Hej då Lagos!

Gennakern var uppe en del i de svaga vindarna.

Gennakern var uppe en del i de svaga vindarna.


 

Hej då Lagos, för andra gången!

För nästan exakt 1 år sedan angjorde vi Lagos väntbrygga efter att ha seglat från Stockholm som vi lämnade i maj 2016 och den gången åkte S/Y Looma IV upp på land en vecka senare. Då upplevde vi det som lite vemodigt att avsluta vår segling och vinka av den ena båten efter den andra vi träffat under vägs ned mot Lagos och som satte segel för att dra vidare ned mot Madeira och Kanarieöarna. Nu ett år senare är det minst lika vemodigt att säga adjö till Lagos efter två mycket intensiva och härliga veckor där vi återsett och träffat så många vänner och grannar vi hunnit skaffa oss under vår vinter i Lagos. Begreppet ”sticky Lagos” gjorde verkligen skäl för sitt namn och många gånger under dessa två veckor tänktes tanken att det vore himla mysigt och skönt att bara stanna kvar ännu en vinter. Men så blev det nu alltså inte och den 26 oktober kl.9:00 var vi redo att påbörja seglatsen mot Porto Santo och Madeira och vi ropade vi upp Lagos Marina för broöppning och vi stävade ut genom Lagos kanal med lite blandade känslor i form av både glädje, spänning med pirr i magen och lite sorgsenhet. Den resa vi nu påbörjar innebär ju också att vi kommer längre och längre bort från våra familjer samt att vi i detta nu ju faktiskt inte vet när vi återser vare sig Europa eller familjen. Men, så klart blir det resor hem under vägen och det ser vi redan fram emot!

De först timmarna till havs blev det motorgång på grund av ingen vind alls vilket vi förutsett och sen skulle vinden komma en bit ut. Prognosen utlovade för denna första dag bra vind på runt 7-11 m/s och från öst och därefter lite svagare vindar kommande dagar runt 5-6 m/s och halvvind. Havet utanför Lagos var guppigt med gammalt svall och en hel del vågor och när det är motorgång blir det mer obekvämt i båten då än när vi går för segel som ger båten stabilitet. Välpreppad med sjösjukepiller men utan sjöben gick Lotta kaxigt ned i pentryt för att tillreda en lätt lunch. Inte bra och inte klokt alls. Det tog inte många minuter förrän både Lotta och skålen med påbörjad kycklingsallad befann sig i sittbrunnen igen med blicken stadigt fäst mot horisonten (Lotta alltså, inte skålen). Mads fick ta över salladlagandet och det blev lunch även denna dag. Efter några timmar kom så vinden som utlovat och vi susade fram i 6-7 knop ända fram till kvällen då vinden dog ut till 2 m/s och vid 21-tiden startade vi motorn som tuffade på genom natten. Månen var uppe och lyste upp havet och när det är så där stilla ute till havs blir det nästan magiskt när man sitter ensam i sittbrunnen i mörkret under en helt gigantisk bländande stjärnhimmel och båtens vågsvall lyses upp av mareld som är en sorts plankton som blir självlysande när det skapas energi i vattnet i form av exempelvis vågor. Det gör så att skummet på vågorna blir alldeles självlysande och vågorna är helt fyllda av glitter. Obeskrivligt vackert! Vi såg även några delfiner och de 2 sista dagarna hade vi en liten fripassagerare i form av en liten fågel som först satt framme på däck men efter att vi riggat gennakern blev den skrämd och satte sig i aktern bakom sittbrunnen istället. Sista morgonen hittade vi en mindre bläckfisk på däck och vi förstår inte riktigt hur den hamnade där. Hoppande flygfiskar är vanligt och att de under natten hamnar på däck men hoppande bläckfiskar har vi inte hört om förut. Annars är det ganska tomt där ute.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Resten av seglingen hade vi vind till och från och vi gick både för motor och segel, men mest faktiskt för segel ändå och vi fick ihop en snitthastighet på 5 knop. Vindarna blev helt klart mycket svagare än utlovat i prognosen. En fördel med de svaga vindarna var att vi hade ett snällt hav och livet på båten var mycket bekvämt hela resan fram till Porto Santo. De svaga vindarna gjorde även att vi kom fram ett halvt dygn senare än planerat och efter 4 dygn till havs kl.02:00 måndag morgon smög vi in i Santo Portos marina och plockade upp en boj. Det var helt stilla och båten rörde sig inte det minsta och vi somnade ovaggat. Obeskrivligt skönt!

Denna seglats på 4 dygn var den längsta vi gjort i ett sträck med S/Y Looma IV och även den längsta vi genomfört tillsammans bara vi två. Vi seglade över Atlanten 2012, från Las Palmas till Barbados, på 21 dagar men det var tillsammans med 2 vänner och deras då 6-åriga dotter i deras båt, vilket är en annan typ av resa. Nu seglar vi vår egen båt och det är bara vi två, en nog så stor prövning ibland men vi funkar jättebra som ett team i båten. Den stora prövningen blir ju så klart att segla över Atlanten, i vår egen båt och bara vi två. Spännande!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Dagarna gick ändå fort. Det var en hel del jobb med segelsättning för att försöka få bästa och mesta vind i seglen av den lilla vind som var i kombination med havssvall och vågor. Vi provade nog det mesta, trimning av traditionell segelsättning, wing-to-wing som betyder att seglen är ställda utåt åt varsitt håll, spirade segel med spirbom, gennaker, kursändringar för att försöka få vinden så mycket som möjligt in från sidan o.s.v. Mads hade en fiskekrok ute efter båten den första dagen och när mörkret fallit hade vi liksom glömt bort att den var där bakom båten och plötsligt smällde det till i klädnypan som höll i linan och vi hade fått napp! Det var becksvart och när Mads vevat in kroken ser vi att det är en Guldmakrill vi fått på kroken. Inte jättestor men tillräckligt stor, cirka 2 kilo, för att det inte är helt enkelt att hantera i akterspegeln i mörkret. Men tillslut efter lite kamp och försök till att filéa fisken med en slö kniv åkte fisken ned i kylen och akterspegeln var inte snygg. Nästa dag blev det storstädning av akterspegel och guldmakrillfiléer i foliepaket på grillen. Gott och idag har vi tillfälligtvis inhandlat en ny filékniv!

Sen ska det sovas en del också. Vi har inte fått in helt fasta rutiner för vad som passar oss bäst men denna gång blev det 3 timmars pass då den ena sover och den andra har vakten. Sen kan man ju även ta en lur på dagen om det behövs. För att hålla sig vaken lyssnar vi på poddar, läser och virkar i pannlampans sken, stirrar ut över havet, funderar och äter. Under en sådan här seglats är det lätt att det åker in något i munnen för jämnan. Dels för att unna sig lite gott när det är segt och särskilt om natten för att hålla sig vaken. Vi hade laddat med mycket frukt, raw energibars, naturella nötter och så klart en del choklad och godis. Vatten, någon läsk och energidryck, lite kaffe och lite saft blev det också. Frukten gick faktiskt åt mest men även lite godis slank ned och märkligt nog så är vi båda normalt sett riktiga kaffetunnor, men när vi kommer ut på sjön och det gungar tappar vi näst intill helt lusten för kaffe. Detta ständigt ätande är ju rena mardrömmen för tänderna och man får verkligen tänka på att komma ihåg att borsta tänderna lite oftare och på att ha ”tuggförbud” då och då.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Innan vi lämnade Lagos installerade vi för första gången vår satellittelefon och skaffade ett abonnemang till denna. Det var en del pyssel och många timmar framför datorn veckan innan för att få allt på plats och att funka tillsammans. Installation av programvaror, skapande av konton, aktivering av abonnemang, konfigurering och tester av allt tillsammans och tillslut hade vi fått allt att fungera. Detta gör att vi även ute på havet kan ha kontakt med omvärlden via satellittelefonen, både via röstsamtal, SMS och mail. Vi kan bl.a. på en särskild hemsida lägga upp och visa vår position, lämna korta statusmeddelanden och ta ned väderfiler. Visst kan det vara lite av en ”falsk säkerhet” både för familj och vänner som kan följa oss ute på havet likväl som för oss ute på havet och man ska inte förlita sig allt förmycket på tekniken och inte få panik om vi plötsligt inte lägger upp någon position eller om vi själva inte kan få ned väderfiler en dag. Det kan vara batteri som laddat ur och som behöver laddas först eller något annat med tekniken som fallerat. Men ändå en skön känsla att veta att möjligheten finns ändå!

Jag nämnde tidigare virkning om natten och måste bara få tacka Jane och Ann-Sofie för inspirationen till att ta upp virkning vilket jag inte gjort på länge. Innan vi lämnade Lagos fick vi jättefina virkade grytlappar av Jane och vi hade förmånen att hinna med en lunch med selgarvännerna på S/Y Lady Annila, Ann-Sofie och Jonas Svanberg och som bor i grannstaden Portimao där Ann-Sofie beskrev vad hon virkade när de var ute och seglade och visade bilder på jättefina virkade filtar hon gjort. Så nu har jag gjort en kombo av dessa två och virkar mormorsrutor till en pläd. Perfekt att sysselsätta sig med på nattpasset för att hålla sig vaken och lätt att lägga ifrån sig om annat pockar på uppmärksamhet.

Och nu är vi här på den mindre bebodda ön Porto Santos i Madeira skärgården. Det är en riktig vulkan ö med höga, spetsiga och karga berg och här råder ett märkligt lugn och vi bara sugs in i denna rofyllda stämning och njuter!

6 reaktion på “Hej då Lagos!

  1. Skönt att allt har gått bra. Hur länge stannar ni i Porto Santos? Vad ska jag ladda ner för att kunna följa er seglats? Jag tror att Du skrev det ngnstans men jag hittar inte det. Ha det så jättebra! Kram❤️❤️

  2. Tack för fantastiska rader om ert äventyr. Ska bli spännande att följa er vidare och hoppas vi syns i Puerto Mogan!

  3. Hej
    Godt at høre at I er kommet godt afsted og også at I havde dejlige oplevelser i Middelhavet. Mærkeligt vi ikke mødte hinanden på Mallorca. Fortsat god tur. Måske ses vi i Caribien i marts/april ?

    • Hej Thomas… vi havde jo fantastisk nytte af alle jeres gode råd om Balearerna..
      Vi sejler til Madeira /Funchal imorgen og om en ugestid eller to till Kanarieöerne. Starten afjaniar til Kap Verde og senere i januar videre til Karibien.
      Kommer I også over på den anden side? – leje båd? Egen båd?
      Det kunne jo være hyggeligt endelig at ses

  4. Hoppas ni får en fortsatt god tur och att vindarna blir till er belåtenhet. Då vi satt på er båt så önskade vi att vi också var på väg men det dröjer en stund. Hoppas vi ses någonstans däröver. Var försiktig med godis och dylikt man får inte mycket motion som seglare. Vi jobbar nu som bäst på att bli av med våra extrakilon vi lagt på oss under åren vi varit ute.
    N.b man kan uppdatera bloggen via mejl man sänder ifrån satellit telefonen.
    Hälsar Paul o Kerstin på sykerpa.com

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *