Nu har tiden gått så där fort igen…..

Bild

S/Y Looma IV på väg till sin uppställningsplats.

S/Y Looma IV på väg till sin uppställningsplats.

…OCH VI HAR INTE uppdaterat hemsidan sedan vi kom till Trinidad. Ni kan ju gissa att det hänt en hel del sedan sist och här kommer det en liten rapport om Trinidad, hur vi har det och var vi befinner oss just nu!

Vi ankom Trinidad en av de sista dagarna i maj. Överfarten gjordes under en nattsegling då detta rekommenderas på grund av att Läs mer

Var ligger Carriacou?

En smoothie med utsikt i Hillsborough på Carriacou.

En smoothie med utsikt i Hillsborough på Carriacou.

VAR LIGGER CARRIACOU? DET HADE INTE VI EN ANING OM OCH VI HADE INTE HÖRT TALAS OM DENNA Ö FÖRRÄN VI KOM HIT! Men hoppsan vad denna ö hade mycket att ge oss. Så mycket att vi fastnade här och blev kvar i 4 veckor för att sedan komma tillbaka ytterligare en vecka. Vi tycker så mycket om denna ö och av alla öar i den södra delen av Karibien vi hunnit med att se, tycker vi att detta är den mest genuina och trevligast ön vi varit på så här långt! Ön ligger strax norr om Grenada och gör inte mycket väsen av sig och det är inte mycket turister, mest seglare faktiskt och en del dykare, och det är ju precis detta vi uppskattar och tycker så mycket om. Läs mer

En oväntad hike…

⛵️Aj aj oj oj vilken oväntad hike vi fick igår och det känns i våra stackars stumma ben idag kan vi ju berätta! Vi hade fått tips om en härlig hike uppe i regnskogen mitt på ön av Henrik o Charlotte på danska båten S/Y Sonic och nu var vi sugna på att vandra i vacker natur och med vackra vyer ☺️

På väg ut i regnskogen.

Sagt och gjort, vi tog bussen upp till Grand Etang Lake och vandrade iväg upp mot berget Qua Qua. Eller först gick vi fel nån kilometer och fick vända tillbaka.

Back on track bar det av igen! Mitt i regnskogen och nu gick det uppför. Smala och bitvis både branta och leriga backar. Vackert och ganska svettigt! Utsikten på den högsta toppen var dock en rejäl belöning!

Och här gick nog någonting fel! Två skyltar åt varsitt håll och vi valde den vänstra ned mot Concord vattenfall som vi kände till. Någon lustigkurre kallade detta en trail! Först gick det brant nedåt och stigen var väldigt smal och bestod mest av lera. I början gjorde vi vårt bästa för att hoppa över de värsta partierna med lera men stigen blev smalare och smalare och brantare och till slut var vi bara glada över att det fanns plats att sätta ned fötterna på. På några ställen var det så brant nedför att det fanns linor att rappellera sig ned med 😮

Vi kämpade, halkade och klättrade, för det var mer klättring än vandring. Vi var leriga från topp till tå och det kändes som att regnskogen aldrig tog slut! Men stigen följde och gick i en vattenfåra som allt eftersom blev mer och mer vattenfylld så vi tänkte att detta nog var en del av vattenflödet som längre ned blir Concord vattenfallen vilket ingav hopp om att vi faktiskt var på rätt väg! Vi insåg att ingen ju visste var vi var och vad vi gjorde idag och skulle vi ramla och bryta benen av oss skulle ju det ta ett tag innan någon skulle sakna oss och hur skulle de hitta oss? Det var ju inte direkt andra vandrare i området, vi mötte inte någon under våra strapatsrika timmar! Vi hade ju föreställt oss en fin vandring på riktiga stigar i ett naturreservat så där som det brukar vara.

Nå! Till slut kom vi ned på plattare mark i dalgången och leran försvann och stigen blev både trevlig och bekväm att gå. Vi såg tecken på civilisation i form av små odlingar av kål och andra grönsaker som började dyka upp vid kanterna och sen äntligen kom vi fram till husen vid Concord waterfalls!! Vi skrattade ordentligt när vi såg på hur vi såg ut. Så smutsiga! Vi gick ned till cafet vid vattenfallet och köpte varsin kall dricka och åt våra medhavda smörgåsar i smyg. Åh det var så skönt att sitta ned och vila benen men attans det var tungt att resa sig igen och få igång dem igen för att gå de sista kilometrarna ned till stora vägen för att ta bussen tillbaka till stan. På vägen ned mötte vi några lokala herrar som stod och språkade vid vägen. De tittade på våra leriga skor och smutsiga ben och frågade var vi varit och vandrat. Vi berättade om vår lilla utflykt och den ena herren nästan skrek rakt ut: What!! Har ni vandrat den vägen från Grand Etang Lake? Han bugade sedan och tog av sig hatten (kepsen): ”I take my hat off for you! That is tough and serious walking man, we used to do that as kids!” Vi kan ju säga att det kändes rätt skönt att få höra någon bekräfta att vi hade haft det lite tufft och att få höra det från någon som vet.

Vi stolpade vidare nedför vägen mot bussen och lyckan var stor när vi äntligen klämt in oss på bussätena och skumpade in mot stan ackompanjerade av, som alltid fast i just denna buss extra högt, hög soca musik!

Under tiden vi var ute på vandring hade segelvänner från Oceanseglarklubben, Björn och Gertrud på S/Y Think Twice anlänt viken vi ligger i. Så väl tillbaka i marinan och på väg ut till båten med jollen tog vi en sväng förbi och bjöd in dem på en välkomstdrink. Efter att vi badat och tvättat oss! Sedan åt vi en god middag tillsammans i land på ett trevligt litet lokalt ölbryggeri, The Brewey.

Kvällen avslutades sedan ombord på S/Y Think Twice med karibiskt kaffe, som en irish fast med rom istället och till detta en utsökt god chokladkaka. Det blev en mycket trevlig avslutning på en strapatsrik dag!

Segla som på ett pärlband av vackra öar

När man inte vet vart man ska.

Färgglada vägval!

VI HAR NU SEGLAT SOM PÅ ETT PÄRLBAND AV VACKAR ÖAR SEDAN VI LÄMNADE MARTINIQUE.  När vi lämnade Martinique den 5 mars satte vi kurs mot en mindre ö söder ut som heter Bequia, den första ön av många mindre öar som ingår i ögruppen Grenadinerna. Vi valde att göra en nattsegling till Bequia där vi passerade de lite större öarna St Lucia och St Vincent på vägen. Precis när vi var i jämnhöjd med södra spetsen av Martinique satt vi framme på däck och njöt av solen och skön segling. Plötsligt såg vi något stort ligga i vattenytan en liten bit bort och efter en stund insåg vi att det var en stor val! Den låg i vattenytan och sprutade upp kaskader av vatten. Läs mer

10 000 sjömil och 15 länder!

Vi har seglat 10000 sjömil sedan vi lämnade Sverige!

Vi har seglat 10000 sjömil sedan vi lämnade Sverige!

Nu har vi avverkat 10 000 sjömil och 15 länder! Så har vi passerat 10 000 seglade sjömil sedan vi lämnade Stockholm den 26 maj 2016 och under dessa 10 000 sjömil har vi besökt 15 länder. Men det känns som det är fler då Madeira som tillhör Portugal, Kanarieöarna som tillhör Spanien liksom Balearerna är som egna länder då de är helt olika sina moderländer. S/Y Looma IV har skött sig oklanderligt och vi är så tacksamma för att hon ser till att vi tryggt och säkert ankommer de hamnar vi önskat och planerat. Tack vare denna vackra och stabila dam kan vi genomföra vår dröm om långsegling! Läs mer