10 000 sjömil och 15 länder!

Vi har seglat 10000 sjömil sedan vi lämnade Sverige!

Vi har seglat 10000 sjömil sedan vi lämnade Sverige!

Nu har vi avverkat 10 000 sjömil och 15 länder! Så har vi passerat 10 000 seglade sjömil sedan vi lämnade Stockholm den 26 maj 2016 och under dessa 10 000 sjömil har vi besökt 15 länder. Men det känns som det är fler då Madeira som tillhör Portugal, Kanarieöarna som tillhör Spanien liksom Balearerna är som egna länder då de är helt olika sina moderländer. S/Y Looma IV har skött sig oklanderligt och vi är så tacksamma för att hon ser till att vi tryggt och säkert ankommer de hamnar vi önskat och planerat. Tack vare denna vackra och stabila dam kan vi genomföra vår dröm om långsegling!Tiden har gått galet fort. Minnen och intryck är så många att det inte går att överblicka. Inte undra på att vi ibland får perioder och stunder då vi helt enkelt inte mäktar med att ta in mer intryck. Det är inte bara vyer, städer, byar, historia, kultur, natur, mat och dryck, hav, hamnar och marinor, ankringsplatser som vi upplever utan även alla fantastiska, modiga, öppna och glada seglare från jordens alla hörn som vi träffar på vår väg. Lägg därtill att för varje möte blir det lika många avsked vilket oftast är lite sorgligt och därmed frestar på. Att möta människor man tycker om och sedan inte veta när man ses igen eller ens om man ses igen, någonsin. Men vi är så otroligt tacksamma för att vi lyckats realisera vår stora dröm och över att vi kunnat ge oss ut på denna resa och ångrar inte en sekund! Och mer ska det bli och vill ni hänga med så kommer det här en hel massa bilder och berättelse om vår vistelse på Martinique dit vi tog oss efter St Lucia.

”Bara” 4 timmar till Martinique

Efter en veckas lyxtillvaro i marina Rodney Bay på St Lucia kände vi att det var dags att ta oss vidare. Från början hade vi tänkt att från St Lucia, gå direkt söder ut. Men så kände vi att med så gott om tid som vi har fram till maj/juni då vi ska ta upp båten på land över orkansäsongen nere på Trinidad, hinner vi ju faktiskt ta oss i alla fall en liten bit norr ut först. Närmaste ö norr ut var Martinique vilket gjorde valet för nästa destination enkelt. Vi hade hört att det var som att komma till Europa eftersom Martinique tillhör Frankrike. Mobiltelefonerna funkar som i Europa och ”boulangerierna” med nybakade baguetter och croissanter ligger tätt i städer och byar. Och för att inte tala om vin och goda ostar – du vin, du pain et du boursoin, en gammal reklamslogan för osten Boursoin som sitter i mitt huvud. Ända sedan vi kom till St Lucia hade det blåst mycket och ganska hårt i princip varje dag men nu så skulle det börja att lugna ned sig. Vi började bli rastlösa och kollade väder- samt vågprognoserna och vi beslutade oss för att segla över till Martinique onsdagen den 21 februari. Vindarna hade börjat gå ned en aning och vi tänkte att vad 17, det är ju bara 4 timmars segling, hur svårt kan det vara? Vi som har seglat över Atlanten precis och seglatsen från Barbados var inte den mest bekvämaste seglatsen vi gjort men gick ju alldeles utmärkt. Det var vi och två andra båtar som vi känner, S/Y Yin n Yang med Anna-Malin och James samt S/Y Saphir med Katrine och Klaus, som planerade att gå över denna dag, S/Y Saphir kom iväg först och S/Y Yin n Yang ändrades sig i sista minuten då de höll på med lite jobb på båten som de ville få klart. Vi kastade loss vid lunchtid och gav oss ut i bukten utanför Rodney Bay. Den seglatsen var inte lång men den var nog något av det jobbigaste vi gjort. Massor med gammal sjö och stora vågor emot oss snett framifrån. Vinden skulle vara åt den östliga kvadranten men var i princip direkt nord till nordöstlig, nästan rätt i nosen och det blåste långt mer än vad prognosen utlovat, upp emot12- 15 meter per sekund. Det är inte ofta vi fått brytande vågor in i sittbrunnen på S/Y Looma IV men denna dag var vi helt dyblöta av alla vågor som slog in över båten och ned i sittbrunnen. Det var långa 4 timmar och som faktiskt mer blev upp emot 5 timmar på grund av motvind och strömmar.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Fram kom vi alla fall till slut och vi ankrade upp i en jättestor ankringsbukt på den södra delen av Martinique som heter Saint Anne. Inne i viken ligger en liten söt sömning stad med samma namn med fina stränder, lite affärer och restauranger. Det var obeskrivligt skönt att komma fram och att få komma i land en stund med fast och stilla mark under fötterna. Här blev vi i nästan en vecka för utom en natt då vi gick in och ankrade i en intilliggande stor och mycket skyddad vik vid en stad som heter Le Marin. Staden är ett marint mecka med stora marinor och allt i båt- och båtväg man kan tänkas behöva. Här finns även en supersmidig ankringsplats från vilken man tar sin jolle in till en jollebrygga precis bakom en jättestor matvarubutik. Det går att dra kundvagnen ända fram till bryggan! Vi passade på att handla upp oss på basvaror, kött, grönsaker och frukt. Dagen efter lade vi oss åter ute på ankare i Saint Anne. Under resten av veckan vandrade vi längs vattnet och såg både vacker natur med mangroveträsk blandat med vackra vyer ut över havet. Det dessutom söndag och vi vandrade förbi stränder där Martinique-borna i stora sällskap tillbringade dagen med att äta i skuggan från träden längs stränderna där de satt upp bord och stolar och grillröken låg tät. Vi upptäckte även en lokal specialitet som heter accras och är en sorts friterade bollar av fisk eller räkor och är jättegoda. När solen gick ned ställdes det ut stolar och bord i plast på gen liten gata och ett hål-i-väggen öppnades och där inne fanns ett litet restaurangkök där det friterades accras så det stod härliga till. När vi stod i kön fick vi veta av en fransk herre i vår ålder att hans mor tillbringat sina semestrar de senaste 40 åren på Martinique och detta ställe var enligt henne det absolut bästa stället för accras på hela Martinique. Nu har ju inte vi så mycket att jämföra med, men gott var det! Mads dök runt båten och hittade ett levande korallrev bara några meter bakom oss med massor fiskar, bland annat drakfisk, hummer och korallväxter. Det kändes märkligt att det verkligen var tillåtet att ankra i detta område och det kändes bra att inte vi hade lagt vårt ankare mitt i detta vackra korallrev.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nu hade vindarna börjat avta rejält och vi njöt i stora drag av och funderade på att ta oss vidare till Martiniques huvudstad, Forte de France. Klaus och Katrine på S/Y Saphir hade tipsat om en riktigt mysig ankringsvik på väg upp mot Fort de France. Vi seglade dit på ett par timmar och ankrade upp framför ännu en liten söt och lugn by som heter Anse d´Arlet och vi stannade här i 2 nätter. Det var inte så många båtar här och det var lugnt och skönt. Vi snorklade en hel del kring båten och i viken fanns det rätt många havssköldpaddor och vi hade våra ”egna” sköldpaddor som lade sig på botten under båten och betade av havsgräset för att sedan med jämna mellanrum komma upp och hämta luft. De är så vackra djur med fina färger och teckningar på kroppen och det är som att de flyger fram under vattnet. Kroppen rör sig långsamt i vattnet men det förflyttar sig oväntat snabbt.

Så tog vi till Fort de France där ankringsplatsen ligger helt centralt mitt i staden och riktigt fint nedanför ett gammalt fort och framför en fin park. Lite jobbigt var dock att stadens färjehamn med små snabbfärjor till andra sidan bukten gick precis bakom ankringen och skapade vågor. Men det var inte så farligt. Även stora kryssningsfartyg lägger ibland till bara en liten bit från ankringen. Som stad tycker vi väl inte att Fort de France är så spännande men där finns mycket cool historisk arkitektur att titta på när man vandrar runt på stan. Häftigast var nog ett bibliotek som byggdes i Paris till världsutställningen där år 1896. Efter utställningen monterades byggnaden ned bit för bit och skeppades till Martinique där det återuppbyggdes på den plats där det står idag. En mycket vacker men lite eftersatt byggnad.

Detta bildspel kräver JavaScript.

När vi kom till Fort de France låg där 3 andra svenska båtar från Viking Explorer men två av dem var precis på väg att lämna när vi kom. Men vi hann säga hej och hej då och vi fick till och med en påse med nybakade kanelbullar kastade över till vår båt från den härliga ”sparvfamiljen” på S/Y Lady Sparrow. (klicka här för att läsa deras blogg). De har ända sedan de lämnade Sverige medverkat per telefon i lokalradion P4 Radio Östergötland och rapporterat om sin resa.  Vi hade även stämt träff här med en dansk seglarvän, Martin, som vi senast såg i Danmark när vi var på väg från Sverige. Martin påbörjade sin resa förra sommaren och har varit här i Karibien sedan december och är nu på väg mot Panama för att gå igenom kanalen och sedan fortsätta jorden runt. Martin och hans besättning Kristine dök upp dagen efter och vi hade en jättetrevlig dag och kväll tillsammans. Vi hade ju så mycket att prata och berätta om från våra olika segeläventyr. Vem vet när vi ses nästa gång! Kanske om två år igen när han ska vara tillbaka i Danmark.

I skuggan av en vulkan

Efter Fort de France gick vi norr ut till den nordligaste ankringsplatsen på Martinique och till en stad som heter St Pierre och som ligger precis vid foten av en vulkan som heter Mt. Pelée. Denna stad var fram till 1902 Martiniques huvudstad då staden en tidig morgon den 8 maj kl.08:02 försvann på bara ett par minuter i ett sällan skådat våldsamt vulkanutbrott i form av ett enormt gasmoln som på 3-5 minuter rullade ned för berget och exploderade över staden med kraften av en atombomb. Staden och dess innevånare utplånades ögonblickligen och 30 000 människor miste livet denna dag. Endast 2 eller 3 personer överlevde, antalet varierar i historien, var av den ena var en fånge som satt i stadens fängelse innanför tjocka stenmurar utan fönster. Han blev ganska illa brännskadad men överlevde och fick senare anställning på en amerikansk cirkus och presenterades som den ende överlevande av denna tragiska och fruktansvärda händelse.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det är verkligen superintressant att vandra omkring i staden och se alla ruiner och rester efter de gamla byggnaderna. Här fanns en gång en fantastisk flott teater, stadens kyrka som faktiskt var klassad som katedral och som är återuppbyggd på de gamla resterna, fängelset, stadens fort och fortets kyrka och såklart alla stadens vanliga hus. De flesta av dagens hus är byggda kring eller på delar från den gamla förstörda bebyggelsen. Vi läste i vår guidebok att det i stadens utkant fanns ett institut för geologi dit man kunde gå för att få riktigt intressant information om vulkanutbrottet i form av en film. Vi traskade dit och vi blev inte besvikna. Tvärtom blev vi både berörda och fick även lära oss om hela den Karibiska övärldens vulkanhistoria och om de än i dag aktiva vulkanerna på många av öarna. Det var verkligen jätteintressant!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det finns även mycket gatukonst i staden och intressant dykning på vrak av de båtar som låg i bukten och sjönk vid vulkanutbrottet och naturligtvis med ankringsförbud i stor del av bukten på grund av dessa vrak och det är inte helt lätt att hitta en ankringsplats om man kommer lite sent på dagen. Det blir dessutom snabbt väldigt djupt i utkanten av ankringsområdet som går som en grund smal platå längs stranden. Vi stannade här i 2 nätter och hade gärna stannat längre om vädret tillåtit det. Nu blev det märkligt nog, det händer inte ofta i Karibien, sydvästliga vindar och ett stort lågtryck norr om Karibien skulle trycka ned stora svallvågor längs hela Karibien och i den öppna bukten där vi låg fanns inget skydd för vare sig sydvästliga vindar eller svallvågor från norr. Vi var ändå nu nöjda med vår vistelse på Martinique och beslutade för att detta blev så långt norr ut som vi går denna säsong. När vi kommer tillbaka i höst ska vi segla i den norra delen av Karibien och vi kommer då att stanna till på Martinique på vägen och ta oss runt på landbacken för att få se mer av ön. Vid lunchtid satte vi segel och vände fören söder ut för en nattsegling till ön Bequia som är den nordligaste ön i ögruppen Grenadinerna. Men mer om detta berättar vi om i nästa blogginlägg!

Detta bildspel kräver JavaScript.

5 reaktion på “10 000 sjömil och 15 länder!

  1. Åter igen en fin berättelse och vackra bilder! Kodachromereklam typ., med alla fina färger! Skönt att höra att ni har det bra och inte bara strapatser!
    Ha det bra och hoppas vi ses om inte fôr lànge!
    Nisse

  2. Hej Lotta och Mads,

    Vilken kontrast till slitet i ”saltgruvan”! Mulet och snöar här. Vardagen repeterar sig. Snart fredag så börjar allt igen…

    Lotta du skriver så bra! Det är nästan som att vara där med er. Ser fram emot en bok snart!

    Kram,
    Christer

  3. Som vanligt så roligt att följa er färd o vackra vyer därtill. Här har det snöat hela dagen o är några minusgrader. ❄️😟

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *