Över Atlanten – v2.0

En av få solnedgångar på överfarten.

En av få solnedgångar på överfarten.

SÅ HAR VI KORSAT ATLANTEN FÖR ANDRA GÅNGEN! Den första gången var i slutet av november 2012 då vi seglade med vänner i deras segelbåt. Även då från Las Palmas till Barbados men utan att gå via Kap Verde och den överfarten tog 21 dagar. Det var en härlig känsla att ha seglat över Atlanten och vi kände båda att detta vill vi göra ännu en gång med egen båt! Och nu är det gjort! Vi har nu seglat över Atlanten med vår egen båt. Vi lämnade Las Palmas den 8 januari och ankom Mindelo, Kap Verde 6 dagar, 4 timmar och 938 sjömil senare den 14 januari. I Mindelo steg sedan vår crew ombord och på grund av hårda vindar blev vi där i en vecka i väntan på att vindarna skulle avta lite. Söndagen den 21 januari kl.10 kastade vi loss och satte kursen mot Barbados drygt 2000 sjömil bort! Och 14 dagar och 22,5 timmar och 2121 sjömil senare, den 5 februari kl.08:30 ankom vi till Port St Charles på Barbados där vi klarerade in i landet.

 

När vi ankom Port St Charles låg Grethe och Fred med S/Y Sans Peur och Mårten på S/Y Soffi redan där. S/Y Soffi lämnade Mindelo dagen innan oss och S/Y Sans Peur lämnade hamnen nästan samtidigt som oss. Övriga båtar gick ett par timmar senare. Med olika kurs tappade vi och S/Y Sans Peur varandra ur sikte redan efter den första timmen. Dock ”stötte” vi på varandra ett par gånger under överfarten och de sista dygnen såg vi varandra både ibland visuellt och nästan hela tiden på AIS. Det kändes ganska fantastiskt att när havet är så stort träffa på varandra där ute. Det är lätt att tro att bara för att man lämnar en hamn samtidigt och ska till samma slutdestination så seglar man ihop hela vägen. Men det är svårt att hålla ihop ute på havet. Alla båtar har olika hastighet beroende på storlek, form och segelsättning och varje kapten har sin egen tolkning av väder och vind och lägger ut rutten utefter just detta. Så att vi träffade på varandra så mycket som vi gjorde var smått fantastisk och roligt!

Det gungar på havet

Vår crew steg som sagt ju äntligen på i Mindelo och vi fick träffa varandra för första gången i verkliga livet. Carlos och Patricia bor i Boston, USA och hade precis som vi 5 år tidigare en önskan om att segla över Atlanten för att se om det var något för dem då de funderar på att skaffa sig en segelbåt och ge sig ut på en längre segling. Vi hann ju umgås en hel del i Mindelo och det kändes bra inför överfarten. Dock var det lite oroväckande att Patricia redan i marinan kände sig sjösjuk ombord då det kom in en del svall i marinan och båten gungade ganska mycket. Men hon kämpade på, åt sjösjuketabletter och höll sig på land så mycket hon kunde om dagarna.

Detta bildspel kräver JavaScript.

När vi så kom iväg och ut utanför den sista Kap Verde ön tilltog vågorna och livet ombord blev minst sagt väldigt gungigt. Detta gjorde tyvärr inte livet lättare för Patricia och även Carlos kände av sjösjuka så de båda hade en ganska tuff första vecka. Halvt på skämt och halvt på allvar var vi överens om att om de seglat med som planerat, från Las Palmas, var sannolikheten nog ganska stor att de hoppat av i Mindelo eftersom den seglatsen därifrån var ännu gungigare med ännu grövre sjö än vi hade någon gång på hela överfarten till Barbados. S/Y Looma´s besättning klarade sig dock bra ända från start och det var väl tur det så att någon kunde laga mat och ta nattvakterna.

Vad gör man så på Atlanten?

Så snart sjöbenen satt sig och kroppen vant sig vid att det gungar nonstop och vid att allt man ska göra tar tid och är lite trixigare än vad man är van vid infinner sig ganska snabbt en vardagslunk och rutiner ombord. Man börjar uppskatta små vardagssaker som att tvätta sig, få sova ett antal timmar i sträck utan att vakna, nybakat bröd, en näve favoritgodis när det känns segt på nattpasset o.s.v. Vi bakade bröd till frukost varje morgon och testade lite olika typer av bröd. Allt ifrån scones till deg som jäst över natten. Efter frukost sov den som haft sista nattpasset ett par timmar och övriga tog det lugnt. En lättare lunch intogs runt 13-tiden och middag försökte vi äta innan det blev mörkt, någon gång mellan kl.18-19. Så, vad gjorde vi då i nästan 15 dagar i en liten segelbåt ute på det stora havet? Svaret är att, beroende på väder och vind så klart, inte så mycket. Sova är prioritet nummer ett och så mycket och så ofta tillfälle ges. Läsa böcker, se på film, lyssna på nedladdade Podcaster och ljudböcker och för Lotta som inte kan läsa i sjögång fungerar det ypperligt att virka och det har virkats mormorsrutor nästan nonstop. Det har blivit en rejäl stapel med rutor vid det här laget. Vidare ska mat planeras och tillagas. Och utefter vindriktning och vindstyrka, går en hel del tid med att sätta olika segelsättningar. Det kan vara gennakern som ska förberedas för och sättas upp var vid övriga segel först ska tas ned. Eller så är det plattläns, det vill säga vinden in rakt bakifrån, och då spirade vi genuan (förseglet) och även vårt stormsegel ut åt varsitt håll, en så kallad fjärilssättning. Att spira betyder att en liten bom görs fast i masten och vinklas rakt ut i sidan och seglets yttersta nedre hörn fästs längst ut på bommen så att det inte kan falla ihop om vinden kommer och går. Varannan dag kopplade vi upp oss via vår satellittelefon och hämtade ned nya väderfiler samt skickade information till vår positionsblogg vi länkade till i vårt förra inlägg. Det ger en viss känsla av trygghet att kunna följa och se hur vädret blir några dagar framåt. Tiden och dagarna går förvånansvärt fort ändå även om vi helt ärligt tyckte att det var riktigt tråkigt och långsamt på överfarten denna gång. Men vi får väl se det som att det är något positivt eftersom det är ett tecken på att allt har gått bra och fungerat som det ska. Som vi mindes det från förra Atlantöverfarten hade vi bättre väder, lugnare sjö och fler delfinbesök. Men efter att ha läst dagboksanteckningar från 2012 inser vi att så var inte alls fallet utan det är som det alltid är, att man mest minns det bra och roliga! Det ska bli kul att se vad vi minns mest från denna Atlantsegling. Troligast är det den enda dagen då vi hade nästan stiltje och då vi knöt en fender i tamp bak i båten och kastade den i vattnet för att sedan själva hoppa i och bada i det klarblå vattnet. Det var ett välkommet svalkande avbrott och det kittlade en aning i tårna vid tanken på att det var nästan 5000 meter mellan dem och botten. Samma dag hade vi dessutom fått napp på kroken och halat in en vacker gulskimrande Dorado eller Guldmakrill som det också kallas. Faktiskt fick vi inte så mycket fisk som vi hade önskat på grund av en slags tång som låg och flöt på ytan och täckte nästan havet helt ibland och vilket även konstant fastnade på kroken. Ibland när båten plöjde igenom stora massor av tång längs skrovet så att det i båten lät som att det regnade hårt. Så här i efterhand har vi pratat med de andra båtarna som haft precis samma erfarenhet av tången och vi har även hört att detta kan vara ett miljöfenomen av det mer negativa slaget. Mycket oroväckande! Men i alla fall så efter det uppfriskande badet startade vi grillen och gjorde små foliepaket med fisk och lite annat gott i som vi stekte på grillen och till detta kokade vi potatis. Vi var alla överens om att detta var en riktigt bra dag!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Land i sikte

De sista tre dygnen började squallsen rulla in på löpande band både dag och natt. Ett squall är en molnbank med ofta kraftigt regn och stark vind som pågår i allt ifrån en kvart till en timme. Vi seglade mest med bara genuan som går lätt och snabbt att ta in på när ett squall är i antågande. Det var ganska skönt när vi på den femtonde dagens gryning såg ljus från land och därmed hade land i sikte. Det hade inte varit mycket sömn denna natt då squallen kom mycket tätt och var alla ganska kraftiga. Vi hälsades välkomna av ett sista rejält squall precis innan vi rundade den norra udden men sedan kom vi i sjölä. Vågorna blev små, solen tittade fram och vinden avtog rejält och vi ankom Port St Charles i sol och lade till vid tankbryggan i turkost vatten. Känslan av att komma i land är obeskrivbart skön och än mer underbar är känslan när det inte gungar under fötterna längre och båten är stilla.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter att ha hälsat på de andra Vikingbåtarna, S/Y Soffi och S/Y Sans Peur och gratulerat varandra till en lyckad överfart, gick vi i samlad tropp till Immigration and Custom där vi skulle klarera in. När proceduren var klart, var det lunchdags och vi gjorde alla sällskap till närmaste restaurang vilket visade sig vara en lokal snabbmatskedja som heter Chefette, där vi glupskt slukade en hamburgare med pommes och milkshake till. Ingen gourmémat kanske, men attans så gott!

Efter lunchen satte vi segel igen och seglade de sista 10 sjömilen ned till huvudorten på Barbados som heter Bridgetown. Det finns inga marinor för gästande båtar på Barbados förutom en ”bassäng” mitt i Bridgetown där man kan ligga vid kaj vilket kräver förbokning och broöppning som endast görs en gång per dag kl.11 till en kostnad av 50 USD/dygn. Utanför staden i bukten Carlisle Bay längs en fantastiskt lång och vacker strand kan man ankra vilket de flesta gästande båtar gör. Det är en liten bit att åka med jollen hela vägen in till Bridgetown men det finns utmärkta möjligheter att parkera jollen mitt i stan. Carlos och Patricia hittade ett Air BnB boende och flyttade i land dagen efter ankomsten. De tyckte det var väldigt skönt att komma i land och även vi tyckte det var skönt att få vara själva på båten igen. Men vi umgicks i land och hade kul ihop innan de flög hem till Boston 5 dagar senare. Vi tycker Barbados är en väldigt trevlig ö med vänliga och hjälpsamma människor. Dock är det är ganska dyrt och med nästan samma priser som i Europa på det mesta. Det är låg kriminalitet och man känner sig helt trygg med att lämna jollen vid kajen i stan och med att vara ute om kvällen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

När vi anlände Bridgetown var det en Viking båt, den danska båten S/Y Soshin, som redan var där och som var en av de båtarna som lämnade Mindelo dagen innan oss andra. Men sedan troppade båtarna in en efter en under de kommande dagarna. Alla var lika glada över att vara framme och det var välkomstfester på strandbaren nästan varje kväll och det är otroligt roligt att få vara en del av detta glada, modiga och underbara gäng av seglare av alla de ålder och slag med båtar av varierande art och storlek. En sådan gemenskap är verkligen speciell och svår att hitta i andra sammanhang!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Mot nya mål

Efter en vecka i Bridgetown började Vikingbåtar lämna Bridgetown för nya äventyr och även vi började känna att det var dags att komma vidare. Det hade blåst en hel del sedan vi kom till Barbados och sjön var ganska grov med vågor på över 3 meter. Men det såg inte ut att bli lugnare än på ett tag och vi beslutade oss för att gå till St Lucia tillsammans med tre andra båtar, S/Y Marina och S/Y Yin Yang samt en båt som inte ingick i Viking Explorer men som vi ”träffade” först ute på Atlanten där vi hade radiokontakt med varandra och sedan träffades IRL i Bridgetown, S/Y Saphir med Katrine och Klaus från Schweiz och Tyskland. I måndags vid 14-tiden drog vi upp ankaret och styrde väster ut mot St Lucia, en distans på runt 120 sjömil. Ju längre ut från Barbados vi kom desto mer ökade vågornas höjd och vi hade både vågor och vind in från sidan vilket gjorde att det gungande rejält. Det var nog den guppigaste seglatsen vi haft på mycket länge men det var ju ”bara” en natt vilket gjorde att det ändå kändes överkomligt. Vinden låg på mellan 10-12 meter per sekund och även denna natt rullade squallsen in över oss på löpande band. Vi turades om att sova korta stunder även om båten skötte sig ypperligt och så även vår autopilot som inte hade några problem med vare sig vind eller sjö. När solen gick upp rundade vi St Lucias södra udde och vi fick vinden mer och mer emot oss. Den sista biten längs kusten upp mot Rodney Bay som var målet gick vi för motor och vi hälsades även här välkomna av ett rejält squall med riktigt kraftig vind och så mycket regn att vi knappt kunde se något framför oss. Det var skönt att glida in i kanalen och fram till marinan där vi förtöjde och båten låg verkligen helt stilla för första gången sedan Las Palmas! Den första natten sov vi för första gången, även det sedan Las Palmas, djupt och hela natten igenom utan att vakna en enda gång!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det var 6 dagar sedan vi kom hit till St Lucia och vi har gjort en utflykt med taxi på ön med de andra Vikingbåtarna och sedan i princip bara fixat med båten. Saint Lucia är en vacker frodig och grön ö och det odlas mycket frukt här och framför allt finns här många bananplantage. Man hade tidigare mycket sockerrörsodlingar men den produktionen gick över till Barbados istället och man satsade på bananer på Saint Lucia istället. På båten har vi dels stuvat om alla våra saker vi fick stuva undan för att göra plats till Carlos och Patricia i förpiken samt all mat till överfarten som behövde plats. Vi har storstädat och skurat hela båten invändigt. Spolat av och tvättat båten med sötvatten, polerat allt rostfritt ute, polerat och vaxat skrovet, fixat watermakern, skruvat isär vattenpumpen, sytt myggnät till luckor m.m.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter att i princip sedan början av december först jobbat och förberett oss och båten inför Atlantöverfarten, sedan seglat i nästan en månad nonstop och sedan återigen jobbat och fixat med båten efter överfarten ska vi om någon dag äntligen njuta av att vi faktiskt är i Karibien och gå ut i bukten här utanför för att lägga oss på ankare i ett par dagar och bara pilla oss i naveln, läsa, bada från båten och bara ta det lugnt. Än så länge har inte känslan av att vi faktiskt är i Karibien infunnit sig helt så nu är det dags att se till att fånga den! Och vi får se vart vi tar vägen och vad nästa mål blir!

13 reaktion på “Över Atlanten – v2.0

  1. Bästa läsningen. Ni är grymma. Vi firade nyår i Marigot Bay för två år sedan. Känner igen mig på era bilder. Väldigt fin ö. Vad är planen fram till sommar. Förstod att ni kommer hem då…hem till europa någonstans iallafall. Kramar//clas o Marie

  2. Härligt längtar verkligen ut igen då vi läser om er överfart. Njut av Karibien och hoppas vi ses på böljan

    Hälsar
    Paul och Kerstin på sykerpa.com

  3. Kul att läsa om er fantastiska resa! Fina blider och bra och intressant skrivet! Mer!!!
    Ha det så bra tills vi ses!

  4. Härlig läsning!
    Och nu norrut i Karibien? Grattis. Även om stormen 2017 förstört mycket så blir det nog fantastiskt.
    Vi är sen mitten av januari i Costa Rica, cyklar
    Massor av nya djur och växter.
    När ses vi?

  5. Å vad roligt att läsa om era upplevelser o skönt att allt gick bra över havet. Det ser varmt o skönt ut. Fortsätt att njuta❣️⛵️🏝

  6. Hej Lotta och Mads!
    Jättekul att följa er fantastiska resa med vackra bilder och detaljerade beskrivningar.
    Ser fram emot nästa rapport.
    Med vänlig hälsning
    Christer

  7. Kære Lotta og Mads.
    Sikke en beretning og sikke en tur I er på. Godt klaret. Dejligt at læse det sidste at I også skal hygge Jer og lave ingenting…… det må I nyde.
    Jeg har lige været på skiferie i St.Anton med det meste af familien, hvor er jeg heldig. Desværre er jeg nu ramt at influenza og lungebetændelse – det er en hård omgang. Det har også afholdt mig fra mødes med Tove desværre, vi skal i hvert fald ikke bringe smitte videre til Mette.
    Selv har jeg besøgt Barbados og St. Lucia så jeg mindes og der er så smukt.
    Nu må I have fortsat rigtig god tur til vi høres ved igen.
    Rigtig mange knus og tanker til Jer begge, Elin

  8. Hej Lotta och Mads, skönt att överfarten av Atlanten gått bra. Följer Er resa här och njuter av Er fina reseskildring. En välskriven berättelse som Er ger en lika klar bild som ett foto, men är även glad att den fina texten kompletteras med vackra bilder. Ser fram emot kommande rapporter, allt väl och fortsätt njut av Ert äventyr och Karibien! GMY, Birgitta och Göran

    • Tack för de fina orden 😊 Vi har det väldigt bra och njuter vacker natur och värme. Ny uppdatering av bloggen är på gång! Ha det gott och MYA Lotta och Mads

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *