vi har ju ett bra ankare och känner oss oftast trygga med det. Hittills har vi bara draggat en gång och det var på Mallorca förra sommaren. Och då i rejält blåsväder med en dålig botten och vi var inte helt säkra på om vi verkligen draggade men tog det säkra före det osäkra och lämnade ankringsplatsen eftersom så många andra båtar omkring oss draggade och vi tillslut inte kunde avgöra om vi rörde på oss eller ej och inte ville hamna i vägen för drivande båtar.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Bequia är en mysig och trevlig ö som lever av turismen och det är ganska dyrt att handla mat och gå ut för att äta men utbudet är dock mycket bra. De flesta seglare i dessa farvatten stannar nog till på Bequia både en och två gånger om möjlighet ges. Under de närmare två veckor som vi stannade här träffade vi både nya och kända seglarvänner. Dels S/Y Sans Peur, S/Y Lady Bird och S/Y Ash som alla tre deltog i Viking Explorer 2018 över Atlanten med oss och S/Y Andante och S/Y Trud som båda var fina Allegro 33:or från Västkusten. Tillsammans med besättningarna på S/Y Sans Peur och S/Y Andante tog vi en dag färjan från Bequia till grannön, Grenadinernas huvudö, St Vincent och till huvudorten Kingstown. Kingstown är en i Karibiska mått, ganska stor, livlig och vibrerande stad och vi promenerade några kilometer genom hela staden upp till den Botaniska trädgården vi läst och hört så gott om. Och vi blev inte besvikna! Vid besök i trädgården ingår i entréavgiften alltid en guide och gissa om vi var glada för det. Vår guide hette Elroy och var otroligt duktig vilket gjorde vårt besök både roligt och mycket intressant. Hade vi gått omkring i trädgården själva hade vi missat en massa spännande växter och fakta. Typ det mesta!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter trädgårdsbesöket promenerade vi ned till stan igen och intog en god lunch på en trevlig restaurang. Därefter hyrde vi en taxi och denna gång var det Kirk som guidade och körde oss högt upp i bergen ovanför Kingstown längs små vindlande och smala vägar och med hisnande utsikter. St Vincent är en otroligt grön och vacker ö som tyvärr har dåligt rykte för hög kriminalitet och aggressiva så kallade ”boat boys” som vill ha betalt för att lotsa in dig i ankringsvikar oavsett om du tar en boj eller ligger på eget ankare, varför många båtar seglar förbi. Precis som vi gjorde! Men bara man vet vart man ska och inte ska ta vägen är det nog värt ett besök i alla fall och vi tänker att kanske stannar vi till på St Vincent nästa säsong när vi går norr ut igen. Och klockan 16 tog vi färjan tillbaka till Bequia och en timme senare var vi ”hemma” igen efter en mysig och intressant dag i mycket trevligt sällskap.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Under tiden vi låg på Bequia fixade vi lite med båten och utforskade ön till fots. Ön är inte större än att det går att gå till det mesta som finns att se och göra. Bland annat finns det ett center för att rädda havssköldpaddor på öns nordöstra sida till vilket vi självklart besökte. Havsköldpaddsbestånden minskar drastiskt och här samlar man in nyfödda sköldpaddsungar och behåller dem tills de blir runt 5 år gamla innan de sätts ut i havet igen. Omkring 1 på 1000 överlever till att bli vuxen och de berättade här på Bequia att det tillkommit problem de senaste 3 åren då saragassotång ökat lavinartat ute i Atlanten och spolas upp och täcker karibiens stränder vilket gör att sköldpaddorna inte kommer åt sanden för att lägga sina ägg. Under de senaste 3 åren har det nästan inte funnits några ungar alls kring Bequia på grund av detta. Vad ökningen av saragassotång beror på har vi inte lyckats få reda på och vi ställer oss lite skeptiska till grundaren av räddningscentret, vars en aning invecklad teori baserades på något med att dygnet har kortats ned från 24 timmar till 16 timmar utan att vi förstått det vilket satt jordens rotation ur spel och tången flyttat på sig över haven och så vidare. Men något är ju fel, det har ju även vi upplevt vid vår Atlantöverfart då vi såg själva dessa enorma mängder med saragassotång ute på Atlanten! Vi kunde ju t.ex. inte fiska så mycket som vi önskade eftersom tång fastnade på kroken hela tiden och bottenfärgen i vattenlinjen framme på stäven var avskavd när vi kom till Barbados. Tången är både hård och vass och det hörs tydligt när man passerar igenom ett stort fält av tång. I efter hand har vi hört om båtar som till och med fått backa ur tångansamlingar och om tång som fastnat i propellrar.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vackra Mustique

Efter två trevliga veckor på Bequia bestämde vi oss för att gå lite öster ut till ön Mustique cirka 1 timmes segling bort. För oss var Mustique förknippat med Mick Jagger, David Bowie, prinsessan Margreth av England och andra kändisar som har eller hade sommarresidens på denna ö. Ön är öppen för seglare men man är anvisad till en speciell vik och man får endast ligga på boj som det finns ett 30-tal av och man måste betala för minst 3 nätter. Detta för att stora delar av ön är naturreservat och för att man månar om öns boendes privatliv. Det är förbjudet att fotografera vid hus och man är anvisad att endast hålla sig på allmänna områden och platser. Det händer att hela ön stängs för allmänheten, exempelvis kring jul och nyår och påsk då många celebriteter vistas på ön. Då får man som gästande seglare endast gå iland och vistas i området kring den lilla byn vid ankringsområdet.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vi hade tur och kom på en tidpunkt då ön var öppen och enligt den guidebok vi hade, Doyles, fick man vandra på de fina vandringslederna på ö vilket vi även gjorde. Det var helt fantastiskt. Lika mycket som de bebyggda delarna av ön är mycket prydliga och tillrättalagda är stora delar av ön helt orörda naturreservat med en fantastisk vacker natur längs med öns kuster. Ytterst få har mark vid strandlinjen och de flesta hus ligger i bergssluttningarna eller upp på bergstopparna. Och det var otroligt stilla och folktomt överallt vilket var riktigt skönt och första dagen vandrade vi runt och såg oss omkring i närområdet. I byn vid ankringsplatsen finns den berömda Basils Bar, en matbutik med aningens höga priser men med godsaker som färsk röd paprika, körsbärstomater och broccoli. Vidare finns även ett bageri med tillhörande glasskiosk samt några mer exklusiva pryl- och klädesbutiker samt att det finns en fiskmarknad. Några andra butiker såg vi inte till på ön. Det finns några hotell uppe på berget och även några restauranger. Vid öns flygplats ligger skolan och där finns även en form av minnesplats för framstående personer som bidragit till öns utveckling. Till vår förvåning fanns där två plaketter med mycket svenskklingande namn, Sven och Lukas Hasselqvist och vi blev förstås nyfikna på vilka dessa två herrar var. Via en vän i Sverige och som är en duktig snickare och som under 1990-talet faktiskt byggde ett hus åt denne Sven Hasselqvist i Dalarna fick vi veta att Sven som var ingenjör var med från starten och jobbade tillsammans med öns ägare, Colin Tennant som köpte ön år 1958 för £45 000, då ön började bebyggas och Sven ritade många av kändisarnas hus så som Mick Jagger, David Bowie, prinsessan Margreth, Tommy Hilfiger m.fl. Sven och hans då 23 årige son dog sorgligt nog i en brand på Bahamas år 2001. Tydligen kom även Sven till Karibien per segelbåt och med en dröm om att segla jorden runt men blev så kvar på Mustique.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Dagen efter ankomsten gjorde vi en vandring längs kusten på den södra delen av ön. Första delen går man längs otroligt vackra men för det mesta öde stränder. Det rika och vackra folket verkar liksom ha allt de behöver där de bor så de är inte ute och badar eller promenerar runt i någon större utsträckning. Det närmade sig lunchtid och längs stränderna finns grillplatser under tak med fasta bord och bänkar vilka endast är till för boende på ön. När vi gick längs stränderna såg vi på ett par ställen hur personal dukade upp för lunch på sådan platser. Och då pratar vi vita dukar, vinkylare och porslin och inte sandiga och kladdiga mackor med ljummet vatten på flaska på stranden och en liten smält chokladbit till det. Så kan man också ha det!

Detta bildspel kräver JavaScript.

När vi kommit förbi stränderna och närmade oss den sydligaste punkten på ön och den östra sidan blev naturen något helt annat. Här var det vilt och vackert med Atlanten som ligger på och inte ett hus så långt ögat når men fina vandringsstigar. Och det bästa av allt, vi var helt ensamma. Vi vandrade i runt 5 timmar den dagen och vi var i princip ensamma hela tiden. Vi stannade och fikade medhavd matsäck (kladdiga mackor och smält chokladbit) och passade på att ta ett dopp i kristallklart vatten i som en liten lagun. Naturmässigt är detta vår hittills bästa upplevelse. Skönheten, stillheten, det vilda och ensamheten, det är svårslaget!

Samma dag som vi ankom Mustique dök plötsligt våra härliga seglarvänner tillika barnfamiljen på S/Y Lady Sparrow från Viking Explorer 2018, upp i horisonten och landade på en boj bredvid oss. Jättekul återseende då det var i kortaste laget när vi sågs senast i Fort de France på Marinique och de kastade över 2 ljuvliga nybakade kanelbullar innan de kastade loss och gick vidare i princip samtidigt som vi kom. Även de njöt av lugnet och av att få bada och ha de fina stränderna alldeles för sig själva. Onsdagar är det liveband som spelar och på söndagar är det jazzmusik på Basils bar. Vår sista kväll på Mustique var en onsdag och baren hade varit stängd för ombyggnation en tid och var precis nyöppnad. Vi åt en lättare och mycket god middag och det var först ganska tomt på folk. Men framåt 9-tiden började det droppa in folk i en aldrig sinande ström av alla de slag och vi undrade var alla dessa människor höll hus och kom ifrån. Inte hade vi då sett dom under våra promenader runt på ön. Vi började prata med ett holländsk seglande par som flyttade över till vårt bord och när bandet började spela och det var ett himla drag redan från start och fullt på dansgolvet. Det var seglare i shorts och sandaler blandat med gäng av piffiga och snygga tonårstjejer, paranta damer, ledigt men ändå elegant klädda herrar och damer med familj och vänner som tog en drink och dansade en sväng. Alla hade kul och nästan alla var uppe och stuffade i omgångar. Självklart kittlade tanken på om kanske självaste Mick Jagger skulle dyka upp. Vi hade läst att han var en ganska frekvent gäst på Basils. Plötsligt nickar vår servitör lite diskret att titta bakom oss och där satt han ju! Precis vid bordet bakom oss med några vänner och sin nya unga fru. Attans vad svårt det var att titta lite diskret när han satt bakom ryggen på oss. Vi fick servitören att ta en bild på oss och våra nya holländska vänner där Mick, om man tittar noga, syns i bakgrunden. Det var en kul grej och en liten höjdpunkt som fick avsluta som pricken över iet på vår vistelse på Mustique som kanske inte är den typiska karibiska ön men som vi tyckte mycket om!

Canouan

Efter Mustique seglade vi vidare söder ut ett par timmar till nästa ö som heter Canouan och lade oss på ankare i Charlestown Bay utanför huvudorten Charlestown. Vi visste väldigt lite om denna ö och det var inte många andra båtar i den stora ankringsviken. I vår guidebok hade vi läst om det trevliga hotellet med den fina stranden och om deras fina italienska delikatessbutik. Det vattnades lite i gommen vid tanken på italiensk salami och lite god parmesanost så vi tänkte att dit måste vi göra ett besök. Vi tog jollen in till stan och det var inte helt enkelt att lägga till och göra fast den på ett tryggt och bra ställe. Tillslut var vi nöjda och vandrade in mot centrum. Det är verkligen svårt att beskriva känslan när man kommer till ett ställe för första gången och oftast är ju det något positivt och spännande med nya ställen. Men här fick vi för första gången sedan vi kom till Karibien ingen positiv känsla alls. Det var inga vänliga blickar vi mötte och de flesta kändes mest bara tomma. De satt och hängde mycket folk, mest män som alltid, längs gatorna och många verkade ha rökt på ordentligt och var riktigt höga. Det var inte hotfullt på något sätt men bara inte särskilt trevligt. Vi gick bort mot hotellet och den italienska delikatessbutiken som först skulle öppna om en halv timme efter att ha varit eftermiddagsstängd. Så vi satte oss på terrassen och tog en öl och frågade servitrisen var alla hotellgästerna var och vad man skulle se på denna ö. Nå, gäster var det visst inte så många av just nu och ja, att se här? Har ni varit nere på stan? Jo, det har vi. Och så är det så klart vår strand här utanför som är den allra finaste stranden på ön. OK, den har vi också sett. Mer? Ja, det finns ju den nya fina marinan, Glossy Bay, söder om Charlestown, där är det trevligt med fina restauranger. Fast tja, marinor det har vi ju sett förut. Det var det hon kunde komma på. Delikatessbutiken öppnade och det kändes lite surrealistisk med en italiensk delikatessbutik fylld med italienska viner, kakor, choklad och en liten charkdisk med lite kallskuret och några ostar, även parmesan. Det vi funderade på var för vem? Vi köpte lite salami och en bit parmesan, ganska dyrt men gott och åkte tillbaka ut till jollen och bestämde oss för att åka vidare nästa morgon. Vi insåg i efterhand att vi heller inte tog en enda bild här.

Mayreau

Nästa stopp blev Salt Whistle Bay på den lilla ön Mayreau. Egentligen ett ställe som skulle kunna vara en riktig turistfälla med horder av stora till jättestora charterkatamaraner som varje eftermiddag dundrar in och tar över viken men som ändå samtidigt är mysigt, ganska enkelt och vackert med palmer och vit strand att det inte blir någon turistfälla. Charterbåtarna liksom lever i sin egen bubbla där det ska badas och snorklas från båten vid ankomst. Sedan tar man jollen in till stranden för den obligatoriska promenaden längs stranden och kanske en tur över ön till den andra sidan. Middag intas oftast på båten med lite drinkar som serveras av personalen och sen var de iväg tidigt nästa morgon igen. Så det störde inte alls i vår bubbla. Det är mest bojar i viken och inte så mycket plats för ankring och även vi tog en boj vid ankomst den första natten. Våra vänner på S/Y Lady Sparrow var redan här och låg faktiskt på ankare ute på kanten och även denna gång var det gott att ses och de hade ännu en gång nästan hela stränder för sig själva att leka och bada på. Nästa morgon när alla katamaraner gett sig av var vi lite fräcka och hade sett ut en plats mitt i viken bland alla bojar där det skulle gå att ankra och lade oss på ankare där. Och det gick fin fint! Vi kände oss som en katt bland hermeliner när vi framåt kvällen låg inklämda mellan alla katamaraner stora som hus.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vi tog promenader på ön som inte är stor och bland annat över till nästa ankringsvik, Saline Bay, där det finns en helt OK matbutik och på vägen dit passerar man mängder av små barer och restauranger och åter igen undrar vi, för vem? Men faktiskt så fanns det en restaurang med lite av en legend till ägare, Robert, dit självaste prinsessan Victoria och prins Daniel kom och åt middag, inte bara en utan två gånger, när de kryssade runt i Karibien på sin smekmånad. Det är ändå lite stort! För själva restaurangen ser då inte mycket ut för världen utifrån. Efter några dagar seglade S/Y Lady Sparrow vidare med siktet satt på Tobago dit de vill hinna innan det var dags för dom att ta upp båten på samma varv som oss på Trinidad och åka hem till Sverige och jobb.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Tobago Cays

Vi stannade någon dag ytterligare i väntan på att vindarna skulle lägga sig lite då nästa mål var Tobago Cays, ett marint marinparksreservat med obebodda öar innanför stora rev och ett mecka för dykning och snorkling. Det är väldigt nära Mayreau och det tog oss inte ens en timme att komma dit. Det kostar 30kr/person och dag att ankra här och det är mycket båtar men så vackert. Vi blev här i tre nätter och hade en svensk båt som heter S/Y Unicorn över på en ”sundowner” en kväll, mycket trevligt. Och i den lilla värld vi befinner oss i stötte vi även på Mads systers granne som vi hade hört skulle till Karibien och segla med vänner runt påsken. Till saken hör att grannen seglat i Medelhavet kring Balearerna i många år och gav oss otroligt många bra tips när vi var där förra sommaren. Vi snorklade en del och Mads tog ett dyk med en dykfirma då man inte får dyka själv i marinparken. För att komma ut till reven för att snorkla finns små bojar längs med revet som man kan förtöja sin jolle i och sen är det bara att hoppa i. Smart! Och en eftermiddag när vi tagit jollen till en ö i närheten och gick på upptäcktsfärd och kom över till andra sida ön hamnade vi till vår förvåning mitt i ett antal strandrestauranger där de tillreder och grillar färsk hummer över öppen eld. Det är populärt bland alla dessa stora charterkatamaraner och om vi kom tidigt kunde vi få en plats. Det var bara så fantastiskt gott och härligt att sitta och äta på stranden i den mörka och ljumna kvällen. Det var ju nästan påsk och det fick bli vår påskmiddag. Det kan vi göra fler gånger!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Union Island

En halvtimme bort ligger nästa ö som heter Union Island och som är den sista ön i St Vincent del av Grenadinerna. Här måste man klarera ut om man ska vidare ned mot Grenada. Så vi ankom Clifton Bay och huvudorten Clifton mitt på dagen på långfredagen vilket vi inte riktigt hade tänkt på. Och här vet de tydligen att fira påsk med besked! Det finns en liten ö som är gjord av snäckor i inloppet till Clifton som heter Palm Island och på denna ö finns en bar och restaurang som är hela ön. Idag långfredag hade lokalbefolkningen abonnerat ön och det var party! Vi ankom Clifton rund 10-tiden på förmiddagen och musiken pumpade ut över viken redan då. Jisses tänkte vi, är det alltid så här hög musik här. Inte undra på att det inte är så många båtar här, för det var det inte. Vi lade oss på en boj bredvid en svensk båt som heter Sandvita och de var inte ombord när vi kom. Denna båt vinkade vi av när de lämnade Lagos i oktober 2016 då vi just ankommit Lagos efter att ha seglat ned från Stockholm. De var då på väg till Kanarieöarna för att delta i ARC rallyt över Atlanten och sedan i Karibien haka på ett annat rally som heter World ARC och som går jorden runt. Så nu hade de kommit åter till Karibien och således gjort ett varv runt jorden och det är en hisnande tanke på vilken fart de haft och vad de hunnit med sedan de lämnade Lagos. Kanske inte vårt val av att resa på men samtidigt imponerande och häftigt.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Eftersom det var långfredag var Immigrations- and Customs stängt och vi blev hänvisade ut till flygplatsen där det var öppet. Som tur var är det inte långt och vi fick en promenad på en kvart så var vi där. Sen checkade vi ut ur St Vincent och Grenadines och måste lämna landet inom 24 timmar. Vi tog en runda på stan som inte var så stor men det fanns lite matbutiker som var öppna och en riktigt bra frukt-och grönsaksmarknad där vi fyllde på vårt färskvaruförråd. Några barer och restauranger fanns det också förstås. Clifton var trevligt men även här var det väldigt påtagligt med rökning av annat slag än cigaretter och med främst män som lite lätt höga klev runt på gatorna eller satt och hängde lite trött vid en husvägg. Kanske för att det var påsk eller så var det vardagen. Ute på Palm Island pågick ett riktigt party och båtarna med glada partygäster gick i skytteltrafik över viken hela dagen. Damerna var supertjusiga med mycket glitter och herrarna snygga även de. Tillslut var det så mycket folk på denna lilla ö att folk stod och trängdes längst ute på kanten. Helt klart en populär tillställning. Fördelen med ett party som pågått hela dagen är att det inte fortsatte in på natten utan slutade ganska tidigt på kvällen vilket vi tackade för när vi skulle sova. Nästa morgon tog vi det lite lugnt och ytterligare en repa in till stan för att handla lite mer i matbutiken. Sen kastade vi loss och satte kurs mot nästa ö som heter Carriacou och tillhör Grenada. Och där är vi nu och det berättar vi mer om i vårt nästa inlägg som utlovas att komma inom kort!

Om vi ska summera vår Karibienresa så här långt utifrån det vi har sett och gjort så är vi väldigt glada för att vi tog steget över Atlanten för att uppleva denna vackra och fantastiska övärld. Samtidigt som vi ibland kan sakna att segla i Europa väldigt mycket. Dels har det varit och är enligt lokalbefolkningen själva, en ovanligt blåsig säsong i år och det tycker vi har varit lite jobbigt med att det aldrig slutar blåsa dag som natt, även om man vänjer sig. Och vi kan sakna ibland att blandat med sol, bad och segling få upptäcka och uppleva också städer med dess kultur och historia som alltid finns antingen utanför ”dörren” eller en bussresa bort när man seglar i Europa. I denna del av Karibien är många öar ganska lika. Vackra vita stränder, små byar och städer med samma typ av innehåll och samma för oss, även om det var längesedan slaveriet var aktuellt, lite obekväma historia och varje ö dessutom har sin specifika öhistoria och inte är mindre intressant för det! Men klimatet är oslagbart med en fantastisk behaglig och konstant värme kring 26-27 grader dag som natt och även samma temperatur i havet. Det är vackert, naturen och havet är fantastiskt och människorna vi möter, vare sig det är andra seglare eller lokalbefolkning, är trevliga och öppna! Så vi trivs och har det oförskämt bra och har så mycket kvar att se här, tro inget annat! Det var kanske bara inte riktigt som vi föreställt oss och vi börjar lära oss vad som är Karibien och att älska det för just vad det är!

3 reaktion på “Segla som på ett pärlband av vackra öar

  1. Härligt ni verkar ha det! Ni har inte missat då mycket i Lagos, förutom typ 40 dagar regnande och stormar. Själv hade jag turen att vara i Florida när det var som värst här. Men nu har solen tittat fram här och vi hoppas se den ofta nu igen! Lev väl!!!

  2. Hej!
    Jättetrevligt att ta del av er fina resa med alla detaljerade beskrivningar och bildspel. Måste varit häftigt att möta en stor val så nära och fett coolt med Mick Jagger!! Ser fram emot nästa brev.
    Med vänlig hälsning
    Christer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *